Radikala tankar

 
Det som många verkar vara rädda för att vi veganer ska komma i en armé och tvinga alla människor med fysiskt våld att sluta äta kött. Vi är det där militanta, obehagliga gänget som vill begränsa den indivuella friheten (för de stackars, redan utsatta människodjuren då). 
 
Men hur är det egentligen? Det känns som att vi alltid försöker lugna ner köttätarna, stryka dem medhårs och försäkra dem om att vi inte kommer tvinga dem till någonting. Vi kommer istället nicka och le och bjuda på veganskt fika ibland, och när ni nekar kommer vi med samma goda leende acceptera ert avfärdande.
 
Men egentligen vill vi ju att du ska bli vegan. Vi vill ju att du ska fatta. Veganer vill att djur ska behandlas som individer med grundläggande rättigheter, och för att detta ska vara möjligt MÅSTE folk sluta äta upp dem och utnyttja dem; alltså bli veganer. Vi vill att vi allihopa ska leva på tofugrytor, risglassar, vetekebab och sojayoghurt. Vi vill att hyllorna i affärerna ska vara fria från ägg, komjölk och köttbitar. Radikalt? Jo, kanske. 
 
Fastställt: ALLA MÄNNISKOR BORDE BLI VEGANER.
 
Jag tycker att du borde bli vegan. Jag kanske inte går fram och skriker på dig när du äter din kycklingfilé, men det betyder inte att jag accepterar din handling (herrejävlar vad många människor jag skulle behöva skälla ut om jag skulle reagera så varje gång, jag klarar ju inte av heltidsjobb så det går fetbort). Inombords protesterar jag. Jag kommer alltid att titta på dig med avsky, må lite illa när jag tänker på vad det är du orsakar, och hoppas på att du kommer inse fakta, joina utvecklingen och bli vegan. 

Är det krångligt att vara vegan?

Nej, det är faktiskt inte det.
 
Att bli vegan kändes som ett oöverstigbart berg i början, men nu? Nu känns det bara... vardag. Jag vet vad jag käkar, jag vet hur jag hittar det, jag vet vad jag ska säga. Det är en extra fråga när man är på restaurang som tar fem sekunder. Krångligt? I dont think so.
 
Jag skulle snarare vilja påstå att det är krångligt att INTE vara vegan. Du måste konstant stöta undan ditt eget samvete. Du måste hitta på ursäkter så fort köttätande och mjölkdrickande kommer på tal eftersom du direkt känner dig trängd. Du måste gå genom livet med skygglappar, allt för att du ska slippa se det du orsakar. Och om du anstränger dig riktigt, riktigt hårt, så kommer du sedan kunna skylla på lagar och politiker när nästa djurskyddsskandal kommer upp i nyheterna.
 
Nej, usch vad krångligt det verkar. Palla vara köttätare.
 
 
 

NI KAN INGENTING, SÅ HÅLL KÄFTEN!

 
 
Direkt när det kommer på tal om kött och att jag är vegan så finns det alltid en viss sorts människor som direkt sätter igång. Det är någonting som gör att folk alltid tror att dem kan driva med en. Okontrollerat. Okänsligt. Utan en tanke på att jag kanske tar illa upp; både av att dem påstår att jag har fel eftersom djur visst är mat och varor och slavar (hahaha, vad roligt!), men också av deras ofattbara oförståelse inför att jag kanske inte finner det underhållande att konstant bli ifrågasatt och förlöjligad så fort min livsstil kommer på tal. 
 
Snälla, om du träffar en vegan. Gör inte något av detta:
 
- Påstå att personen fryser I det kalla vädret p.g.a. hens veganska livsstil
- Skämta om att maten hen äter är så kallad "kanin-mat"
- Börja prata om hur otroooooooligt svårt det skulle vara för dig att låta bli att äta bacon
- Säga att djur inte kan rösta i ett val och därför kan dem omöjligt ha samma rättigheter som oss (och därmed ska dem fortsätta dödas... logiskt, enligt vissa tydligen)
 
För ärligt talat, NEJ, jag fryser inte för att jag äter falafel istället för köttbullar, jag fryser för att det är fucking kallt ute. Min kost består inte av hö och maskrosblad som du verkar tro. Nej, det är inte hjärtskärande svårt att klara sig utan bacon. Och veganismen handlar inte om att kossor ska kunna rösta (herregud sluta larva dig liksom), det handlar om att kossor ska få slippa tortyr. Inte så komplicerat alls. 
 
Jag är trött på förlöjligande från folk som på två sekunder utser sig själva till experter inom området djurrätt. NI KAN INGENTING, SÅ HÅLL KÄFTEN!

Djurens Parti och F!

Jag röstade på det nya partiet Djurens Parti. Innan kände jag mig fruktansvärt kluven ärligt talat, hade inte valt parti förrän precis innan jag lämnade hemmet för att gå och rösta. I skrivande stund har de 8680 röster från svenska folket, vilket ändå är en hel del (går att se HÄR). 
 
Feministiskt Initiativ och Miljöpartiet var andra tänkbara alternativ. Men jag känner mig kluven inför F! av den anledningen att de knappt har något djurrättsligt perspektiv överhuvudtaget. Visst, lite djurrskyddssnack här och där kanske men ingen grundläggande tanke att feminism bygger på samma idéer som veganism fast att det handlar om andra individer. Älskar partiet på alla sätt och vis men varför, oh varför, kan de inte bara ha samma tankebanor kring speciesism som sexism? Kommer möjligen rösta rosa i riksdagsvalet i höst OM de levererar. Men samtidigt vill jag stödja Djurens Parti som är det helhjärtade djurrättspartiet.
 
Hur tänkte du i valet? Stödja det lilla partiet med rätt värderingar eller det lite större partiet som har större möjlighet att påverka samhället inom den närmsta tiden (och dessutom kan tänkas vara en utdrivande kraft av den rasistiska anda som kostant verkar föröka sig i samhället)? 

Varför tas inte det överlägset vidrigaste djurplågeriet någonsin på allvar?

 
 
Jag blir alltid lika förstummad när jag träffar på folk som till synes verkar vara medvetna, smarta personer som inte äter kött, men som äter fisk. Denna ENORMA djurgrupp försummas ALLTID. Deras lidande är inte lika mycket värt som grisars, kossors, höns. Och ändå så kan jag, och många med mig, direkt skriva under på att fiskeindustrin är det absolut värsta man kan tänka sig ur ett etiskt perspektiv. Ingenstans dödas så många djur, ingenstans bokstavligen torteras dem ihjäl på så vidriga sätt. 
 
 
Utdrag från mitt eget skolarbete om fiske: 
 
"Viltfångad fisk omfattas inte av den svenska djurskyddslagen, vilket innebär att det är lagligt att låta djuren kvävas till döds, vilket inte är fallet för odlad fisk. Detta är det vanligaste sättet som fisken dör på, för vissa arter tar det ett antal minuter men för andra kan det handla om timmar. Ibland läggs djuren på is, vilket förlänger tiden avsevärt men anses förbättra köttkvalitén. Många av fiskarna dör av den oerhörda vikten av andra fiskar i näten, då de bokstavligen krossas. Men även av tryckskillnaden dör många. Den hastiga tryckförändringen kan orsaka att simblåsan spricker, att inälvorna åker ut genom munnen, samt att ögonen förstoras och faller ut ur ögonhålorna.
 

De odlade fiskarna svälts innan slakt, ibland så länge som upp till en vecka, eftersom man vill undvika att de har avföring kvar i kroppen vid rensningen. Eftersom dessa djur omfattas av svensk djurskyddslag måste de bedövas innan slakt. Detta går till genom att fiskarna hälls ner i stora kar fyllda med koldioxidmättad bedövningsvätska, som gör fisken förlamad. Ofta är djuren fortfarande vid medvetande när de tas upp ur karen för att tömmas på sina inälvor. Anledningen till att uppfödarna inte väntar med slakt tills fiskarna är helt utslagna av koldioxiden är för att köttets kvalité anses bli sämre då."

 

 

Gång på gång frågar jag mig själv varför detta inte väcker uppmärksamhet på samma sätt som andra djurs lidande. Även inom djurrättsvärlden glöms fisken bort, och folk som undviker andra köttprodukter fortsätter att äta fisk, och kallar sig även ibland för vegetarianer(!). Jag blir så frustrerad över detta beteende hos folk, och allmänt i samhället.

 

Det snackas en hel del om utfiske och vad som händer med haven och ekosystem och visst, det är skithemskt och borde fixas (och jag har lösningen: sluta ät fisk!) men varför, VARFÖR VARFÖR VARFÖR är det ingen som någonsin nämner ett ord om den etiska problematiken i att kväva fiskar till döds? Att slita upp buken på dem och dra ut inälvorna när de är vid fullt medvetande? Att pressa ihop dem så hårt så att deras kroppar går sönder? Att dra upp dem ur deras hem nere i djupet så att ögonen ploppar ur skallen på dem? Varför tas inte det överlägset vidrigaste djurplågeriet någonsin på allvar?


Lidandet finns DÄR BORTA, inte här!

Jag vet inte hur många gånger jag har hört folk påstå att djurförtrycket finns DÄR BORTA. En annan tid, medeltiden eller början av 1900-talet eller whatever. Alltid DÄR BORTA, och är det inte en annan tid då är det en annan plats. Jävla kineser, komma här flå hundar. Ni är ju barbarer! Säger den som mumsar i sig ihjältorterad gris och kyckling och fisk tre gånger om dagen utan att ens reflektera över att hen själv är minst lika barbarisk (om inte mer). 
 
Liksom bingo bingo bingo jag ser ingenting jag hör ingenting - det hemska finns där borta, fanns förut, för länge sen när jag inte kunde göra någonting åt det! Nu däremot när jag (köttätaren) är fullt kapabel till att avstå från torterad mat väljer jag att istället vända blicken utåt från mig själv och mina egna gärningar för att istället peka finger åt folk som gör/gjorde precis samma saker som jag men som är lättare att skylla på. FÖR ALLA ANDRA HÅLLER JU MED. För ingen annan vill ju heller se lidandet på sin egen tallrik, lättare att bara ignorera och köra på.
 
Det är simplare att bara döda, döda och döda än att stanna upp, tänka efter och försöka förbättra saker. But then again - är inte utveckling ändå väldigt överskattat? (Jo säger den late, nej säger den förtryckte)

Så-ett-frö-taktiken

 
Flera andra bloggare (Lady Dahmer och Moralfjant) har skrivit på sistone om det här med att vara försiktig i sin retorik mot de förtryckande grupperna. Alltså att de INTE tycker att man ska behöva vara försiktig. Jag är lite kluven i frågan. Jag är inte själv sådan som skriker på folk om de bär päls/äter kött/beter sig antifeministiskt, men jag tycker verkligen inte att veganer och feminister tyst och stilla ska sitta och ta emot all skit vi får slängda på oss.
 
MEN. Anledningen till att jag själv inte skriker och ryter och gapar är INTE för att jag vill vara snäll mot förtryckande människor, det är helt enkelt för att jag tror att man inte vinner någon mark på det sättet. Jag tänker bara; vad är effektivast för att på snabbast möjliga sätt få stopp på djurfabriker? Inte är det att skälla ut folk i alla fall. De blir bara än nu mer defensiva. Vissa få individer kanske reagerar positivt på utskällningar men majoriteten gör inte det, därför satsar jag alltid på så-ett-frö-taktiken. 
 
Även fast det inte är någon plan jag haft att "göra om" mina närstående så har ändå resultatet blivit att en av mina närmsta kompisar är vegetarian, plus en syster och en moder som i princip också är det. Jag har inte aktivt jobbat för att få dem att ändra sig, jag har berättat om vad jag själv tycker, hur jag själv gör och hur jag tänker. Med tiden har de börjat hålla med mig trots att de från början var lika inbitna köttätare som jag själv. 
 
Välj dina strider helt enkelt. Sitt inte tyst och snäll om du inte vill, och speciellt inte för att vara någon annan till lags. Men fundera över om det är värt det. Vart vill du komma?

Varför äter vi kött?

Det finns två möjliga anledningar till varför samhället ser ut som det gör. Första sättet är att tillräckligt många tycker en sak, och därför blir det så. Majoritet liksom. Det andra sättet är att det bara alltid har varit så. Tradition. Vana. Lathet att förändra sig. 
 
Och köttätande hör definitivt till den andra gruppen. Eller hur?
 
Vi äter kött för att vi alltid har gjort det. Inte för att det är etiskt, nyttigt, miljövänligt eller ekonomiskt överlägset. Tvärtom. Det är inte någon av dem sakerna faktiskt.
 
Idag är det en stor demonstration i Kärrtorp söder om Stockholm mot nazism och rasism. Att det finns en så stor uppsluten grupp kring detta är helt underbart, jag har hört att det kommer komma över 10 000 människor. Låt oss hoppas att alla dessa kommer (jag ska i alla fall det). Jag tänkter att detta hör till den andra sortens vana - att vi accepterar och respekterar varandra oavsett hudfärg och etnicitet (eller, dem flesta av oss i alla fall...). Vi gör det för att majoriteten tycker så. Det har inte alltid varit så här.
 
Jag hoppas att djurrätt blir en lika stor självklarhet en dag, att det ordnas demonstrationer där över 10 000 pers samlas på torg för att stå upp för en för dem självklarhet. 

Seger mot Belle Shoes

Efter ett gäng demonstrationer i Stockholm mot kedjan Belle Shoes (som säljer pälsdetaljer på sina produkter) så har Djurrättsalliansen nu fått en av butiksägarna (samma person som för ett år sedan skrek åt oss att han skulle skära upp våra magar... hm...) att ge ett muntligt avtal att kedjan kommer att sluta med sin försäljning av päls till nästa säsong. Alla demonstrationer mot Belle Shoes är därmed inställda, men det återstår att se ifall ägaren håller sitt löfte... Men förhoppningsvis så är detta en seger! Bra jobbat alla aktivister som jobbat med detta!

Samarbeta kanske?

Ibland när kvinnor bråkar med varandra känner jag lite som i Hungerspelen - Remember who the real enemy is (männen, eller kanske snarare patriarkatet hehehe...).
 
Samma sak gäller iofs när vegetarianer och veganer bråkar. "Men du äter ju mjölkprodukter!!! Ööööööh". Ja, och? Hen är ju mycket bättre än svinen som klafsar i sig BÅDE mjölk och ägg och kött. Samarbeta, kanske?

Bli aktivist i Djurrättsalliansen

Jag demonstrerar ju med Djurrättsalliansen Stockholm då och då och just nu är det mycket på G. Det har just påbörjats en massiv kampanj gentemot Belle Shoes (klädaffär som säljer rätt mycket päls). Dessutom har den nya Ett Liv Som Gris-filmen precis släppts och det kommer säkerligen komma många demos på det temat också. 
 
Om du bor i Stockholmsområdet och känner att du vill göra skillnad så tycker jag du borde pröva att demonstrera med oss! Kontakta mig (kommentera inlägget eller skicka till min mejl) så kan jag få in dig på mejlinglistan. Annars kan du gilla Djurrättsalliansen Stockholms facebooksida, där kommer det titt som tätt info om uppkommande demonstrationer. 
 
En demo för några veckor sedan på Medborgarplatsen. 
 

Djurrättsalliansen släpper ny undersökning



 
Jag blir så jävla förbannad. Jag visste att den här skulle komma (duuh, jag är ju med i Djurrättsalliansen) och jag har sett allting från den gamla dokumentationen - men när jag såg klippen på nyheterna ikväll så kände jag bara för att gråta och skrika. Det sker ingen förändring. Folk är fortfarande dumma i huvudet. Folk är fortfarande själviska, ogenomtänkta och icke-ifrågasättande av normer. Kött är kött, kött är bra, nyttigt, nödvändigt.
 
Fy faan. Jag vill bara lägga mig ner och dö. Jag har sett det mesta på film men det var länge sen och jag har börjat vänja mig vid att bara vara vegan, gå på demonstrationer osv men aldrig riktigt tänka på HUR det egentligen ser ut för djuren. För jag orkar helt enkelt inte. Varför ska jag bära den bördan hela tiden? Varför kan inte fler inse? Måste likknaprarna vara så förbannad envisa och ovilliga till utveckling? Känns som att några få individer får bära allt ansvar. Och vi blir dessutom utstirrade och mobbade av samhället för att vi försöker göra skillnad och förgöra dagens Auschwitz. 
 
Suck.

En bra sak med att vara vegan

 
En jävligt bra grej med att vara vegan är att sådana här hyllor inte lockar mig längre. Jag vet att allt innehåller mjölk och vassle och skit och då försvinner det från min lista över saker som är ätbara. Många verkar tro att jag som vegan LIDER av att inte äta vissa produkter, som att jag dagligen skulle må dåligt över allt som jag offrar. Men nej, så är det ju inte riktigt. Jag ser bara inte saker som innehåller djurdelar som ätbart. Helt naturligt och vanligt för mig. Som någon sa för länge sedan; "att äta kött, ägg och mjölkprodukter känns ungefär lika normalt som att börja tugga på mina skosnören"
 
Så jag går bara förbi dem där hyllorna. Bryr mig inte. Blir varken sugen eller suktat eller avundsjuk på alla karnister som gladeligen tuggar i sig det. Hade jag fortfarande ätit mjölk hade jag alltid plockat varje gång jag handlat. Så att vara vegan underlättar verkligen, för det är svårare att få tag på godis och sötsaker (men visst finns det veganskt godis i de flesta affärer, det är dock oftast inte de som visas upp vid kassorna). En jävligt positiv sak i mina ögon med att inte äta mejeriprodukter - jag slipper spontanköpa daim och kexchoklad och sen må illa efteråt när jag ätit upp det.

Släpp ut djuren, forskarna i buren

 
Demonstration idag utanför AFL. Vi tågade från stadsbilbioteket till Karolinska Institutet med massor av blickar på oss. Jag gillar verkligen att gå i demonstrationer, det känns så mäktigt på något sätt. Det finns liksom fler som tycker som jag. Jävla härlig känsla. 
 
Har dock ont i halsen nu. Skrek rätt mycket men det var det faan värt.

Det här med att koka våra medvarelser

 
Vad är det för vidrig idiot som har kommit på det här med kräftkokning? Koka upp vatten och sedan slänga ner levande varelser i kastrullen. What the fuck liksom? Sadist eller vad? När jag läste den här texten först verkade det till och med som att det var meningen att en skulle koka upp vattnet med kräftora i. Eh, va? Det om något är tortyr.
 
Det här med att koka våra medvarelser, oavsett hur det går till - skulle ni kunna sluta med det? Det spelar ingen roll hur jävla gott det är eller hur kul det är med kräftfester (gå och ha en våldtäktsfest liksom?). Sluta bara. Ok?

Guide till hur du överlever bland all speciesism



I början av min djurrättstid (jag börjar ju bli erfaren, haha!) så kände jag enorm ångest inför att leva i den värld jag levde i. Varje dag tvingades jag tänka på vidriga saker som djur världen över råkade ut för. Jag var ofta deppig och kunde ligga och gråta eller få slänga-saker-i-väggen-attacker av att konstant utsättas för den brutala sanningen. 
 
Jag vet att det finns folk där ute som har eller har haft det likadant. Dels för att några av dem mejlat till mig och berättat att dem känner sig precis så och dels för att det är logiskt att må dåligt över speciesismen när en själv tagit/försöker ta avstånd från den. Det här är alltså ett problem som många personer upplever, och därför tänkte jag göra en guide till hur du överlever bland all speciesism.
 
Några enkla saker som du kan tänka på ibland och se om det hjälper mot allt det jobbiga (jag utgår ju från vad som fungerade för mig givetvis!):
 
1. Sluta känn skuld
Att världen ser ut som den gör är INTE DITT FEL. Du gör det du kan, och din insats är viktig. Det är helt omöjligt att du, helt ensam, ska rädda hela världen och få slut på ett förtryck som byggts upp under många tusen år. Ställ inga orimliga krav på dig själv, du är bara människa och du gör så gott du kan.
 
2. Gräv inte ner dig i hemskheterna
Sitt inte framför youtube timmar i sträck varje dag och titta på videor där djur torteras. Om det får dig att må dåligt - sluta! Du gör redan det du kan, och fler djur kommer ju inte dö för att du stänger av filmen, eller hur? Du vet redan vad som är rätt och fel och du behöver inte övertygas. Jag vet att det är svårt, men försök att hålla dig borta från videoklipp, bilder och texter som får dig att må dåligt.
 
3. Avskärma dig
Det här är exakt samma taktik som speciesisterna använder sig av, men jag rekommenderar det ty det är ett väldigt effektivt sätt att må bättre på. När någon äter kyckling framför näsan på dig, tänk inte på att det en gång varit en levande varelse. Ibland kan det vara nödvändigt att reducera djuren till produkter - för att DU SKA ORKA. Du gör ju redan allt du kan, så vad spelar det egentligen för roll VAD DU TÄNKER?
 
4. Sök förståelse
Har du vänner som är vego? Som kanske har någorlunda samma idéer? Umgås mer med dem! Bli medlem på vegan.nu och diskutera om saker med folk som delar dina grundvärderingar. Mejla och chatta med folk som är veganer, läs bloggar som är skrivna av veganer. Hitta andra veganer helt enkelt!
 
5. Välj dina strider
När någon du känner uttrycker sig klumpigt om djurrätt och veganism och du börjar bli upprörd - fundera över ifall det är värt det. Är det verkligen DIN UPPGIFT att se till att den här personen blir informerad och upplyst inom ämnet? Du behöver inte säga emot (men ibland kan det faktiskt passa). Det är inte ditt ansvar att sprida veganismen och om du inte orkar så kan du gott och väl ignorera korkade åsikter och fokusera på någonting annat istället.
 
6. Ta vara på ditt engagemang
Om du känner att du vill GÖRA NÅGONTING, gör det! Det kan vara alltifrån att bli aktiv inom en djurrättsorganisation och gå på demonstrationer till att starta en egen blogg där du skriver dina åsikter. Eller varför inte beställa hem folders från Djurens Rätt och gå och dela ut i brevlådor? Eller skriva ut egna lappar med lite info om djurindustrin och sätta upp på anslagstavlor? Om du känner att ditt engagemang vill mer än att bara styra över vad du inte ska konsumera, bli aktivist!

De skrattar åt oss nu, men...

 

Jag kan inte rädda er, förlåt

 
När jag går runt bland kohagar ute på landet tänker inte jag att "åh vad vackert, lyx för korna att ha så stora fina hagar" osv osv. Jag tänker på att alla dem individer som jag ser framför mig nu, kommer att vara döda inom några års tid. Varesej de utnyttjas för kött, mjölk eller kanske både och så kommer de alla sluta upp på ett slakthus hängandes dinglandes från taket i kedjor och tömmas på blod. Och det är just med den sanningen som hela det här åh-vad-fint-de-har-det-tänket raseras. Den vackra bubblan som Arla och CO sakta men säkert blåst upp spricker. Och den falska trygghet (djuren har det minsann bra!) som de vaggat in mjölkkonsumenterna i försvinner som en heliumballong på himmelen.
 
Alla liv jag ser framför mig kommer alla att vara borta inom en snar framtid. Det värsta är att jag bara passivt går förbi. Jag kämpar ju vareviga dag med att sprida veganism, skapa sann fred (inte bara fred mellan människor liksom). När det är demonstrationer står jag ofta där och när det snackas om djurrätt bland folk jag känner smiter jag in några nya insikter som karnisterna kan få fundera lite på.
 
Jag försöker göra mycket, och jag tycker ändå att jag gör ett bra jobb. Men när jag går där bredvid kohagen så är det ändå en tanke som inte försvinner hur mycket jag än vill det; jag kan inte rädda er, förlåt.

"Okej" kött och de ständigt bortglömda fiskarna



För ett tag sedan var det någon som frågade mig vad jag tyckte var det mest "okej" köttet att äta. Jag svarade att det är omöjligt att komma med något, eftersom för mig finns det ingen animaliskt produkt som kan kopplas ihop med ordet "okej". Allt är förtryckande så oavsett om en köper det dyraste, mest ekologiska och kravmärkta köttet så skulle det fortfarande inte vara bra. Det är nog där folk missförstår oss veganer ofta, vi skiljer oss ju från de mer vanligt förekommande vegetarianerna genom att helt enkelt säga nej till alla sorters våld mot djur. Inte bara det som anses vara det allra värsta.
 
Däremot kom jag med en annan tanke, om en vänder på det kunde jag ju faktiskt komma med svar om vilket kött som är det allra värsta att äta. För mig var det självklart; fisk och kyckling. De är de djur som massavrättas i de största antalen, kastas omkring som om de vore bomullstussar och slaktas på så vidriga sätt att det är svårt att inte må illa när en ser det (hur kycklingar behandlas inför slakt t.ex.). För att få lika mycket mat som en får från en ko behövs många kycklingar och fiskar. Förhållandena på fiskuppfödningar och kycklinganläggningar blir inte bättre av att de behöver vara så fruktansvärt många individer tillsammans. 
 
Många tänker nog att fisk är ett undantag. Det finns en hyfsat stor grupp människor i samhället som drar ner på köttet; undviker kyckling och ko och gris MEN - som gärna slafsar i sig fisk. De bryr sig, men de bryr sig inte om de djur som har fjäll, saknar våra ansiktsuttryck och befinner sig längre ifrån oss i släktträdet. Men som alla numera vet, så känner fiskar smärta precis som alla andra ryggradsdjur. Varför skulle det då vara annorlunda? Varför glöms ALLTID fiskarna bort?

Lämna ALDRIG hunden i bilen

 

Tidigare inlägg Nyare inlägg

<< TILLBAKA TILL STARTSIDAN