Nostalgi

 
Igår gick jag vägen där jag alltid gick som barn fram och tillbaka till skolan. Jag gick utanför mitt gamla hus där jag bodde tills jag var 13, och jag gick i backarna som jag som liten tyckte var så branta men som jag nu knappt klassar som backar.
 
Att vara nostalgisk, besöka platser som hör till det förflutna, är både något utav det mysigaste jag vet men också något utav det jobbigaste. För när jag tänker på någonting som var, så inser jag samtidigt att det som är nu också kommer att bli då. Tillslut kommer jag inte finnas mer för tiden bara går och går och går och den stannar aldrig, utan en dag måste jag dö. Ångest.
 
Men nostalgi är jävligt mysigt också. Det var här jag träffade min bästa barndomsvän som jag fortfarande har kontakten med (men som tyvärr vägrar bosätta sig i Stockholm...). Det var här jag hade mina barndomskompisar som jag idag tyvärr inte har kontakten med, gick bus eller godis och påskkärring, övade mig på att cykla osv osv. 
 
Vad gammal jag är. 

Kommentarer


Vill du lämna en kommentar?



Namn:
Kom ihåg mig?

Mail: (publiceras ej)

Hemsida:

Vad vill du säga?

Trackback

<< TILLBAKA TILL STARTSIDAN