Man/en
Jag upplever fenomenet som dialektalt från början. Tycker att en ofta möter äldre människor som använder uttrycket och även folk från Dalarna, men vet inte om det stämmer egentligen. Jag tycker att dialekten låter mysigt och anammar det därför. Till på köpet är det könsneutralt - win win. :)
Jag använder "man", både i tal och skrift. Är det verkligen språkligt korrekt att byta ut man mot en? I min värld har i alla fall man och en olika betydelser.
har märkt när jag försökt använda en istället för man i text att man (!) måste strukturera meningarna på ett helt annat vis för att det ska funka utan att bli klumpigt!
Tal och skrift!
Fast att säga en isf man känns inte allt för kontraversiellt ändå. Även om det med hen-debatten även tryckts på (och är positivt så klart)!
Mitt mål är att en dag alltid säga en istället för man. Det är dock svårare i talspråk än i skriftspråk. När jag skriver tar jag mer tid på mig och kan tänka på vilket språk jag har, när jag talar är jag mer en sådan där som bara slänger ur mig det som ploppar upp och då blir det ofta att jag säger man istället för en. Men övning ger färdighet (hoppas jag) så en vacker dag ska jag aldrig mer säga man :)
Jag använder en i text bara, men inte i alla texter, skulle inte använda det i skolan tex då jag inte är säker på om det har blivit "erkänt" som ett ord. Och använder det inte när jag pratar för jag vill inte behöva försvara mig om varför en är bättre än man.
Jo visst är en ett bra ord, jag har väl inte riktigt vant mig en vid det, så därför säger jag man. Fast om man vill går det, i många sammanang, att välja bort "man" helt. I engelskan använder man t.ex. "vi", "du" eller "han/hon" istället för "man" och "sig". Det kan funka i svenskan också. Jag har skrivit mer om detta på bloggen.
Jag använder det oftast bara i skrift, men försöker lära mig att säga det också. :)
Jag tycker det är obehagligt att byta ut "man" mot "en" eftersom det börjar på en vokal. Tungvrickning.
//Emma Hå
Inte alls.
Det har jag också märkt.
Jag har dock bara använt det uttrycket någon enstaka gång och skulle i alla fall inte just nu börja använda det i tal.
"En" känns ju som en förkortning på "hen" som människor verka se som mindre provokativt.
Jag tycker det är mycket enklare att använda en i talspråk. Jag har sådan dialekt att ingen skulle tänka på att det var något speciellt med det. Däremot känns det ofta lite för dialektalt att använda i skrift.
Jag brukar faktiskt försöka undvika att uttrycka mig så att jag (man) måste använda formen "man", och det är för att det nästan alltid används när man (jag!) vill undvika att direkt stå för det man (jag!) säger.
I engelskan så säger man "one" och "you" för svenskans "man". "You" är mer vardagsspråk och one är mer formellt, så att säga "en" itsället för "man" är ju inte helt fel. T.ex, "man borde inte äta kött" blir ju "one should not eat meat" i engelskan. :)
har aldrig stött på de tidigare, tycker de är bra att det är könsneutralt men tycker de hamnar fel..
sitter o skriven en uppsats nu o funderar på o byta ut alla "man" mot "en" , svårt dedära!