Djurfabriken.se
Idag lanseras Djurfabriken.se, Djurrättsalliansens nya projekt. Shit, vad jag älskar den djurrättsorganisationen. Rätt fram med veganismen, inget hymmel, demonstrationer, gräsrotsaktivism - dem siktar på påverkan på konsumenten. Jag måste hålla med Gary Yourofsky när han säger att det inte är politiker som förändrar världen, det är aktivister. Djurens Rätt är en bra organisation men det går såååååå långsamt allting. Och till skillnad från DRA där man kan komma som nybörjare och få vara med direkt på demonstration efter demonstration är DR en elit-toppning. Inte alls speciellt inbjudande i sin atmosfär när man kommer som villig aktivism. DRA står ute på torg och visar bilder och samtalar med konsumenter medans DR har ännu ett möte...
Men nog med smutskastning gentemot DR (det är en väldigt bra organisation också, men jag tror mer på DRA:s tillvägagångssätt och där är det dessutom mycket roligare att vara med som aktivist där). Djurfabriken.se är i alla fall ännu en kampanj med fakta, bilder och filmer om var svenska djurprodukter tas ifrån. Tyngden i att visa Sveriges egna baksida är enorm - nu kan ingen smita undan med "men så där är det inte i Sverige".
Som alltid är hemsidan snyggt designad, välinformerad, och smart uppbyggd. Jag är så tacksam också att fiskarna får vara ren självklar del av denna sida, dem glöms ofta bort (antagligen eftersom folk har lättare att känna medkänsla med andra däggdjur).
Nu finns det massvis med nytt material att utbilda folk med. Så ut och utbilda! Och kom ihåg att Djurrättsalliansen har gjort det igen!
Jag kan inte rädda er, förlåt
När jag går runt bland kohagar ute på landet tänker inte jag att "åh vad vackert, lyx för korna att ha så stora fina hagar" osv osv. Jag tänker på att alla dem individer som jag ser framför mig nu, kommer att vara döda inom några års tid. Varesej de utnyttjas för kött, mjölk eller kanske både och så kommer de alla sluta upp på ett slakthus hängandes dinglandes från taket i kedjor och tömmas på blod. Och det är just med den sanningen som hela det här åh-vad-fint-de-har-det-tänket raseras. Den vackra bubblan som Arla och CO sakta men säkert blåst upp spricker. Och den falska trygghet (djuren har det minsann bra!) som de vaggat in mjölkkonsumenterna i försvinner som en heliumballong på himmelen.
Alla liv jag ser framför mig kommer alla att vara borta inom en snar framtid. Det värsta är att jag bara passivt går förbi. Jag kämpar ju vareviga dag med att sprida veganism, skapa sann fred (inte bara fred mellan människor liksom). När det är demonstrationer står jag ofta där och när det snackas om djurrätt bland folk jag känner smiter jag in några nya insikter som karnisterna kan få fundera lite på.
Jag försöker göra mycket, och jag tycker ändå att jag gör ett bra jobb. Men när jag går där bredvid kohagen så är det ändå en tanke som inte försvinner hur mycket jag än vill det; jag kan inte rädda er, förlåt.
Något utav det som gör mig mest förbannad...
...är föräldrar som ljuger för sina barn. Då menar jag inte en liten vit lögn, jag menar föräldrar som förvränger verkligheten och vägrar ge barnet tillgång till sanningen och istället serverar en högst tvivelaktig lögn. Som barnen givetvis sväljer med hull och hår.
Jag pratar om barnböcker som visar hur livet på en bondgård ser ut och mjölkpaket där det beskrivs hur lyckliga kossorna är som får "ge bort" sin mjölk till just dig. Och föräldrarna. Föräldrarna som nekar sina barn sanningen för att de antagligen inte ens själva vågar titta rakt på den. "Om kött är gjort av djur? Äh, jo... Nä, asså...".
Det är inte så konstigt att vi alla växer upp med en konstig syn på andra arter när vi inte ens får reflektera över den. Vi ställs aldrig inför något test i skolan eller (oftast inte) i privatlivet där vi tvingas tänka om, ifrågasätta, fundera kring varför vi egentligen utnyttjar djur. För samhället uppmuntrar inte till sånt, det samhället uppmuntrar till är normhållande och att inte tänka själv. Var som alla andra. Gör som alla andra. Och dem allra flesta gör ju så också.
Självklart kommer det inte bli någon förändring om generation efter generation växer upp med lögner och förhärligande fakta. Men förhoppningsvis börjar det vända nu.
Omtanke? Verkligen?
Det är alltid spännande hur företag som tjänar pengar på våld vill marknadsföra sig som att dem faktiskt brydde sig om något. Det är oftast miljön det fokuseras på också, djurrskydd är obehagligare att ta upp. LIDL har ju dock gjort flera framsteg, de slutade sälja burägg för ett tag sedan och har tagit in en jättegod vegansk färs. Men omtanke? Verkligen?
Känns mest som att detta är till för att folk i lugn och ro ska kunna fortsätta konsumera våld utan att få lika dåligt samvete. Döda djuren snällt liksom.
Företagen är experter på att lura oss
Jag erkänner. Till och med jag blir förhäxad av såna här texter. Det låter ju så bra? Ekologiskt och svenskt och hela faderullan. Det här kan väl inte vara oetiskt? Jo såklart det kan. Såklart det ÄR.
Företagen som livnär sig på djurförtryck måste ju ständigt hitta nya snirkliga vägar för att hålla befolkningen lugna så att vi inte helt plötsligt en dag inser vilken skit vi skapar genom att köpa deras produkter. Företagen är experter på att lura oss, försköna verkligheten och att få oss att konsumera saker som egentligen aldrig borde konsumeras.
Jävla donken. Fast eran veggiewrap är i alla fall god.
"I Sverige är vi så snälla mot djur!"
Ich pallish nicht määär. Det här konstanta romantiserandet av svensk kött. Det är så gott, så nyttigt, så säkert, så bra, så djurvänligt. NEJ. Bevara svenskt kött, bevara svenskt kött - för djurens skull! De försöker alltid förklä det i något slags bryende om andra varelser. Som att deras största intresse är att hjälpa djur - trots att hela deras verksamhet bygger på att förtrycka dem.
Det intressanta ligger ju i att folk gång på gång får visat för sig vilka vidrigheter som utspelar sig innanför tortyrkammarens väggar men ändå fortsätter att bortförklara med att det var däääär borta, inte hääär, det här är sveeeenskt kött jag äter. För att alla har den där konstiga bilden av att svenskar på något vis skulle vara snällare mot djur än andra folk är. Och som att en ens kan vara SNÄLL mot en slav som fängslas och mördas för att bestulas på sina kroppsvätskor och muskler och hud för att de snälla svenskarna vill ha komjölk och köttfärs och skinn.
Ja jävlar vad snälla vi är svenskarna. Och snällt betyder det här:
Tack Arla ännu en gång för er otroliga förmåga att tänka positivt
+ infektioner, skavsår, föräldralöshet och massavrättningar.
Tack Arla ännu en gång för er otroliga förmåga att tänka positivt.
Det finns många saker att göra med sina slavar; ta deras mens, stjäla deras barn, pumpa ut deras mjölk, raka av dem deras ull
Varför ska det alltid komma någon jävel och berätta om hur otroligt lyckliga just deras kött/mjölk/ägg-djur är? "Just mina djur mår jättebra och har det såååååå lyxigt!" Och så har jag hört många säga. Men ändå så lever majoriteten av industridjuren bakom betongväggar och mår inte alls särskilt bra. Så jag undrar liksom, vart finns dem där "lyckliga" djuren som alla pratar om hela tiden? För det enda jag ser vart jag än tittar är slavar, slavar, slavar. All fakta pekar på olyckliga djur i misär och antalet personer som påstår sig enbart äta "lyckliga" djur stämmer inte överens med hur många "bra" gårdar det finns.
Men oavsett: vanvårdad eller inte, djuret har aldrig rätten till sitt eget liv.
Och den här vidriga grejen att kalla sina slavar för "mina älskade" eller "mina kära" eller liknande; du ska ju mörda dem snart? Skicka iväg dem på en lastbil raka vägen till ett panikfyllt slakthus där dem får stå i rad och vänta på sin tur att bli dödade. Älskade? Verkligen? Och om du inte just nu känner för att döda dina kära djur så är det ju alltid något annat som står på agendan; ta deras mens (ägg alltså), stjäla deras barn, pumpa ut deras mjölk, raka av dem deras ull. Listan är lång. Det finns många saker att göra med en slav.
Att utnyttja och äga någon är slaveri, oavsett hur omgivningen ser ut. Gröna ängar och blå himmel förändrar inte det faktum att djuren är förtryckta och saknar rätten till sina egna liv.
Så här gör man inte med någon man älskar.
När vi ändå pratar om det här med slavar - en slav behöver inte vara någon som blir slagen och misshandlad, torterad och förödmjukad dygnet runt. En slav behöver inte vara någon som är i konstant lidande, eller ens en individ som själv inser att hen är förslavad och "ägd" av någon. Det kan vara en vanlig kossa som står i en ganska sjysst hage (på sommaren då...) och faktiskt tycker att livet är ganska skönt just nu. Men varför är kossan där? Vart tog hennes tre kalvar vägen? Varför har hon haft så ont i juvrena ibland? Varför får hon bara leva i 5 år när hon skulle kunna bli 20?
För att hon är en slav givetvis. Och det betyder att hennes behov alltid kommer i sista hand. Först konsumenternas, sedan bondens, sist kossans. Vi vet alla att konsumenterna vill ha mjölk, sjukt billig sådan. Och vi vet alla att bonden vill ha lön för sitt jobb (om man nu kan kalla att driva slavhandel för jobb). Mycket mjölk ska produceras på lite pengar. Konsumenterna får sina många liter mjölk, bonden får sin lön, och kossan får... Ja, ingenting egentligen. Ingen kalv, ingen frihet, ingen bra kost. Kanske lite gräs på sommaren om hon har tur. Och någon infektioner i juvrerna. Och en tidig död. Grattis, njut av livet liksom.
Hon kanske inte lider varje sekund, varje dag, men make no mistake - hon är en slav. Om det är någon som säger emot det så undrar jag vad i helvete den personen definierar som slaveri.
Det finns inga lyckliga slavar
WSPA har bestämt sig för att samarbeta med det djurförtryckande företaget Ben & Jerrys. Tillsammans ska de skapa bättre förhållanden för kossorna i EU. Många (inklusive jag) fick meddelande i mailen från WSPA om att skriva på en namnlista vars budskap är att kossorna behöver ha det bättre. Jag klickar mig in där på sidan, upptäcker att hela sidan är designad på exakt samma sätt som Ben & Jerrys glasspaket. Samarbetar dem? Vadå, WSPA tycker att det som Ben & Jerrys sysslar med är bra? Hur då? Stod inte WSPA på djurens sida alldeles nyss?
"We love our cows, watch happy cows". Sen trycker man på videon och det som syns är kossor som springer ut från ett stall och ut på en grön äng. De stångas, hoppar runt, springer. Om man släpper ut slavar som bor inomhus största delen av året på hårda betonggolv utan halm så är det väl självklart att dem blir glada? Som en fånge som släpps ut ur sin cell - "yes! Jag är äntligen fri!". Men det är faan inte lycka dem känner, det är lättnad. Lättnaden att äntligen få en liten gnutta frihet mellan alla födslar och mjölkningar och juverinfektioner. Nej det finns inga lyckliga slavar, så samtliga företag som utnyttjar kossor och mördar deras kalvar kan sluta låtsas som det.
Jag blev nyfiken på Ben & Jerrys attityd och tankar kring djurrätt och kikade därför in på deras hemsida. Det jag hittade var skrämmande. Går man in på Våra Värderingar > Cow Cam så drabbas man både av kväljningar och raseriutbrott. Falskt propaganda. Ungefär så kan jag väl sammanfatta allting på den sidan. Det här är kossor som, precis som alla andra kossor inom mjölkindustrin, tas ifrån sina nyfödda kalvar, blir inseminerade varje år, har sprängfyllda juvrer (aj!) och avrättas vid några års ålder. Ändå så visas filmer med sprallig lant-musik, kossor som hoppar runt i en hage och (surprise surprise) inte en enda kalv.
Vi älskar djur - men vi mördar dem gärna också
Ni minns den här vidriga reklamen som jag visade upp här på bloggen för ett tag sedan? Nu har pesten spritt sig till tv också. Samma kampanj. Samma lögner. En reklamsnutt på 30 sekunder räckte för att väcka min ilska. Den där outhärdliga approachen som alla djurförtryckande industrier måste marknadsföra sig med används återigen. Några bilder på glada bönder som ler i solskenet, sen några snabba blink-bilder på kycklingar (precis så att man ska hinna uppfatta att "åh, vad söta de är" men inte riktigt hinna inse att de ska dödas). Några fler leenden, och sist en slående slogan som försäkrar konsumenten om att inga djur far illa. I vanligt svensson-tal så betyder ju "inte fara illa" att man inte torteras sådär jättemycket, bara lite grann. Bara så mycket som anses vara lagligt (hoppsan ja, hela kycklingindustrin råkar ju dock vara olaglig så som den ser ut idag).
"Vi älskar djur" är ofta budskapet som djurförtryckarna vill få fram. Den ekologiska mjölkbonden klappar på sin kossa i hagen, kycklingfarmaren håller en kyckling i händerna och gullar med den. Vi bryr oss, vi bryr oss - mantrat som djurindustrin, inklusive alla djurkonsumenter, konstant upprepar för sig själva. " Vi älskar djur - men vi mördar dem gärna också." Vi som redan bytt sida och blivit mer djurrättsliga av oss undrar ju hur i helvete man kan påstå sig att bry sig om och älska någonting som man dödar.
Alla tyckte såklart att djurplågeri var fel men ingen ville ta tag i djurplågeriet som låg på våra tallrikar
Innan jag blev vegan och djurrättsengagerad tänkte jag på Djurens Rätt som en kramgo organisation vars främsta mål var att stoppa vanvård av kattungar. Jag trodde nämligen att Djurens Rätt var nästintill en djurskyddsorganisation (inte för att jag visste skillnad mellan djurskydd och djurrätt på den tiden men ändå). Att budskapet handlade om att sluta konsumera kött, ägg och mjölk hade jag ingen aning om. För mig var det ju inte det som var problemet, det var inte där det hemska skedde - trodde jag.
Men allt detta var ju på den gamla goda tiden när jag hoppade runt på rosa moln och trodde att inga djur led och att köttbullar var gjorda av någon substans som man hämtade ifrån träd. På den tiden då jag var en ignorant jävla barnunge som i ena sekunden kunde predika för mina klasskompisar om hur fel det var att dem sprang efter katten som av misstag tagit sig in på skolgården, och i nästa sekund svepa ett glas mjölk och käka korv i matsalen. Men det var ju så det var, alla gjorde det. Alla tyckte såklart att djurplågeri var fel och att det var någonting som skulle stoppas men ingen ville ta tag i djurplågeriet som låg på våra tallrikar. För vi insåg helt enkelt inte att det fanns där.
98 % av alla djur som plågas och mördas i denna värld plågas och mördas av ägg-, mjölk och köttindustrin. Päls, djurförsök, vanvård av husdjur - allt det där är småsaker i jämförelse med vad vi äter. Och ändå så är det dem där små, pyttepyttesmå delarna vi vågar bry oss om. Och när vi gör det är vi "djurvänner". Då är vi sådana människor som bryr sig om att alla katter och hundar minsann ska hamna hos ansvariga mattar och hussar. Inget djur ska behöva lida - om det inte råkar vara för våra smaklökars skull då vill säg.
Förut trodde jag att världen bestod utav lyckliga människor och djur, lyckliga historier och vissa mindre lyckliga. Det fanns svältande människor, men dem var inte så många. Det fanns cancersjuka, men dem var inte så många. Det fanns djur som plågades, men dem var inte så många. Jag märker ju nu att hela min världsuppfattning som jag hade innan jag fyllde 16 var totalt verklighetsfrånvänd. Jag hade ingen som helst koll på hur världen såg ut, trots att jag lyssnat på samhällslektionerna och trots att jag var en ganska allmänbildad tonåring. Men juste, hemska saker vill de vuxna helst inte lära ut. Speciellt när dem själva är så ivriga med att förtränga dem.
Föräldrar som ljuger för sina barn
"I think, with dismay and sadness, about the children who adorn their walls with animal pictures and have favorite stuffed animals, but are lied to by their parents about where meat, dairy, and eggs come from so that they unwittingly inflict suffering and death on the real animals whom their toys and pictures represent. To what degree do the parents lie to their kids to hide their own violent life styles?"
Lögn #831: "Om inte djuren mår bra blir inte produktionen bra"
Det såg helt stört ut när jag försökte svara på en kommentar med en lång text under det förra inlägget. Därför gör jag istället ett helt nytt inlägg (där det går att använda radbyten!!!!) med hela texten som svar till Lisa som frågade denna fråga:
"Pratade med min pappa om detta och han sa att "Om korna mår dåligt blir ju mjölken också dålig". Tycker att det ligger något i det. Men jag vet inte. Hur hänger det ihop?"
SVAR: Produktion och djurens välmående har inget som helst att göra med varandra. Ett djur kan gå upp i vikt, bli dräktig osv trots att det mår fruktansvärt dåligt och lever under hemska förhållanden. Det där är en myt som våra kära djurförtryckare hittat på för att få folk att tro att djuren har det bra.
Jag citerar Djurens Rätt (taget härifrån):
"Juverinflammation drabbar ungefär var tredje ko. Det ger bakterier i mjölken, är ofta smärtsamt och drabbar framför allt högproducerande kor."
"Kor utsätts i regel för en mycket påfrestande miljö. De flesta lever största delen av sina liv, över 90 % om betesreglerna följs exakt, på hårda golv. (...) När kon lägger sig faller hon först ner på framknäna för att sedan lägga ner bakkroppen. Tänk dig själv att falla på knä på ett hårt betonggolv, kanske 20 gånger om dagen! Det hårda och ofta smutsiga underlaget går hårt åt kornas klövar, ben och leder. En studie på nästan 5000 svenska kor visade att 72 % av dem hade sår i klövarna. Hos fem procent av korna var skadorna så allvarliga att de var halta. De kor som har störst risk att få klövsulesår är också de som producerar mest mjölk, vilket tydligt visar att det inte ligger mycket sanning i det vanliga påståendet att "DJUREN MÅSTE MÅ BRA FÖR ATT PRODUCERA BRA". Snarare är det så att den höga produktionen får dem att må dåligt."
"För att få ut så mycket mjölk som det bara är möjligt ur en ko så krävs det att hon får i sig väldigt mycket energi- och proteinrik mat. En ko som bara äter hö eller gräs ger inte lika mycket mjölk som en ko som får till exempel vete, soja, havre och sockerbetor. Det energirika fodret smakar gott, men det är inte vad kor är anpassade för att äta. Kornas speciella magar behöver stora mängder grova växtfibrer för att fungera normalt. Den felaktiga kosten leder till att så gott som alla kor är konstant dåliga i magen, med kroniska flytande diarréer."
ALLTSÅ; 33% av kossorna i Sverige har lidit/lider av smärtsamma juverinflammationer, 72% har sår i klövarna, 5 % haltar p.g.a. allvarliga skador i klövarna, och 99,9% (det kanske finns någon där ute som inte...) lider av kroniska diareer p.g.a. fel kost.
Det är en ganska svår uppgift att marknadsföra tortyr, barnamord och obeskrivligt våld som något gulligt och sött
Det är inte många som är lika begåvade som Arla. Asså, jag menar det är ju en ganska svår uppgift att marknadsföra tortyr, barnamord och obeskrivligt våld som något gulligt och sött. Nu ska alla mjölkdrickare känna sig så där extra stolta, för nu har Arla kommit med den förbluffande nyheten att - håll i hatten nu - kossorna tackar dig!
Personligen undrar jag vad i helvete de har att tacka för - att deras kalvar tas ifrån dem och mördas? Att de konstant är gravida med sprängfyllda juvrer som måste göra svinont? Att de får stå inne på spaltgolv 90% av sina liv för att sedan "få vara ute i det fria" den återstående korta tiden? Att de får en bultpistol mot huvudet vid 5 års ålder och töms på blod? A, jag vet inte riktigt. Arla är ju the masters of idioti i alla fall. Om det är möjligt så hatar jag dem ännu mera nu efter detta.
Ett litet förtydligande bara...
Skenet bedrar
Åh, en lycklig kossa i hagen! Så underbart, så härligt, så... HEMSKT. Jag tror jag har folket med mig när jag säger att den första tanken som slår en, när man ser en kossa ligga på gräset i solskenet är att hon är lycklig. Att allt är bra. Att det är vackert. Men sedan kommer jag på att jag är vegan, djurrättare, och så slår jag upp allt det hemska jag vet som sparats i hjärnans arkiv. Jag minns filmerna där kalvar skrikandes dras från sin mamma. Nyfödd, bräcklig, rädd.
Jag minns också alla de fakta-texter jag läst som ingående berättar om hur kossan gång på gång insemineras, föder, mjölkas, insemineras, föder, mjölkas. Sedan när några år passerat och avkastningen inte är riktigt lika hög som bonden vill då skickas hon till slakt och får halsen uppsliten. Sedan hamnar hon mellan två bröd på någon hamburgerkiosk där fulla tonåringar kommer förbi och vill ha "något billigt och mättande".
Skenet bedrar, kanske man kan säga.
Det är mycket lättare att oroa sig för nagellack och bussar än att oroa sig för någonting som faktiskt spelar roll
"Du tänker så mycket på dåliga och hemska saker hela tiden! Du är ju så negativ!"
Har faktiskt varit med om att vissa människor gnällt på det viset när man pratar om djurrätt. Då kommer alltid den där ilskna Lotta fram som passa bättre i militärklädsel och snaggat hår. Jag vill bara svara ilsket:
Ja, och vet du varför? För att jag lever i den där konstiga världen som kallas VERKLIGHETEN. Medans du oroar dig för att nagellacket har fel ton eller att du missade bussen så mördas tusentals djur brutalt, värre än den värsta skräckfilmen du någonsin sett. Djur som får magarna uppslitna så att inälvorna rinner ut, får huden avdragen, får giftiga kemikalier insprutade i lungor och ögon. Och är man medveten om att sånt sker HELA TIDEN, då är det svårt att - när man berättar detta för andra - skratta och vara glad, och framförallt att låta bli att bli rosenrasande, rädd, känna hopplöshet och bli frustrerad på alla människor som inte fattar - som inte vill fatta. För det är mycket lättare att oroa sig för nagellack och bussar än att oroa sig för någonting som faktiskt spelar roll.
Varje köttätares dubbelmoral
Kycklingar som fötts upp på "bästa sätt"
Det skulle vara angenämt om Ola och Åsa på Röhls Gård kunde tänka sig att sluta delta i massmord. Det här är vad Kronfågel menar med kycklingar som är uppfödda på "bästa sätt":
Hur man får folk att gå med på fruktansvärda saker
Som bekant så är Arla Company de jag hatar allra mest. Inte bara p.g.a. det de sysslar med (att tjäna pengar på föräldralöshet och psykisk och fysisk tortyr), utan även sättet de marknadsför detta på. Det är gröna ängar och kossor och kalvar och alla är glada. Så är ju inte verkligheten riktigt.
Hur går det egentligen till? Hur kan ett företag, en industri, få så mycket människor att gå med på helt fruktansvärda saker?
Först måste de få folk att VILJA konsumera det. Säga att det är nyttigt, att det är naturligt, att det är bra för dig. Sedan måste de få djuren att inte synas. För om någon ska må dåligt p.g.a. en industri kan det inte vara synligt för allmänheten, då blir det stark kritik. Istället bygger industrin upp en fantasi-bild över hur mjölken produceras, som inte har någon som helst verklighetsförankring. Slutligen måste allt detta hållas upprätt, ingen ska spräcka bubblan. Det är väl därför bloggar som dessa, folk som jag, och organisationer som djurrättsalliansen blir stämplade som farliga terrorister. Det vi vill är ju att det ska bli fred, inget mera våld liksom. Tydligen anses det vara terrorism för somliga.
Hjärntvätt (ja, det är mig ni ser i speglingen...).
Och sedan sitter man där. Det är början av 2000-talet och folk bokstavligen skyfflar i sig mjölkprodukter, dag ut och dag in. Varför? För att vi är hjärntvättade, för att Arla är jävligt duktiga på att ljuga. Helt plötsligt har helt vanliga, trevliga och 100% psykiskt stabila människor gått med på att 1) beröva kossor ett liv i frihet, 2) tagit kossors barn som de burit i nio månader och som de sedan med brustet hjärta aldrig mer få träffa, 3) gjort kalvar föräldralösa, och 4) sedan skickat samma kalvar till slakt för att de inte behövs.
Mjölkindustrin är ett vidrigt monster som dödar och förstör världen vi lever i, helt enkelt för att det finns folk som med glädje betalar för att den ska kunna fortsätta så.