Laks

 

 

Fiskeindustrin förstör havet. Fiskarna dödas, växterna rivs sönder av bottentrålarna och bifångsten dör på vägen upp till ytan och dumpas sen tillbaka i vattnet. Snart finns det inga djur mer i havet. Och allt det för att ni ville ha en jävla lax till middag, räkor till lunch, sill till julafton. 

 

Vad tänker ni göra när haven är tomma på liv år 2048? Öka produktionen ytterligare av kött och mjölk och ägg för att få i er ert animaliska protein, ert knark? Så ni även kan förgifta luften, höja vattennivåerna och förgöra Amazonas en gång för alla? Så inte bara haven är livlösa utan även skogarna, ängarna och bergen?

Och de förevigt glömda individerna i ett virrvarr av miljöprat om stigande hav och döende arter - fisken själv. Individerna, djuren som plågas så oerhört utan att bli mer än en siffra i statistiken. Djuren som betyder så lite för världen att de inte ens räknas i antal utan i ton. Ett djur som precis alla ser ner på och inte tycker är värd sitt eget liv. Fisken håller på att ta slut - som om det vore en vara som fanns där för vårt förfogande och inte ett livs levande djur som vill leva precis lika mycket som alla andra.

 

 

Jag kommer för alltid skämmas över att vara människa. 

 

Idag lanseras Djurfabriken.se, Djurrättsalliansens nya projekt. Shit, vad jag älskar den djurrättsorganisationen. Rätt fram med veganismen, inget hymmel, demonstrationer, gräsrotsaktivism - dem siktar på påverkan på konsumenten. Jag måste hålla med Gary Yourofsky när han säger att det inte är politiker som förändrar världen, det är aktivister. Djurens Rätt är en bra organisation men det går såååååå långsamt allting. Och till skillnad från DRA där man kan komma som nybörjare och få vara med direkt på demonstration efter demonstration är DR en elit-toppning. Inte alls speciellt inbjudande i sin atmosfär när man kommer som villig aktivism. DRA står ute på torg och visar bilder och samtalar med konsumenter medans DR har ännu ett möte...

 

Men nog med smutskastning gentemot DR (det är en väldigt bra organisation också, men jag tror mer på DRA:s tillvägagångssätt och där är det dessutom mycket roligare att vara med som aktivist där). Djurfabriken.se är i alla fall ännu en kampanj med fakta, bilder och filmer om var svenska djurprodukter tas ifrån. Tyngden i att visa Sveriges egna baksida är enorm - nu kan ingen smita undan med "men så där är det inte i Sverige".  

 

Som alltid är hemsidan snyggt designad, välinformerad, och smart uppbyggd. Jag är så tacksam också att fiskarna får vara ren självklar del av denna sida, dem glöms ofta bort (antagligen eftersom folk har lättare att känna medkänsla med andra däggdjur). 

 

 

 

Jag blir alltid lika förstummad när jag träffar på folk som till synes verkar vara medvetna, smarta personer som inte äter kött, men som äter fisk. Denna ENORMA djurgrupp försummas ALLTID. Deras lidande är inte lika mycket värt som grisars, kossors, höns. Och ändå så kan jag, och många med mig, direkt skriva under på att fiskeindustrin är det absolut värsta man kan tänka sig ur ett etiskt perspektiv. Ingenstans dödas så många djur, ingenstans bokstavligen torteras dem ihjäl på så vidriga sätt. 

 

De odlade fiskarna svälts innan slakt, ibland så länge som upp till en vecka, eftersom man vill undvika att de har avföring kvar i kroppen vid rensningen. Eftersom dessa djur omfattas av svensk djurskyddslag måste de bedövas innan slakt. Detta går till genom att fiskarna hälls ner i stora kar fyllda med koldioxidmättad bedövningsvätska, som gör fisken förlamad. Ofta är djuren fortfarande vid medvetande när de tas upp ur karen för att tömmas på sina inälvor. Anledningen till att uppfödarna inte väntar med slakt tills fiskarna är helt utslagna av koldioxiden är för att köttets kvalité anses bli sämre då."

 

 

Gång på gång frågar jag mig själv varför detta inte väcker uppmärksamhet på samma sätt som andra djurs lidande. Även inom djurrättsvärlden glöms fisken bort, och folk som undviker andra köttprodukter fortsätter att äta fisk, och kallar sig även ibland för vegetarianer(!). Jag blir så frustrerad över detta beteende hos folk, och allmänt i samhället.

 

Det snackas en hel del om utfiske och vad som händer med haven och ekosystem och visst, det är skithemskt och borde fixas (och jag har lösningen: sluta ät fisk!) men varför, VARFÖR VARFÖR VARFÖR är det ingen som någonsin nämner ett ord om den etiska problematiken i att kväva fiskar till döds? Att slita upp buken på dem och dra ut inälvorna när de är vid fullt medvetande? Att pressa ihop dem så hårt så att deras kroppar går sönder? Att dra upp dem ur deras hem nere i djupet så att ögonen ploppar ur skallen på dem? Varför tas inte det överlägset vidrigaste djurplågeriet någonsin på allvar?

 

Vad är det för vidrig idiot som har kommit på det här med kräftkokning? Koka upp vatten och sedan slänga ner levande varelser i kastrullen. What the fuck liksom? Sadist eller vad? När jag läste den här texten först verkade det till och med som att det var meningen att en skulle koka upp vattnet med kräftora i. Eh, va? Det om något är tortyr.

 

Det här med att koka våra medvarelser, oavsett hur det går till - skulle ni kunna sluta med det? Det spelar ingen roll hur jävla gott det är eller hur kul det är med kräftfester (gå och ha en våldtäktsfest liksom?). Sluta bara. Ok?

För ett tag sedan var det någon som frågade mig vad jag tyckte var det mest "okej" köttet att äta. Jag svarade att det är omöjligt att komma med något, eftersom för mig finns det ingen animaliskt produkt som kan kopplas ihop med ordet "okej". Allt är förtryckande så oavsett om en köper det dyraste, mest ekologiska och kravmärkta köttet så skulle det fortfarande inte vara bra. Det är nog där folk missförstår oss veganer ofta, vi skiljer oss ju från de mer vanligt förekommande vegetarianerna genom att helt enkelt säga nej till alla sorters våld mot djur. Inte bara det som anses vara det allra värsta.

 

Däremot kom jag med en annan tanke, om en vänder på det kunde jag ju faktiskt komma med svar om vilket kött som är det allra värsta att äta. För mig var det självklart; fisk och kyckling. De är de djur som massavrättas i de största antalen, kastas omkring som om de vore bomullstussar och slaktas på så vidriga sätt att det är svårt att inte må illa när en ser det (hur kycklingar behandlas inför slakt t.ex.). För att få lika mycket mat som en får från en ko behövs många kycklingar och fiskar. Förhållandena på fiskuppfödningar och kycklinganläggningar blir inte bättre av att de behöver vara så fruktansvärt många individer tillsammans. 

 

Många tänker nog att fisk är ett undantag. Det finns en hyfsat stor grupp människor i samhället som drar ner på köttet; undviker kyckling och ko och gris MEN - som gärna slafsar i sig fisk. De bryr sig, men de bryr sig inte om de djur som har fjäll, saknar våra ansiktsuttryck och befinner sig längre ifrån oss i släktträdet. Men som alla numera vet, så känner fiskar smärta precis som alla andra ryggradsdjur. Varför skulle det då vara annorlunda? Varför glöms ALLTID fiskarna bort?

 

Det är alltid spännande hur företag som tjänar pengar på våld vill marknadsföra sig som att dem faktiskt brydde sig om något. Det är oftast miljön det fokuseras på också, djurrskydd är obehagligare att ta upp. LIDL har ju dock gjort flera framsteg, de slutade sälja burägg för ett tag sedan och har tagit in en jättegod vegansk färs. Men omtanke? Verkligen?

 

Känns mest som att detta är till för att folk i lugn och ro ska kunna fortsätta konsumera våld utan att få lika dåligt samvete. Döda djuren snällt liksom.

Ni kanske har hört att det finns en nattklubb i Malmö som har akvariumfiskar i sina lokaler. Bland dunka-dunkamusik, blinkande ljus och oändligt hög bas, där får dem bo. Djurens Rätt anmälde nattklubben och skrev även ut det på sin facebook-sida. Intressant nog visade det sig att många tycker att det är dåligt att dem uppmärksammar något så larvigt som fiskar som lider (vilket jag personligen tycker var extra bra eftersom att fiskar konstant glöms bort). Det är tydligen töntigt och överdrivet att bry sig om djur. Asså om dem har fjäll och simmar i vatten, sådana där ludna djur som går på fyra ben är däremot jättebra att bry sig om.

 

 

Kränkta vita män brukar folk säga. Jag vill istället säga; kränkta översittare som har alla rättigheter man kan drömma om och som känner sig så fruktansvärt sårade när de tvingas dela rättigheterna med någon annan. Det känns tungt. Jobbigt. Oerhört svårt. Stackars person som föddes på toppen av samhället och nu riskeras att petas ner från sin tron p.g.a. ett gäng fiskar i Malmö. Man kan väl konstatera att somliga människor väldigt lätt känner sig hotade.

Att tråla upp fiskar ur haven har aldrig riktigt känts lika hemskt som gris- eller kycklingindustrin för mig. Antagligen lider jag av samma åkomma som många andra, att det är svårare att känna medlidande med de som är väldigt olika en själv. Det är nog också svårt att förstå att någon skulle dö av att komma upp ur vattnet och upp på land, när vi själva tänker att det är det motsatta som är det farliga och plågsamma.

Men för fiskarna är det inte så. När dem fiskas upp ur haven har dem packats tätt i stora, gigantiska nät där dem pressas mot varandra och kanten på nätet. När dem senare kommer över vattenytan kvävs dem, vilket är mycket plågsamt och kan ta flera minuter.

 

Så hur kan man egentligen göra en liknelse som gör att vi förstår? Kanske genom att tänka sig ett stort nät fyllt med marsvin/kaniner/grisar som hänger och dinglar i luften, och sakta sänks ner i vattnet. Helt plötsligt känns det som den värsta tortyren någonsin, när man ser det från "vårat" håll.

Det är svårt att gå runt ute i naturen när man hela tiden stöter på hemska saker som alla andra inte tycks reagera på. "Men lägg djurrättandet åt sidan ett tag" säger alla. Nej, det går inte. Jag ÄR och kommer alltid att vara djurrättare och det finns ingen sekund på dygnet då mina åsikter släpper. Det känns lika självklart att inte döda djur både på morgonen, dagen och natten.

 

En mysig promenad ute i naturen, det är härligt. Men de där jävla fiskarna finns ju i princip överallt, och när jag får syn på någon som metar känns det ännu värre med tanke på att hen antaligen spetsat en stackars mask på kroken innan hen slängt ner den i vattnet. Mysigt liksom.

 

Tortyren av fiskar är ett ämne som inte tas upp speciellt mycket. Det pratas hela tiden om hur mycket grisar och kossor lider, men mindre djur som inte liknar oss på samma sätt glöms lätt bort. Fiskar har ju inte de där valpögonen som är så gulliga att titta på, inte heller någon mysig päls att klappa. Men det är väl trots allt inte det rättigheter ska handla om? Det finns många människodjur som inte är så värst söta heller men de förtjänar ändå att leva. Vi måste alla (även jag såklart, jag är också uppfostrad till att tycka att de gulliga är viktigast) se bortom individers utseenden. Fiskars status måste höjas markant.

 

Att få en metallbit rakt igenom kinden är inte skönt. Fisken lider, det är bevisat att de känner smärta trots att jag inte förstår varför man ens skulle behöva bevisa en sådan sak (en gång i tiden trodde man ju att spädbarn inte kände smärta, vilket givetvis är självklart att de kan). Om man väldigt gärna känner att man vill sitta på en brygga och mysa av naturen - lämna tortyrredskapen hemma och ta med en termos med varm choklad och en bekväm dyna att sitta på. Och njut så mycket du bara orkar, förstör bara inte för någon annan medans du gör det.

Vad innebär detta uttryck egentligen? Att man dödar någon på ett snällt sätt? Nej, det här är en riktigt dålig tanke. Kunde mordet på Anna Lindh skett på ett mer "humant" sätt? Och hade det i sådana fall varit okej att döda henne? Nej, givetvis inte. Alla har rätten till sitt eget liv varesig man är mänsklig eller ej.

 

Djuren i Sveriges livsmedelsindustrier dödas allihop, alla blir berövade sina liv förr eller senare. Och när vi ändå pratar om "human slakt" så kan jag lika gärna rada upp hur djurens sista minuter i livet spenderas. Hur "humant" går slaktmetoderna till egentligen? (All fakta hämtad från Djurens Rätts hemsida)

 

Grisarna drivs in i en slags hiss som sänks ned i ett schakt med koldioxid. De upplever obehag och får kvävningskänslor av koldioxiden under de 10-20 sekunder innan de förlorat medvetandet. Efter bedövningen skärs halsen upp och djuret förblöder.

 

 

På slakteriet bedövas kor, kalvar och tjurar med ett skott i huvudet av en bultpistol innan de får halsen uppskuren och förblöder till döds.

Odlad fisk

Det vanligaste sättet som fiskar dödas på av människor är förmodligen genom kvävning i luften. Detta är mycket plågsamt för fiskarna och tar flera minuter, för vissa arter betydligt längre tid.

 

På de flesta slakterierna hängs kycklingarna upp och ned i fötterna, vid fullt medvetande. Hängandes upp och ner förs fåglarnas huvuden ner i ett elektriskt vattenbad för att de ska bedövas genom en elstöt innan halsen skärs upp och djuren förblöder till döds.

 

Alla renar måste bedövas innan slakt genom ett skott med skjutvapen eller bultpistol i huvudet. Efter bedövning slaktas renarna genom att halsen skärs upp och de förblöder. De traditionella slaktmetoderna innefattar bland annat nack- eller hjärtstick utan föregående bedövning, vilket är förbjudet i Sverige. Nackstick gör att djuret blir förlamat men inte förlorar medvetandet utan dör av kvävning då andningen upphör. Vid inspektioner har det vid flera tillfällen hänt att renar slaktats på detta sätt i alla fall.

I ett avsnitt av "halv åtta hos mig" så hade en av värdarna dekorerat matbordet med glas - som det simmade runt kampfiskar i. Han köpte dem i en djuraffär för att sedan dagen där på lämna tillbaka dem.

Jag förstår mig verkligen inte på detta beteende. Finns det någonting smakligt (även om man inte är djurrättare) med att ha ett levande djur på bordet? Vad blir det nästa gång, ett marsvin i en liten låda? Eller en fågel i en pytteliten bur som den knappt kan röra sig i? Oj, vad vackert.

 

Även om fiskarna inte var skadade på något sätt när dem lämnades tillbaka är detta givetvis inte okej. Det är ett fruktansvärt sätt att behandla en annan individ på, och jag kan omöjligt förstå tankesättet denna tydligt störda människa tänker på.

 

Det finns vissa såkallade "demi-vegetarianer". Sådana som undviker att äta djur, med undantag för fisk och skaldjur. Jag kan förstå att många resonerar så, jag gjorde det själv en gång, men nu har jag en helt annan uppfattning.

 

Fiskar kan precis som alla andra djur känna smärta, ilska, ångest och rädsla. Det märks tydligt när man drar upp en fisk ur vattnet - då reagerar djuret precis på samma sätt som en hund, sprattlar och försöker komma loss. Och att få en järnkrok spetsad genom kinden kan ju knappast göra något annat än ont.

 

 

Att äta just fisk bidrar till många negativa effekter. Det förstör havets ekosystem eftersom onaturligt många djur försvinner samtidigt. Vissa fiskar dör ut, andra blir väldigt många vilket gör att ekosystemet hamnar i obalans.

 

Bottentrålning, som används när man ska fånga skaldjur, är en stor fara för djuren i havet. Då dras ett nät efter bottnen och då rivs massvis med partiklar upp samtidigt som växter följer med i nätet, och detta förstör bottnen där djuren ska kunna leva.

 

 

Det värsta med fiske är ändå sättet som djuren dör på. De som fiskas upp med fiskespö får en krok genom kinden och får knäckt nacke eller en kniv i huvudet, och de som fiskas upp via trålar lämnas att kvävas i luften.

 

Min åsikt är att det inte är mer etiskt rätt att äta en fisk än det är att äta en gris. Men samtidigt är det ju bättre att äta fisk men inte kött, än att äta både fisk och kött.