Världens mest extrema skyltning?



 

Så här såg det ut när Jacqueline Traide agerade försöksdjur i ett av affären Lush´s skyltfönster i London. Det hela var ett skådespel som handlade om att upplysa folk om hur djurförsöken går till när forskare testar kosmetiska produkter.

Jacqueline var inspärrad som försöksdjur i tio timmar, under den tiden fick hon olika krämer smetad på sig, blev tvångsmatad, fick injektioner och började blöda om armarna när hon försökte undvika sprutorna.
 
Som jag har förstått det så led Jacqueline av detta - även om det var ett skådespel och inte på riktigt. Även om det inte var riktiga, frätande ämnen som applicerades på kroppen och droppades i ögonen så är det säkerligen påfrestande och fruktansvärt jobbigt att vara fastspänd och ha krokar i munnen tio timmar i sträck.

Det finns även en film, dock utan ljud, som visar delar av demonstrationen och även fler bilder (HÄR). Hemskt att se även om man vet att det inte är på riktigt. Eller just det - för miljoner djur är detta på riktigt.

Demonstration för aporna


Idag, den 24 april, är det försöksdjurens dag. Nu är det dock bara ca 50 minuter kvar (jag har varit trött idag...), men det gör ingenting för det är nämligen på lördag som det händer! En stor demonstration för att protestera mot djurförsök, och i detta fall extra mycket mot just primatförsöken som pågår på SMI (numera AFL). Bor du i Stockholm så hoppas jag att du dyker upp och stärker rösten för djuren!

NÄR?
Lördag 28 april, börjar klockan 13:00
 
VAR?
Samling i parken nedanför obervatorielunden (T-bana Rådmansgatan, uppgång stadsbiblioteket) i Stockholm

HUR?
Det blir en gående demonstration genom staden fram till SMI (AFL). Ta gärna med egna skyltar och visselpipor, allt som stärker rösten för djuren!

Cover The Night


Alla vet väl vid det här laget vem Joseph Kony är (men för er som inte vet, kolla HÄR). Idag är det den 20 april, dagen då städerna ska täckas av affischer och lappar som påminner alla människor, världen över, att Kony måste stoppas.

Det jag älskar med den här kampanjen är att ungdomar - som vanligtvis inte har mycket att säga till om i världen och politiken (eller föreställer sig att de inte har det) - helt plötsligt har fått ett uppdrag. Nu kan vi tillsammans göra skillnad, visa vårt engagemang och sprida infon om vem Kony är och vad han gör. Målet är att världens ledare ser till att en av världens värsta brottslingar stoppas.

Sen finns det givetvis enormt många kritiker. Folk som skriver på facebook att det är en bluff, att det är larvigt eller kanske en fråga som "har ni inget bättre för er?". - Jo, du har nog rätt. Det är så patetiskt att försöka sprida info om Kony så jag ska nog ha något "bättre för mig" ikväll istället. Typ som att spela tv-spel eller kanske kolla en amerikansk komedi. Det skapar verkligen fred i världen!
Eller kommentaren "Watch a 30 minute video on youtube and become social activist" - folk som helt enkelt är emot att människor blir engagerade och faktiskt VILL GÖRA NÅGOT. Vad är det egentligen för fel med att känna engagemang och bry sig? Bara för att man tidigare inte varit involverad i någon organisatio, hjälpt hemlösa eller demonstrerat förut så betyder inte det att man inte kan börja med det NU. Det är väl ett alldeles utmärkt sätt att väcka folks empati?
 
Jag tänkte åka in till stan ikväll om nån kompis hänger med. Inte för att jag har något action kit eller ens några affischer, men jag kan bara inte missa en sån här stor - och i mina ögon historisk - händelse.
 
Vad tycker du om Kony 2012?
Ska du vara med på Cover The Night?
 

 
 

Hur djurrättsaktivister blir bemötta



Sedan jag började demonstrera i höstas har jag tydligt märkt hur otroligt illa folk ser på veganer och djurrättsaktivister. Nu när det är en pälskampanj vi håller på med får vi mycket medhåll av människor, men då och då öppnar någon otrevlig jävel käften. Inte för att fråga någonting, inte för att ge konstruktiv kritik. Nej, dessa personer gör det för att förolämpa, provocera och stärka sin egen självkänsla.

”Du bär läderskor”, ”är det ni som brukar krossa rutor på affärer”, har ni inget bättre för er?” är några av de vanligaste kommentarerna. Och nej, givetvis bär ingen av djurrättsaktivisterna läder. Folk är bara fruktansvärt ignoranta när man förklarar för dem att det är syntet. En misstänksam blick ger personen tillbaka och man förstår att de vägrar inse att vi lever som vi lär. De är så ivriga på att hitta minsta lilla fel på oss, kanske för att de ska kunna känna sig något bättre om sig själva när de går därifrån. ”Ha, den där veganen råkade ju äta mjölkprodukter en gång. Hon är minsann inte bättre än mig!”. Det fula ryktet som sprids om att vi veganer ser ner på köttätare måste försvinna. Köttätare är inte idioter, de är inte känslokalla (för det mesta), de är bara oinformerade. Nästan alla djurrättsaktivister har ju någon gång varit just köttätare – vi föds alla in i samma kultur.
 
 
Så här ser det ut när Djurrättsalliansen demonstrerar. Jag är dock inte med på bilden, den togs innan jag blev aktiv.

Den värsta personen hittills som kommit fram och varit otrevlig var nog den gamla kvinnan igår i Solna Centrum. Hon stannar en bit bort för att sedan långsamt närma sig med ett nedlåtande ansiktsuttryck i nyllet. Nästan som att hon pratar med en två-åring och säger ”men hej lilla, lilla du. Du vet ju förstås inte bättre och därför står du här”. När hon står en meter ifrån mig och djuraktivisten bredvid börjar hon först med ett falskt leende. Sedan inleder hon konversationen med ”har ni inget bättre för er?”. Suck. För vi står ju inte där för att vi är politiskt engagerade, vi står ju där för att vi inte har något bättre för oss. Vi är alla arbetslösa och saknar vänner. Därför demonstrerar vi mot päls... Eller inte.

Jag kommer inte ihåg exakt vad vi svarade, men vi förklarade nog varför vi stod där och att SALT tyvärr säljer äkta päls. Höjden av idioti når nya rekord när tanten öppnar munnen på nytt; ”Vet ni egentligen hur många människor som dör? Vet ni det?”. Jag svarar ”vet du hur många djur som dör?”. ”Man får kanske prioritera rätt” påstår hon och i samma sekund förstår jag att detta inte bara är en hjälplös och vilseledd person utan en otrevlig person. Suck igen. ”Fast vi värderar alla liv lika, och detta är det som vi engagerar oss i för vi tycker att saker borde förändras när det kommer till sättet människor behandlar djur” svarar vi en sista gång innan kärringen backar ett par steg, smäller på sitt vidriga, falska leende igen och stirrar på mig, rakt i ögonen. Efter ett tag går hon och jag känner en konstig lukt efter henne, lukten av alkohol. Ja… Hon kanske är jättesnäll när hon är nykter?

Lite allmänna känslor kring skolstart och denna onsdag



Shit vad konstig jag känner mig. Jag är typ glad... eller nåt. Skolan har precis börjat, detta var andra dagen. Jag trivs så otroligt bra i min klass, det finns ingen status och alla är med alla (ofta sitter hela klassen tillsammans och äter vid ett långbord). Jag har aldrig någonsin gillat gemenskap och nu-ska-vi-vara-så-glada-allihopa-tillsammans-saker men nu jävlar. Jag trivs!

Vi tittar på en film på engelskan som handlar om aboriginernas situation på 30-talet i Australien då "de vita" separerade alla mödrar från sina barn för att de skulle kunna avla bort infödingarnas blod. Den heter Rabbit Proof Fence och är väldigt intressant, men ganska hemsk också. Det handlar ju om förtryck så självklart är jag engagerad. Jag vet dock hur hela filmen går trots att vi inte sett färdigt den ännu, ty jag har redan sett den en gång förut. Men den tåls att se om.
 
 
Nu ska jag snart iväg till optikern, jag har ju skaffat linser och nu ska vi kolla att det verkligen var rätt styrka på dem. Jag upplever att dem inte är tillräckligt skarpa, eller så är det bara jag som blivit syn-girig.
 
Efter optikern ska jag dra till Solna Centrum och vara med på demonstration utanför SALT. Djurrättsalliansen har ju stått där ibland under hösten och nu fortsätter kampanjen. Efter demon blir det nog fåtöljen som gäller. Och kanske datorn där jag kan kika på ett roligt avsnitt av Desperate Housewives som jag bara inte kan sluta vara beroende av.

Hejdå år 2011

Förra året skrev jag en summering över hela det gångna året, och jag tänkte göra detsamma nu! Det är en del saker som har hänt under denna tid, både för mig personligen och i djurrättsvärlden.

Oron jag levt med länge fanns fortfarande kvar, men jag började sakta vänja mig vid att leva ett liv där konstant ångest inte var en del av vardagen. Jag pluggade matte B i skolan och gick på ett flertal lektioner i veckan.
 
I februari började jag med no poo. Fettigt var håret under en period innan jag prövade på bättre metoder än den när man använder balsam istället för schampo (fungerade inte alls för mig).
 
Jag började fundera kring det här med att bli vegan. Kunde jag verkligen klara av det? Jag bytte ut fler och fler produkter mot djurvänliga alternativ och hittade till den underbara butiken Good Store för första gången. Någonstans där på vårkanten bestämde jag mig, att "jo, jag ska bli vegan förr eller senare." Jag visste bara inte när, så jag lät det ta sin tid medans jag långsamt vande mig vid den nya livsstilen.
 
Skolan gick bra, jag mådde bättre än jag gjort på flera års tid och allting var överlag ganska härligt. Jag kunde hantera vardagen.
 
Sommarlovet började och jag fick höga betyg i alla tre kurser jag tagit under läsåret. Jag var harmonisk och njöt av livet. Jag började springa som en galning, nästan varje dag, för att hålla igång konditionen.
 
I början av juli blev jag vegan. Det gick utmärkt och jag kände mig otroligt nöjd med mitt beslut.
 
Djurrättsalliansen släppte nya bilder från Sveriges minkfarmer och konstaterade att inga förändringar i minkarnas miljö hade gjort skillnad. Rättegången mot djurrättsaktivisterna Malin och Björn som brutit sig in på grisfarmar hölls. Dåliga nyheter även på denna front - alla grisbönder gick fria medans aktivisterna fick böter.
 
Jag började första ring på gymnasiet. Lärarna var bra, eleverna var trevliga och kökspersonalen fixade vegansk mat åt mig! Jag hade nått mitt mål - att kunna gå i skolan på riktigt.
 
Ett extremt inspirerande tal nådde mina öron för första gången. Det var ingen mindre än Gary Yourofsky som pratade, en känd djurrättsaktivist som övertalar och inspirierar på ett sätt jag inte visste var möjligt. När jag känner mig lite osäker eller trött på djurrättandet brukar jag titta på videon, och jag får alltid snabbt tillbaka all min motivation.
 
Jag började även gå med på demonstrationer tillsammans med de andra aktiva i Djurrättsalliansen Stockholm. Utanför SALT har jag stått många timmar denna höst. Det var också underbart att få träffa andra veganer som vet precis hur det känns att alltid bli ifrågasatt av andra. När jag kunde diskutera med andra om mitt största intresse minskade behovet av att prata om det vid andra tillfällen, så jag kunde lättare släppa djurrättandet när jag var i skolan eller träffade kompisar.
 
Det är ganska mycket som har hänt senaste året - och jag är nöjd!
Hejdå år 2011!

Demonstration i Madrid 2011



Väldigt sorglig men kraftfull demonstration tycker jag. Har ni förresten någonsin funderat över det här med att använda redan döda djur som rekvisita? Rätt eller fel?

Ica behåller buräggen - men försäljningen minskar



 
"Två miljoner hönor sitter inspärrade i burar i Sverige. De lever på en yta motsvarande ett A4-ark per höna. Det innebär att de inte ens kan sträcka ut vingarna. Enda sättet att få stopp på burarna är att affärer slutar sälja burägg och att konsumenter slutar köpa dem."
 
För några dagar sedan överlämnade Djurens Rätt över 16 389 namnunderskrifter till Ica i en protest mot att de fortfarande säljer burägg. Det har drivits en kampanj ett tag nu för att samla in alla underskrifter. Och trots att Ica inte sagt att de ska sluta upp och stödja burhönsfarmarna så har denna kampanj gett resultat - "År 2008 var andelen burägg av de ägg som levererades från centrallagret till butikerna 29 procent. I våras hade den siffran sjunkit till 12 procent och nu i november har den minskat ytterligare till 10 procent."
 
Jag blir verkligen glad när jag hör detta. Utvecklingen går åtminstone åt rätt håll! Äggindustrin (precis som alla andra djurutnyttjande verksamheter) är inte vacker, även för de hönor som inte hamnar i bur. Även om äggätandet varken är nödvändigt eller etiskt försvarbart så är detta ett stort steg i rätt riktning. Om burhönsfabrikerna avvecklas kan vi börja jobba för att alla höns ska få gå ute, och när det är klart jobbar vi för att höns inte alls ska utnyttjas. Härligt och bra jobbat Djurens Rätt!
 
Läs mer här!
 
Camilla Björkbom (förbundsordförande i Djurens Rätt) överlämnar under-skrifterna till Ica:s kvalitetschef. Bilden är tagen härifrån.

Aggressivt djurrättande

Det jag försöker åstadkomma med mitt djurrättande är att skapa förståelse. Jag vill få vanligt folk att tänka sig in i djurens situation, förstå hur och varför vi måste göra någonting åt våra matvanor. Varför vego är lösningen på allt.

Sedan finns det de där andra djurrättarna som jag stör mig lite på. Som liksom agerar lite mer utav egoistiska skäl, utifrån sin egen ilska och desperation, helt utan en tanke på vad konsekvenserna blir. De som skriker, som gör sig ovän med folk, och som häller låtsasblod över tanter med pälsar.
 
 
Som i Sex and the City-scenen när Samantha får röd färg slängd på sig utanför en modevisning. Och jag tänker - på vilket sätt gynnar detta djuren? På vilket sätt kommer nu den här personen börja tänka om? "Jaha, han slängde färg på mig så nu fattar jag ju att det är fel att döda djur", och så suckar dem av uppenbarelsen och blir helt plötsligt veganer.
 
Nej, det är inte riktigt det som händer. Jag vet exakt vad som händer, hur man reagerar när någon ifrågasätter en. Man blir rädd, man blir arg och man vill göra precis tvärtemot bara för att vara sådär extra rebellisk. Dessutom innebär en nedlortad pälskappa att en ny måste införskaffas, vilket betyder att fler djur får sätta livet till.
 
Men tro inte att jag inte blir förbannad när jag ser folk bete sig som idioter. Jag blir helt kokandes inombords när jag ser ett mänskligt huvud prydas av en jävla pälsbollsmössa, eller en människa som gnager på ett kycklingben. Jag blir sjukligt arg och ledsen, men man måste vara smart. Aggressivitet hjälper inte, jag tror enbart att det skapar större motstånd.
 
Vad tycker du om aggressivt djurrättande?

Att släppa ut minkar


 
Detta eviga tjat om det är rätt eller fel att släppa ut minkar... Jag blir så jävla trött på det. Hur tänker folk egentligen? Att det är djurrättsaktivisternas fel att minkarna finns där? Aktivisterna är ju dem som faktiskt agerar och bokstavligen räddar djuren från en 100% säker död rakt in i gaskammaren.

Det finns negativa konsekvenser av att släppa ut minkar. Förutom att det bygger på myten om att alla veganer är kriminella, så skapar det obalans i ekosystemet och djuren riskerar att bli överkörda. Men att sitta kvar inne i buren, på ett utrymme lika stort som ett tidningsuppslag, några månader senare bryskt slängas ner i en gaskammare för att sedan tillfredsställa någon östermalmskärrings krav på klädesplagg är ännu värre. En miljon gånger värre. Minst.
 
Skuldlägg inte aktivisterna för att dem befriar. Det enda dem har gjort är att desperat försöka få ett slut på hemskheterna. Skuldlägg den tortyrverksamhet som pälsindustrin driver - för det är enbart deras fel.
 
Om du nu är en av dem som faktiskt tvekar ifall utsläpp av minkar är rätt eller fel ur etisk synpunkt - tänk då efter, ur minkens perspektiv den här gången. Du har två alternativ att välja mellan:
 
1 - Sitta kvar i buren i 2 månader och sedan blir ihjälgasad.

2 - Komma ut från buren, springa runt i några dagar fritt ute i naturen och kanske (för det finns en chans att man överlever) dö av svält eller bli påkörd.
 
 
Mitt val är helt självklart. Hellre två lyckliga dagar i frihet än två månader av plåga.

Vad tycker du?
Vilka fördelar/nackdelar finns det med minkutsläpp?

Det är en stor jävla skillnad mellan inbrott och vanvård



Personerna som gick in på grisfarmarna för kampanjen "Ett liv som gris" är nästintill hjältar för mig. Dem visste att dem riskerade straff men gick ändå in för att kunna sprida sann information i samhället. De som ens tar upp att det på något vis skulle vara omoraliskt att bryta sig in olagligt kan gå och... ja... Kanske skulle dem människorna istället tänka efter vart det moraliska ligger i att vanvårda sina djur så brutalt så att det ser ut som på Hultströms gård.

Jag hörde ett sjukt bra citat för några dagar sedan, det var en från djurrättsalliansen som fick frågan vad dem tänkte när dem gick in på grisfarmerna utan lov. Svaret var helt genialt:
 
"För mig känns det som samma sak som att gå mot rött över ett övergångsställe för att kunna förhindra en misshandel längre fram på gatan..."
 

 
Hmm.. Vad är värst? Att gå mot rött eller att misshandla någon? Att bryta sig in på en farm eller att plåga ett X antal individer? Är det ens möjligt att någon kan lägga sin fokus på inbrottet snarare än själva vanvårdandet?
 
Så, för att klargöra:
Det hemska med kampanjen "Ett liv som gris" är INTE att djurrättsaktivisterna bröt sig in på gårdarna. Nej, det hemska med kampanjen är det som dem fångade på kamera. Det faktum att miljoner grisar varje år lever under dessa vidriga förhållanden för att sedan kvävas till döds i en gaskammare och sluta upp som några paket bacon.

Djurrättsaktivisterna som visade upp verkligheten





Nu var det ett tag sedan rättgången mot Djurrättsalliansens Malin och Björn Gustafsson hölls, men jag har inte orkat skriva om det förrän nu för att jag blir så arg när jag tänker på det...

Det hela började med att Djurrättsalliansen påbörjade en kampanj som skulle kallas för "Ett liv som gris", där syftet var att visa upp hur den svenska grisindustrin ser ut. Medlemmar ur gruppen bröt sig in på 100 olika farmar och dokumenterade allt de såg med kameror, som senare publicerades på kampanjens hemsida.

92 av dessa 100 gårdar bröt mot lagen, och blev polisanmälda av Djurrättsalliansen.Aktivisterna Malin och Björn Gustafsson valde att kliva fram som vittnen. Tiden gick, men ingenting hände. Varje fall släpptes av polisen trots att det fanns både film och bilder som bevisade . Istället blev Malin och Björn åtalade.

Det slutade med att alla de 92 kriminella grisbönderna gick fria och de två djurrättsaktivisterna fick böta.
 

 

 
De som  förtjänade att bli straffade gick fria, men allmänheten har blivit upplysta om hur verkligheten ser ut. Och jag tror faktiskt att det är det allra viktigaste i kampen mot djurförtryck. Det handlar inte om hur många konservativa köttbönder som blir åtalade, utan det handlar om vad konsumenterna väljer att köpa. Det är bättre att inspirera till att visa empati än att smutskasta någon för att hon saknar det.

Om jag inte minns fel så var det den här kampanjen som fick mig att tänka efter.Så det var inte förgäves. Och att vårt lagsystem tillåter djurplågeri har nog fått en hel del halvengagerade människor att bli ännu argare och säga upp fläskätandet helt. Min egen mor är ett exempel.

Provocerade människor

Det verkar som att många blir extremt provocerade av just veganer. Jag var på ett Djurens Rätt-möte en gång, och då berättade flera av de som brukar vara ute på torg, att ibland kunde det komma fram folk och säga taskiga kommentarer och sedan springa därifrån. Jag tänker bara, jag undrar om detta skulle hända en person som jobbar för UNICEF... Antagligen inte.

Folk som arbetar för mänskliga rättigheter är goda. Folk som arbetar för djurs rättigheter är onda... Eller? Det verkar som att det går någon slags magisk gräns mellan de två.
 
Vad är det egentligen som är så svårt att acceptera när det kommer till djurrätt?
 


Sergels Torg, Fjollträsk och X

Idag ska jag på en manifestation på Sergels Torg i Stockholm. Den kommer att hållas av Djurens Rätt, riktar in sig på de alltför långa djurtransporterna som var dag sker i Europa. Den kommer pågå mellan klockan 13-15. Jag ska dit och kolla, alltid intressant att höra och se hur det brukar gå till.

Flera politiker är där och talar, bl.a. Jens Holm (V) och Carl Schyter (MP). Camilla Björkbom är där också, organisationen förbundsordförande. Läs mer om manifestationen här.

Senare på dagen bär det av norrut från Fjollträsk, upp till en liten mysig by som jag kallar för X. Där ska jag tillbringa några dagar tillsammans med syrran min, och bo i hennes nyinköpta hus (som förövrigt är en gammal skola, stort hus alltså..). Där ska jag njuta av lugnet och drömma om att jag själv någon gång i framtiden också kan bosätta mig på ett lika vackert ställe.

Djurens Rätt årsmöte

Igår var jag på Djurens Rätts årsmöte, för stockholmsavdelningen. Jag fick träffa engagerade människor och se lite hur organisationen arbetar.

Det var ganska långtråkigt ibland, men vi blev bjudna på vegansk fika (underbart gott!) och jag fick även träffa engagerade människor. Det var väldigt roligt eftersom jag upptäckte att det faktiskt finns människor som tänker som jag. Vi får se om jag känner för att bli aktiv och engagera mig mera. Det är ju trots allt väldigt skönt att kunna diskutera saker som jag brinner för, utan att den andre partern säger "La La La" och håller för öronen.

Meet your meat

Meet your meat är en tolv minuter lång film som skapades av PETA (People for the Ethical Treatment of Animals), och med Alec Baldwin som berättarröst. Den handlar om hur ickemänskliga djur systematiskt utsätts för tortyr på många olika sätt i dagens samhälle.
 
I videon nedan får du se hur vanligt folk på gatorna i en amerikansk stad reagerar när dem får se denna gömda verklighet. Väldigt intressant måste jag säga hur många som stannar och verkar bli riktigt fundersamma!
 
 
Filmen Meet your meat finns att titta på HÄR. Jag har faktiskt inte vågat se den, men sen är ju heller inte jag en av dem som håller denna industri levande. Är du en av de som äter kött, kan jag rekommendera dig att se filmen eftersom alla har en skyldighet att veta vad det är man stödjer.

Julklapp till MaxMara


Sätta upp lappar


 
Efter att ha satt upp lappar om och om igen på Stockholms anlagstavlor så har jag nu tröttnat. Det spelar ändå ingen roll eftersom dem ändå bara rivs ner direkt. Mina lappar om hur djurens situation ser ut är tydligen inte lämpliga, men dem låter gladeligen reklamlapparna hänga kvar..

Ska därför kanske låta printa ut massvis med såna här lappar (som på bilden ovanför) som jag själv har gjort, och klistra/tejpa fast dem på busshållplatser lite här och där.  Kan man åka fast för sånt? Det är ju olaga affischering, men skulle polisen kunna böta mig för det? Några tips?

Demonstrera

Hej! Nu är jag väldigt glad! Jag ska nämligen börja jobba lite smått med Djurrättsalliansen - nämligen vara med och demonstrera utanför olika affärer runt om i stockholm som säljer päls. Ska verkligen bli jätteroligt att få synas och få lysa med sin åsikt på gatorna. Och att dessutom få träffa andra intresserade som tycker precis som jag, det slår ju inte fel!

Kan inte vänta på att få vara med! :D

Visa upp djurens situation!

 
Igår satte jag upp lappar som jag beställt från Djurens Rätt. Tyckte att dessa småaffischer var väldigt talande, hoppas att många ser dem!
 
Vill du också sätta upp lappar och påverka på ett lätt sätt? Beställ material från Djurens Rätts hemsida - det är helt gratis! Ju fler som förstår hur djuren har, ju större chans är det att dem får det bättre i framtiden.

Tidigare inlägg Nyare inlägg

<< TILLBAKA TILL STARTSIDAN