Laks

Det börjar i ett kläckeri någonstans i Sverige. En kyckling kläcks, och kommer ut från sitt ägg. Det som finns runtom är tusentals andra kycklingar som precis som han, just börjat sina liv.

Efter ett dygn så packas han in i en låda tillsammans med andra kycklingar, och de flesta skriker och piper för att de är rädda. Men ingen av kycklingarna får svar, eftersom deras mammor är någon annanstans. 



Efter en 3 timmar lång instängning i lådan packas han upp samtidigt som de andra. Det nya stället är ett stort stall, högt i tak och med lampor som lyser upp lokalen. Golvet är kalt, det finns inga ställen att gömma sig på eller gå undan från dem andra. Det enda som finns är spån, foder och vattenbehållare. 

Fodret är proppat med proteiner, vilket gör att han blir lös i magen. Efter sju dagar är marken täckt av bajs och kiss från tusentals kycklingarna. De börjar bli ganska stora, och det finns inte längre lika mycket plats att röra sig på. 

Lamporna i taket lyser upp lokalen nästan dygnet runt. Han får bara lugn och ro tre timmar varje dag då belysningen släcks, och kycklingarnas stress minskar. 



Nu har det gått 14 dagar och han har vuxit i en onaturlig fart som gör att han har smärtsamma problem med benen. Hans kropp är för tung, och han spenderar mycket tid liggandes ned, på marken som är full av ammoniak och bajs. 

Flera gånger har han sett kycklingar panikslaget flaxa med vingarna, och sedan falla döda ner på marken. Det är en följd av att kycklingarna växer så fort. Hjärtat kollapsar helt enkelt när trycket blir för stort.  

Efter 17 dagar är stanken outhärdlig och det svider i halsen och ögonen på honom. När människorna kommer in har de munskydd på sig. Han har fått en vanligt förekommande sjukdom som heter bukvattusot. Hans buk fylls med vatten, vilket försvårar hans rörelseförmåga ytterligare.



När 20 dagar har gått i hans liv, har han svårt att komma fram till maten och han är ofta hungrig. Hans sjukdom och hans onda ben gör det för besvärligt att stå upp. Hans bröst och fötter har fyllts med smärtsamma frätskador. Ammoniak och bajs fräter sönder hans fjädrar och hud och gör det fruktansvärt plågsamt att ligga ned, samtidigt som hans ben inte orkar bära honom. 

Tiden går och nu har det gått 30 dygn. Han och de andra kycklingarna är så stora nu att de måste trängas fram när de ska någonstans. Flera kycklingar har trampats ner och dött i den ständiga trängseln. 

Efter 35 dagar så plockas alla kycklingar ner i transportlådor. Det är lite skumpigt när de fraktas och de flesta kycklingar piper av förskräckelse. Efter sju timmar sittandes i totalt mörker tillsammans med de andra kycklingarna, packas de upp. Han hängs upp och ned på en metallkrok. 



Hans ben sitter fast, och det gör ont eftersom de inte är naturligt utvecklade. Han hänger där och han åker sakta framåt. De tusentals andra kycklingar han bott med i 35 dagar hänger efter honom på ett led. Det brutala sätt som de behandlas på gör att stressen blir oerhörd, och de flesta är fullständigt panikslagna.

De åker ovanför ett vattenbad som ska bedöva kycklingarna, men han, liksom många andra håller upp huvudet och blir inte bedövad. Efter ett tag greppas han slarvigt av en människohand. Han får halsen avskuren och allting blir svart.


(Källa: Djurens Rätts reportage om kycklingindustrin)