Alkohol
Folk som är fulla. Folk som låtsas vara fulla. Folk som pratar om att dem var eller ska bli fulla. Ungdomar som sluddrar och skriker men egentligen är spiknyktra och gör vad som helst för att få lite ynka bekräftelse från människorna runtomkring. Jag hatar dem. HATAR dem. Alkohol är vidrigt och jag får en knut i magen så fort jag ser någon som är påverkad eller hör folk prata om hur dem ska supa ner sig i helgen. Det är obehagligt.
Jag hatar att droger är så jävla accepterat. Men det jag hatar mest av allt är att jag har så fruktansvärt svårt att acceptera alkoholen och människorna som brukar den.
Jag är ju nykterist
Jag är ju nykterist. Vägrar dricka alkohol. Vägrar cigg och kaffe och andra droger också för den delen. Det finns många anledningar till detta. Det smakar skit, jag inte vill bli full och tappa kontrollen över min kropp, det är onyttigt, jag får en svidande och ond känsla i magen av det, men allra mest för att jag tycker att det är sinnessjukt att en så pass farlig drog kan vara så socialt accepterad.
Det finns en sak jag har funderat mycket på. Det är det här med förbud. Ska alkohol vara förbjudet? Heroin och hasch och sånt är ju förbjudet, borde inte alkohol också vara det då? Men det fria valet då? Borde man egentligen inte själv få avgöra om man vill droga eller ej? Jag anser ju ändå att alla personer ska ha rätten till sina egna kroppar (bröstförstoringar, tatueringar, självmord - välj själv liksom), borde jag inte då även anse att personer som vill knarka ska få knarka?
Men då kommer vi istället till det här med påverkan på andra människor. För om det finns människor i ett samhälle som gärna förgiftar sin kropp då och då med olika substanser, så kommer det förr eller senare leda till att annat folk påverkas negativt av detta. Rattfylleri. Bråk och misshandel som aldrig skulle skett om personerna varit nyktra. Barn som växer upp med en alkoholiserad förälder. Jag vill bara hindra allt det där. Hur i helvete kan det vara lagligt liksom? Sluta drick.
Men rätten över sin egen kropp? Rätten att skada sig själv? Rätten att droga sig själv? Ibland känner jag att, faan, om alkohol är lagligt då borde faan cannabis legaliseras det med. Spara in massor av pengar på att sluta jaga efter folk som säljer de olagliga drogerna. Kanske lägga mer pengar på rehabilitering och stöd för de som faktiskt är missbrukare av alla sorters droger?
Äh. Jag vet inte. Vad tycker du?
Fira ska man få göra på sitt eget sätt
Satt och kollade smått på intervjun med Loreen i Hellenius Hörna häromdagen. Loreen berättar vad som hände när hon hade vunnit Eurovision; att hon hade gått upp på sitt hotellrum, druckit en caffe latte och sen gått och lagt sig. Publiken garvar. Hehe, vad stört! Vad knasig hon är!
Jag hatar det där. Alltid när någonting viktigt har hänt så förväntas man vilja umgås med människor i flera timmar och dessutom ta droger (alkohol). Det är det ordet "fira" betyder. Men hallå? Vänta nu, finns det inte andra människor som inte njuter av att umgås med människor hela natten eller droga ner sig eller spy av förgiftning?
Efter sista dagen i årskurs ett skulle folk i klassen hitta på någonting. Jag orkade. Jag ville inte. Istället gick jag hem, hyrde en riktigt bra film och drack coca cola. Det var asroligt tyckte jag. När jag tar studenten tänker jag skippa hela skiten. Jag pallar inte. Fira ska man väl för i helvete få göra på sitt eget sätt? Jag tänker aldrig mer gå på något evenemang eller skit bara för att det förväntas av en. Ska man göra det ska man göra det för att det är kul.
Visby
Igår tog jag och familjen bilen upp till Visby. Det första vi möttes av var alla överklass-stockholmare som hängde på sina båtar samtidigt som de drog i sig sprit. Jag fullkomligt hatar den miljön. Folk som drogar, folk som desperat söker efter bekräftelse, folk som vill visa upp hur mycket pengar dem har. Blä.
När vi kommit in i staden och gått på alla de vanliga gatorna som är proppfulla med turister delade vi på oss. Jag hamnade ensam (jag VILLE vara ensam just so you know...) och tågade direkt till muren som är så jävla häftig. Jag gick på utsidan en bit, sedan in igen på en folktom gata. Sedan traskade jag runt där i kanske 20 minuter, i det öde område av Visby som jag tycker är det allra finaste.
Sedan åt vi middag på en mysig restaurang där jag specialbeställde lite vegankäk. Det blev en tallrik med oljestekta rotfrukter och grönsaker + riktigt goda, kryddade potatisar. Fungerar bra det för mig. Bara man berättar läget för servitrisen brukar det alltid fixa sig tycker jag när man går på restaurang. Till lunch hade jag köpt en falafelrulle minus vitlökssåsen. Visst går det att vara vegan OCH mätt när man turistar.
Sök dig till en psykolog istället för att gå till systembolaget
Jag har ju berättat tidigare om vad jag känner inför alkohol och drickande. Men igår kväll väcktes mina tankar igen kring ämnet. Så här står det på IQ:s hemsida:
Alkohol är en naturlig del av livet för många. Men alkoholdrycker är inte som andra livsmedel. Om man dricker måttligt kan alkoholdryckerna berika livet, särskilt tillsammans med god mat och trevligt sällskap. För de allra flesta är alkohol helt enkelt något positivt.
Skulle de resonerat på samma sätt när de gällde kokain? Heroin? Hasch? Marijuana? Nej, jag tror inte det. Varför i helvete har just alkohol - den farliga dryck som bryter ner kroppen och förgiftar hjärnan - blivit socialt accepterad? Varför är det så jävla bra att dricka det? För att annars är man tråkig? Uptight? Feg?
Personligen väljer jag att inte dricka för att jag vill vara ett exempel för andra människor runtomkring mig. Jag vill visa att MAN BEHÖVER INTE DRICKA för att kunna leva ett normalt jävla liv. Men också för att den här idén och åsikten (som många faktiskt verkar ha) att alkohol måste vara inblandat för att någonting ska bli kul är urbota korkad. Om man inte klarar av att överleva sin vardag, om man inte kan skratta och känna mening med livet utan en drog - då borde man söka sig till en psykolog och inte till systembolaget.
Personligen väljer jag att inte dricka för att jag vill vara ett exempel för andra människor runtomkring mig. Jag vill visa att MAN BEHÖVER INTE DRICKA för att kunna leva ett normalt jävla liv. Men också för att den här idén och åsikten (som många faktiskt verkar ha) att alkohol måste vara inblandat för att någonting ska bli kul är urbota korkad. Om man inte klarar av att överleva sin vardag, om man inte kan skratta och känna mening med livet utan en drog - då borde man söka sig till en psykolog och inte till systembolaget.
Berätta gärna om din syn på alkohol, jag är nämligen väldigt nyfiken vad andra tycker och tänker om saken.
Alkohol gör vänner till främlingar
Det här med alkohol. Jag dricker inte själv och har svårt för folk som gör det. I alla fall när de dricker. När jag gick i åttan ville jag pröva att vara sådär cool som vissa var, de som drack sprit och som gick på fester. Så jag frågade min syster om hon kunde köpa några cider till mig. Cider var det enda som smakade någorlunda gott och min familj har en väldigt avslappnad attityd till alkohol, vilket jag dock är nöjd med för tack vare det blev aldrig drickandet något som var förbjudet (och därmed inte lika intressant). När jag sa till min mamma att jag och min kompis skulle ut med några flaskor i väskan sa hon "okej, ha så kul".
Så vi gick ut, men vart skulle vi gå egentligen? En fest hade jag aldrig varit på och inte hon heller, det var jag ganska säker på. Så vi gick, rakt ut bara. Vi hamnade tillslut på min gamla skola där vi gick runt, halsade lite, kände oss häftiga och pratade högre bara för att vi visste att det var så man skulle uppträda när man drack.
På vägen hem började jag må dåligt och spydde på gångvägen där jag alltid brukade gå som barn. Det kändes så melankoliskt som det bara kunde bli - nu i efterhand. Då kände jag mig nog som en vinnare. Jag hade druckit alkohol påriktigt. Jag hade ju till och med spytt, då måste det ha varit tillräckligt.
Hela förteelsen var mest ett sätt för mig att kunna bocka av ännu en måste-göra-punkt på listan. För egentligen var jag ju inte intresserad av att bli full, jag var intresserad av den tillfredställelse och mognad jag trodde att jag skulle känna efteråt. Jag ville ju bara känna mig som alla andra för en gångs skull.
Dricka tills jag spyr. Check.
Tvinga mig själv att göra saker jag egentligen inte vill. Check.
Idag har jag försökt tänka mer och känna efter vad just jag tycker om alkohol, och om sanningen ska fram - jag är rädd för den. Alkohol gör vänner till främlingar. De människor jag normalt litar på blir någon annan om de dricker, och det känns fruktansvärt skrämmande tycker jag. Jag vill inte vara på ett ställe där man inte kan lita på någon annan än sig själv, där ingenting är förutsägbart. Det har inte varit någon alkoholist inblandat i mitt liv, det har inte skett någon speciell olycka som gjort att jag blivit avskräckt. Jag känner bara ett starkt obehag inför alkohol. Det hugger till i magen bara jag hör någon prata om det.
Det handlar inte om att jag vill vara duktig. Det handlar inte om att jag aldrig prövat. Det handlar om att jag har en djupt inneboende känsla som säger åt mig att jag ska springa allt vad jag orkar så fort jag hamnar i en situation där drickande är inblandat. Jag är rädd för alkohol. Och det kan vara jobbigt ibland med tanke på att alla runtomkring behandlar drycken som något heligt, och predikar om hur underbart det är. Hur roligt det är. Och speciellt vad jag som icke-drickare missar. Det är tabu att inte vilja vara med. Dricka är roligt, säger de.
Men det är inte roligt - inte för mig. När jag var tolv trodde jagatt jag skulle förstå vitsen med att bedöva sin hjärna när jag blev arton. Men nu när jag snart är där förstår jag lika lite som jag gjorde då. Om inte mindre. Nu är jag inte ens nyfiken - jag är bara rädd.
Adam Tensta
Adam Tensta är den coola rapparen från Stockholms förorten Tensta. Vad många inte vet är att han faktiskt är vegetarian och nykterist. Jag tycker om flera av hans låtar, och att veta om detta gör bara att jag gillar honom ännu mera! Jag tycker att han är en riktigt bra förebild helt enkelt!
Vem tycker du är en bra förebild?
En "vanlig" ungdom?
Jag kom hem klockan 10 ikväll. För mig är det sent, jag är en sån som alltid sitter inne varesej det är helg eller vardag. I alla fall, på vägen hem på gatorna så såg jag bara en massa människor i min ålder överallt. Med en kasse i ena handen som lite misstänksamt klirrande, och en cigg i den andra. Shit tänkte jag, är det såhär dem flesta är i min ålder? Varför sitter jag inne med mina föräldrar och kollar på tv varje kväll? Anledningen till att jag gör det är att jag inte är intresserad av sprit och öronbedövande musik.
Vart är alla lugna och mer djupa tonåringar egentligen? Varför ser jag aldrig människor i min ålder som precis om jag, lyssnar på bra musik*, älskar djur, är blyga och bryr sig om politik? Kanske för att alla dem sitter inne vid sin dator precis som jag gör nu.. Det jag vill säga är att om man som jag - är intresserad av politik, djurrätt, musik som inte är dunka-dunka - vart ska man träffa människor då? Det känns nästan som att jag inte hör till gruppen ungdomar, även fast jag är 16 och hatar skolan. Så, finns det andra som jag någonstans?
bra musik* = kent, depeche mode, björk, laleh...