Belle Shoes ägare nu emot pälsindustrin
Samma man som för något år sedan skrek åt djurrättsaktivisterna utanför hans pälsbutik har nu gjort en helvändning och är emot päls. Fantastiskt säger jag! Efter en resa till Kina blev han inbjuden av en djurrättsförespråkare att titta in i slakteriet på en pälsfarm. Det här bevisar att det inte är för sent för någon att ändra synsätt, oavsett vad man haft för ståndpunkt tidigare.
Belle Shoes har länge varit en av måltavlorna för Djurrättsalliansens demonstrationer, dock har det svajat lite med beskedet en lång tid. Nu har de tydligen haft flera tillfällen att prata med varanda och han har dessutom skrivit på ett avtal att inte ta in mer päls.
Som vegan (och tidigare aktiv Djurrättsalliansen) tycker jag att vi nu tar och glömmer alla otrevligheter vi tidigiare haft utanför Belle Shoes. Hyllar butiksägarens beslut och hoppas att fler affärer gör likadant!
Läs en hel intervju med honom här!
Seger mot Belle Shoes
Efter ett gäng demonstrationer i Stockholm mot kedjan Belle Shoes (som säljer pälsdetaljer på sina produkter) så har Djurrättsalliansen nu fått en av butiksägarna (samma person som för ett år sedan skrek åt oss att han skulle skära upp våra magar... hm...) att ge ett muntligt avtal att kedjan kommer att sluta med sin försäljning av päls till nästa säsong. Alla demonstrationer mot Belle Shoes är därmed inställda, men det återstår att se ifall ägaren håller sitt löfte... Men förhoppningsvis så är detta en seger! Bra jobbat alla aktivister som jobbat med detta!
Det händer mycket nu
Kosmetikatester har blivit olagliga att utföra i EU, en chinchillafarm har tydligen stängd ner också, Slovenien har FÖRBJUDIT pälsfarmning helt och hållet, och dessutom förbjudit cirkusar att använda vilda djur. Och nu senast:
Jag blir så glad. Äntligen lite resultat. Asså fatta. Världen och utvecklingen och folkets empati står inte stilla, utan det händer faktiskt saker. VI GÖR SKILLNAD. Så kära djurrättare - fortsätt kämpa och gapa och skrika och informera!
Pälsmössa
Pälsfarmare försöker köra på djurrättsaktivist
Ja. Vad ska jag säga? Folk som förespråkar och jobbar med päls är faan en art för sig. Dem är starkt kritiserade, hatade till och med av största delen av folket men ändå så får dem finnas kvar. Dem beter sig som om dem håller på att drunkna och hjälplöst försöker hålla huvudet över ytan. Men djurrättaktivister och svenska folket vill ju att dem ska sluta med det dem sysslar med. Jag tror ärligt talat inte att det är många år kvar innan dem försvinner för gott (speciellt om vänstern vinner nästa val).
Folket vill lägga ner pälsindustrin men det vill inte alliansen
Idag hölls det en debatt och en viktig omröstning i riksdagen. Det handlade framförallt om pälsindustrins vara eller icke vara. Men förslaget om att minkarna skulle få bete sig naturligt röstades ned. Minkfarmarna kommer alltså finnas kvar, eftersom vi har en så jävla vidrig riksdag (i alla fall de 172 personerna som röstade nej) i vårt underutvecklade, djurförtryckande land.
Jag är arg som ni kanske märker. Hur i helvete kan man INTE rösta ja? Vad är argumenten för det egentligen? "Tre personer i Blekinge kanske blir ledsna för att deras tortyrverksamhet minkfarm måste läggas ned, och jag måste vara solidarisk mot dem!" Eller kanske "men om vi lägger på en liten etage-våning på den minimala bur som minkarna redan har då kommer det räcka och alla blir lyckliga! För det är lite väl extremt att lägga ner hela indusrin...".
Det bör tilläggas att Jens Holm gjorde en fantastisk insats. Jag tittade live på en del av sändningen och han ägde alla andra. De flesta hade inte ens några argument (eller argumentet kanske var "jag är från KD/M/C/FP/SD så jag är ju dum i huvudet och fattar därmed ingenting").
Just nu känner jag för att fixa ett stort plakat, åka in till stan och ställa mig utanför riksdagen och skrika tills dem idioterna röstar om - och röstar RÄTT.
"Vi har ingenting att dölja"
Jag känner mig smått illamående. Och det beror varken på dåligt ätande eller sjukdom. Nej, det beror på att jag för någon timme sedan satt framför tv:n för att se reprisen av Minkfarmarna. När jag ser de vidriga asen som ligger bakom minknäringen, de äcklona som är själva grundbulten i djurtortyren som pågår varje dag, då kan jag inget annat än att må illa.
Det enda jag ser är Auschwitz. Ibland måste till och med jag översätta från djurförtryck till människoförtryck enbart för att kunna förstå hur det är. Jag är ju också hjärntvättad av samhällets sjuka värderingar trots att jag lyckats renspola hjärnan till en hyfsad grad.
En av minkfarmarnas sa; "folk pratar så mycket om att minkarna inte kan utföra sina naturliga behov och allt sånt, men då undrar jag vad det är som är naturligt med att ha en hund i koppel". Att ha en hund i koppel är en kompromiss mellan att det finns en hund som vill gå ut och röra på sig och att det finns hundrädda i samhället. Men visst, naturligt är det ju inte. Men det är inte interagerandet med andra människor på nätet, spelen på våra iphones och den processerade maten heller. Någonting fullkomligt onaturligt kan löna sig eller vara nödvändigt i dagens samhälle, så länge det givetvis inte inskränker på någon varelses rättigheter (minkuppfödning t.ex.).
När minkarna tas upp ur de trånga gallerburarna skriker de så där otäckt som gör att jag rycker till och känner ett starkt obehag sprida sig i kroppen. Jag undrar; hur i helvete kan de här människorna leva med skriken? Förstår de inte att djuren inte vill sitta i de där burarna? Inte vill bli nertryckta i en gaskammare? Inte vill bli dödade? Minkarna protesterar med all sin kraft och ändå så kan gubbjävlarna lugnt mörda dem utan att skämmas. Personligen så tror jag att det måste vara något fel i hjärnan på någon som gör något sådant.
Ner i gaskammaren. Snart kopplas kolsyran på så att minkarna där inne ska kvävas till döds.
Hur djurrättsaktivister blir bemötta
Sedan jag började demonstrera i höstas har jag tydligt märkt hur otroligt illa folk ser på veganer och djurrättsaktivister. Nu när det är en pälskampanj vi håller på med får vi mycket medhåll av människor, men då och då öppnar någon otrevlig jävel käften. Inte för att fråga någonting, inte för att ge konstruktiv kritik. Nej, dessa personer gör det för att förolämpa, provocera och stärka sin egen självkänsla.
”Du bär läderskor”, ”är det ni som brukar krossa rutor på affärer”, har ni inget bättre för er?” är några av de vanligaste kommentarerna. Och nej, givetvis bär ingen av djurrättsaktivisterna läder. Folk är bara fruktansvärt ignoranta när man förklarar för dem att det är syntet. En misstänksam blick ger personen tillbaka och man förstår att de vägrar inse att vi lever som vi lär. De är så ivriga på att hitta minsta lilla fel på oss, kanske för att de ska kunna känna sig något bättre om sig själva när de går därifrån. ”Ha, den där veganen råkade ju äta mjölkprodukter en gång. Hon är minsann inte bättre än mig!”. Det fula ryktet som sprids om att vi veganer ser ner på köttätare måste försvinna. Köttätare är inte idioter, de är inte känslokalla (för det mesta), de är bara oinformerade. Nästan alla djurrättsaktivister har ju någon gång varit just köttätare – vi föds alla in i samma kultur.
Så här ser det ut när Djurrättsalliansen demonstrerar. Jag är dock inte med på bilden, den togs innan jag blev aktiv.
Den värsta personen hittills som kommit fram och varit otrevlig var nog den gamla kvinnan igår i Solna Centrum. Hon stannar en bit bort för att sedan långsamt närma sig med ett nedlåtande ansiktsuttryck i nyllet. Nästan som att hon pratar med en två-åring och säger ”men hej lilla, lilla du. Du vet ju förstås inte bättre och därför står du här”. När hon står en meter ifrån mig och djuraktivisten bredvid börjar hon först med ett falskt leende. Sedan inleder hon konversationen med ”har ni inget bättre för er?”. Suck. För vi står ju inte där för att vi är politiskt engagerade, vi står ju där för att vi inte har något bättre för oss. Vi är alla arbetslösa och saknar vänner. Därför demonstrerar vi mot päls... Eller inte.
Jag kommer inte ihåg exakt vad vi svarade, men vi förklarade nog varför vi stod där och att SALT tyvärr säljer äkta päls. Höjden av idioti når nya rekord när tanten öppnar munnen på nytt; ”Vet ni egentligen hur många människor som dör? Vet ni det?”. Jag svarar ”vet du hur många djur som dör?”. ”Man får kanske prioritera rätt” påstår hon och i samma sekund förstår jag att detta inte bara är en hjälplös och vilseledd person utan en otrevlig person. Suck igen. ”Fast vi värderar alla liv lika, och detta är det som vi engagerar oss i för vi tycker att saker borde förändras när det kommer till sättet människor behandlar djur” svarar vi en sista gång innan kärringen backar ett par steg, smäller på sitt vidriga, falska leende igen och stirrar på mig, rakt i ögonen. Efter ett tag går hon och jag känner en konstig lukt efter henne, lukten av alkohol. Ja… Hon kanske är jättesnäll när hon är nykter?
Den värsta personen hittills som kommit fram och varit otrevlig var nog den gamla kvinnan igår i Solna Centrum. Hon stannar en bit bort för att sedan långsamt närma sig med ett nedlåtande ansiktsuttryck i nyllet. Nästan som att hon pratar med en två-åring och säger ”men hej lilla, lilla du. Du vet ju förstås inte bättre och därför står du här”. När hon står en meter ifrån mig och djuraktivisten bredvid börjar hon först med ett falskt leende. Sedan inleder hon konversationen med ”har ni inget bättre för er?”. Suck. För vi står ju inte där för att vi är politiskt engagerade, vi står ju där för att vi inte har något bättre för oss. Vi är alla arbetslösa och saknar vänner. Därför demonstrerar vi mot päls... Eller inte.
Jag kommer inte ihåg exakt vad vi svarade, men vi förklarade nog varför vi stod där och att SALT tyvärr säljer äkta päls. Höjden av idioti når nya rekord när tanten öppnar munnen på nytt; ”Vet ni egentligen hur många människor som dör? Vet ni det?”. Jag svarar ”vet du hur många djur som dör?”. ”Man får kanske prioritera rätt” påstår hon och i samma sekund förstår jag att detta inte bara är en hjälplös och vilseledd person utan en otrevlig person. Suck igen. ”Fast vi värderar alla liv lika, och detta är det som vi engagerar oss i för vi tycker att saker borde förändras när det kommer till sättet människor behandlar djur” svarar vi en sista gång innan kärringen backar ett par steg, smäller på sitt vidriga, falska leende igen och stirrar på mig, rakt i ögonen. Efter ett tag går hon och jag känner en konstig lukt efter henne, lukten av alkohol. Ja… Hon kanske är jättesnäll när hon är nykter?
"På istiden hade vi ju päls!"
"På istiden hade vi ju päls. Då var vi tvungna att döda djur för att överleva, så det är helt naturligt att bära päls och äta kött!"
Och detta rättfärdigar dagens pälsindustri på vilket sätt...?
Dåtidens argument:
"Jag fryser, jag är hungrig. Jag dödar det där djuret där borta så att jag kan äta och värma mig."
Nutidens argument:
"Jag är lagom varm, jag är mätt. Jag köper den där pälskappan där borta så att jag kan klassas som modemedveten."
Djurrättsalliansens nya bilder från svenska pälsfarmer
"För ett år sedan lovade Eskil Erlandsson förändringar på landets minkfarmer. Med nya regler från Jordbruksverket skulle vanvårdade minkar bli ett minne blott. Med nytagna bilder från ombyggda farmer kan Djurrättsalliansen avslöja att myndigheternas åtgärder är helt verkningslösa.
Den nya dokumentationen visar att det inte har skett några förbättringar alls sedan avslöjandet förra året. På de farmer som besökts i år har Djurrättsalliansen kunnat dokumentera minkar med beteendestörningar, trasiga och smutsiga burar, döda djur och väldigt mycket skador, främst bitskador efter det att djuren biter på varandra eller på sig själva. Det här beror på att minkarna blir väldigt stressade och mår psykiskt dåligt på minkfarmerna, för att de hålls flera stycken i minimala nätburar. I frihet lever minkar ensamma på väldigt stora ytor där de spenderar större delen av sin aktiva tid i vatten, klättrar och jagar. I nätburarna på minkfarmerna kan de inte alls få utlopp för sina naturliga beteenden och det får fruktansvärda konsekvenser."
Den nya dokumentationen visar att det inte har skett några förbättringar alls sedan avslöjandet förra året. På de farmer som besökts i år har Djurrättsalliansen kunnat dokumentera minkar med beteendestörningar, trasiga och smutsiga burar, döda djur och väldigt mycket skador, främst bitskador efter det att djuren biter på varandra eller på sig själva. Det här beror på att minkarna blir väldigt stressade och mår psykiskt dåligt på minkfarmerna, för att de hålls flera stycken i minimala nätburar. I frihet lever minkar ensamma på väldigt stora ytor där de spenderar större delen av sin aktiva tid i vatten, klättrar och jagar. I nätburarna på minkfarmerna kan de inte alls få utlopp för sina naturliga beteenden och det får fruktansvärda konsekvenser."
Att släppa ut minkar
Detta eviga tjat om det är rätt eller fel att släppa ut minkar... Jag blir så jävla trött på det. Hur tänker folk egentligen? Att det är djurrättsaktivisternas fel att minkarna finns där? Aktivisterna är ju dem som faktiskt agerar och bokstavligen räddar djuren från en 100% säker död rakt in i gaskammaren.
Det finns negativa konsekvenser av att släppa ut minkar. Förutom att det bygger på myten om att alla veganer är kriminella, så skapar det obalans i ekosystemet och djuren riskerar att bli överkörda. Men att sitta kvar inne i buren, på ett utrymme lika stort som ett tidningsuppslag, några månader senare bryskt slängas ner i en gaskammare för att sedan tillfredsställa någon östermalmskärrings krav på klädesplagg är ännu värre. En miljon gånger värre. Minst.
Skuldlägg inte aktivisterna för att dem befriar. Det enda dem har gjort är att desperat försöka få ett slut på hemskheterna. Skuldlägg den tortyrverksamhet som pälsindustrin driver - för det är enbart deras fel.
Om du nu är en av dem som faktiskt tvekar ifall utsläpp av minkar är rätt eller fel ur etisk synpunkt - tänk då efter, ur minkens perspektiv den här gången. Du har två alternativ att välja mellan:
1 - Sitta kvar i buren i 2 månader och sedan blir ihjälgasad.
2 - Komma ut från buren, springa runt i några dagar fritt ute i naturen och kanske (för det finns en chans att man överlever) dö av svält eller bli påkörd.
2 - Komma ut från buren, springa runt i några dagar fritt ute i naturen och kanske (för det finns en chans att man överlever) dö av svält eller bli påkörd.
Mitt val är helt självklart. Hellre två lyckliga dagar i frihet än två månader av plåga.
Vad tycker du?
Vilka fördelar/nackdelar finns det med minkutsläpp?
Måste den ena kampen utesluta den andra?
Den sista pälshandlaren på Södermalm i Stockholm stängde igen sin butik 2008. Djurrättsalliansen hade demonstrerat flera gånger och Djurens Befrielsefront hade hotat han och hans familj (inte ett bra sätt tycker jag, men ja ja), tillslut lade han ner.
När han fick frågan om han förstår djurrättsaktivisternas kamp för djuren, svarade han:
"Nej, varför står de inte utanför Konsum lika gärna? De säljer ägg från hönor som går i mörker och hur kul är det att vara ko och bli mjölkad året runt?"
Intressant sagt, med tanke på att han själv aktivt stödjer att samma sak (om inte värre saker) händer med de djur som ska bli päls. Djurplågaren blev helt plötsligt medveten? Det alltför vanliga argumentet "det händer ju hemska saker på andra platser också, så varför bry sig om det hemska som sker just här?" används lika korkat som alltid.
Ett desperat försök att få djurplågeri att verka som någonting gulligt & bra
Pälsfarmarna måste ju ständigt hitta på nya ursäkter till att få existera. Detta är ett desperat försök att få djurplågeri att verka som någonting gulligt & bra. Som du kommer märka i filmen så anser EFBA (European Fur Breeders Association) att de ickemänskliga djurens enda uppgift här i livet är att tillfredsställa oss människodjur. Så tycker inte jag.
"Give me my coat!"
Pälsallergiker?
Igår var jag i djuraffären, för att köpa lite gott godis till mina små fyrbenta vänner (marsvinen). Jag känner mig som vanligt ganska obekväm av att gå runt där (eftersom djur behandlas som varor), och när jag ställer mig i kassan så ser jag att kvinnan före mig i kön bär päls. Där står hon i kö, väntar på att få betala för maten till sina egna små djur där hemma, men samtidigt så bär hon ett annat som kläder.
Min mun förvrids och jag kan inget annat än att se extremt äcklad ut. Min mun gör den minen varesig jag vill eller inte, så fort jag ser någon som bär päls. Verkar som att jag blivit pälsallergiker..
Den snälla staden
West Hollywood är en stad i Kalifornien i USA. Den har länge varit känd för att vara en djurvänlig stad, då det finns många organisationer och stort intresse för djurrätt.
Nu kommer staden kanske att förbjuda pälshandel också - vilket skulle vara ett stort framsteg för de icke-mänskliga djuren och alla vi som kämpar för dem. Det finns vissa länder som förbjuder pälsproduktion (Irland, Storbrittanien), men att helt förbjuda pälshandel är något nytt.
Ett liknande förbud var nära att införas i Israel för ett tag sedan, men det har fortfarande inte gått igenom. Men nu får vi alla hoppas innerligt på att West Hollywood kommer att bli den första pälsfria staden i världen! Och att detta kommer påverka och inspirera andra städer att göra likadant!
- Historia i West Hollywood.. Får vi hoppas på!
Coolt(?)
Minkarnas liv
Antagligen den bästa videon mot päls-industrin jag någonsin sett. Helt grym film, och dessutom väldigt vacker musik också!
Inga läskiga bilder, allt är tecknat!
Visst blir man rörd?
Seger!
Kommer ni ihåg detta inlägg om att Naturkompaniet börjar köpa in päls till sina affärer? Nu har företaget sagt att dem i framtiden kommer att bli pälsfria, inga fler Canada Goose-jackor med päls på kommer att köpas in efter denna säsong. Seger till prärievargarna alltså!