Laks

 

Idag lanseras Djurfabriken.se, Djurrättsalliansens nya projekt. Shit, vad jag älskar den djurrättsorganisationen. Rätt fram med veganismen, inget hymmel, demonstrationer, gräsrotsaktivism - dem siktar på påverkan på konsumenten. Jag måste hålla med Gary Yourofsky när han säger att det inte är politiker som förändrar världen, det är aktivister. Djurens Rätt är en bra organisation men det går såååååå långsamt allting. Och till skillnad från DRA där man kan komma som nybörjare och få vara med direkt på demonstration efter demonstration är DR en elit-toppning. Inte alls speciellt inbjudande i sin atmosfär när man kommer som villig aktivism. DRA står ute på torg och visar bilder och samtalar med konsumenter medans DR har ännu ett möte...

 

Men nog med smutskastning gentemot DR (det är en väldigt bra organisation också, men jag tror mer på DRA:s tillvägagångssätt och där är det dessutom mycket roligare att vara med som aktivist där). Djurfabriken.se är i alla fall ännu en kampanj med fakta, bilder och filmer om var svenska djurprodukter tas ifrån. Tyngden i att visa Sveriges egna baksida är enorm - nu kan ingen smita undan med "men så där är det inte i Sverige".  

 

Som alltid är hemsidan snyggt designad, välinformerad, och smart uppbyggd. Jag är så tacksam också att fiskarna får vara ren självklar del av denna sida, dem glöms ofta bort (antagligen eftersom folk har lättare att känna medkänsla med andra däggdjur). 

 

För ett tag sedan var det någon som frågade mig vad jag tyckte var det mest "okej" köttet att äta. Jag svarade att det är omöjligt att komma med något, eftersom för mig finns det ingen animaliskt produkt som kan kopplas ihop med ordet "okej". Allt är förtryckande så oavsett om en köper det dyraste, mest ekologiska och kravmärkta köttet så skulle det fortfarande inte vara bra. Det är nog där folk missförstår oss veganer ofta, vi skiljer oss ju från de mer vanligt förekommande vegetarianerna genom att helt enkelt säga nej till alla sorters våld mot djur. Inte bara det som anses vara det allra värsta.

 

Däremot kom jag med en annan tanke, om en vänder på det kunde jag ju faktiskt komma med svar om vilket kött som är det allra värsta att äta. För mig var det självklart; fisk och kyckling. De är de djur som massavrättas i de största antalen, kastas omkring som om de vore bomullstussar och slaktas på så vidriga sätt att det är svårt att inte må illa när en ser det (hur kycklingar behandlas inför slakt t.ex.). För att få lika mycket mat som en får från en ko behövs många kycklingar och fiskar. Förhållandena på fiskuppfödningar och kycklinganläggningar blir inte bättre av att de behöver vara så fruktansvärt många individer tillsammans. 

 

Många tänker nog att fisk är ett undantag. Det finns en hyfsat stor grupp människor i samhället som drar ner på köttet; undviker kyckling och ko och gris MEN - som gärna slafsar i sig fisk. De bryr sig, men de bryr sig inte om de djur som har fjäll, saknar våra ansiktsuttryck och befinner sig längre ifrån oss i släktträdet. Men som alla numera vet, så känner fiskar smärta precis som alla andra ryggradsdjur. Varför skulle det då vara annorlunda? Varför glöms ALLTID fiskarna bort?

 

Ni minns den här vidriga reklamen som jag visade upp här på bloggen för ett tag sedan? Nu har pesten spritt sig till tv också. Samma kampanj. Samma lögner. En reklamsnutt på 30 sekunder räckte för att väcka min ilska. Den där outhärdliga approachen som alla djurförtryckande industrier måste marknadsföra sig med används återigen. Några bilder på glada bönder som ler i solskenet, sen några snabba blink-bilder på kycklingar (precis så att man ska hinna uppfatta att "åh, vad söta de är" men inte riktigt hinna inse att de ska dödas). Några fler leenden, och sist en slående slogan som försäkrar konsumenten om att inga djur far illa. I vanligt svensson-tal så betyder ju "inte fara illa" att man inte torteras sådär jättemycket, bara lite grann. Bara så mycket som anses vara lagligt (hoppsan ja, hela kycklingindustrin råkar ju dock vara olaglig så som den ser ut idag).

 

"Vi älskar djur" är ofta budskapet som djurförtryckarna vill få fram. Den ekologiska mjölkbonden klappar på sin kossa i hagen, kycklingfarmaren håller en kyckling i händerna och gullar med den. Vi bryr oss, vi bryr oss - mantrat som djurindustrin, inklusive alla djurkonsumenter, konstant upprepar för sig själva. " Vi älskar djur - men vi mördar dem gärna också." Vi som redan bytt sida och blivit mer djurrättsliga av oss undrar ju hur i helvete man kan påstå sig att bry sig om och älska någonting som man dödar.

Här går tv4 rakt in i Auschwitz och vinklar det till ett roligt, spännande matreportage. Tortyr och förtryck säger jag. Vidriga jävla mördare. Skulle jag slänga tegelstenar skulle jag slänga dem på er.

 

 

Djurens Rätt har en relativt ny kampanj som kallas för Var är alla kycklingar? Och det är ju en jävligt bra fråga, vart är dem egentligen? Omkring 3 miljoner grisar och 1 miljon (tror det är något sådant) kossor, kalvar och tjurar dödas årligen i Sverige. Hur många kycklingar tror du dödas? Nästan 80 miljoner! Fattar ni hur mycket det är? Och ändå ser man fler kossor än kycklingar när man åker bil på landet. Detta är en kampanj som verkligen lyfter fram de allra mest utsatta djuren (förutom fiskar då kanske), och som dessutom ofta glöms bort. 

 

 

Kycklingarnas liv består av drygt en månads lidande där deras sönderavlade kroppar ska växa så fort så att djuren bokstavligen går sönder. De kan knappt gå och röra sig p.g.a. deras kropps onaturliga vikter, vikter som deras förfäder aldrig ens skulle nå vid fullvuxen ålder.

 

Skriv under namninsamlingen som kräver att kycklingarna ska få en drägligare tillvaro (och i en distanserad framtid kanske även lite rättigheter också).

Det skulle vara angenämt om Ola och Åsa på Röhls Gård kunde tänka sig att sluta delta i massmord. Det här är vad Kronfågel menar med kycklingar som är uppfödda på "bästa sätt":

- Äh, sorry, men JO. I Sverige föds och dödas årligen 75 miljoner kycklingar för sina muskler. De blir 30 dagar gamla innan de packas tätt i små lådor och skickas till en slakteri där en plågsam död väntar.

Eller så används kycklingarna kanske till äggindustrin där de får trängas i små burar hela sina liv och lida av kalciumbrist p.g.a. den takt de tvingas producera ägg i. Om de har "tur" får de vistas i stora stallar där tusentals individer trängs på alldeles för små ytor. Det är det som kallas "frigående".

 

Eller så slutar man ignorera verkligheten, tar av sig sina skygglappar och tittar på kycklingarnas liv genom deras ögon. Skulle du vilja leva så där? Tror inte det. Stöd då inte de industrier som gör detta mot dem.

Vad innebär detta uttryck egentligen? Att man dödar någon på ett snällt sätt? Nej, det här är en riktigt dålig tanke. Kunde mordet på Anna Lindh skett på ett mer "humant" sätt? Och hade det i sådana fall varit okej att döda henne? Nej, givetvis inte. Alla har rätten till sitt eget liv varesig man är mänsklig eller ej.

 

Djuren i Sveriges livsmedelsindustrier dödas allihop, alla blir berövade sina liv förr eller senare. Och när vi ändå pratar om "human slakt" så kan jag lika gärna rada upp hur djurens sista minuter i livet spenderas. Hur "humant" går slaktmetoderna till egentligen? (All fakta hämtad från Djurens Rätts hemsida)

 

Grisarna drivs in i en slags hiss som sänks ned i ett schakt med koldioxid. De upplever obehag och får kvävningskänslor av koldioxiden under de 10-20 sekunder innan de förlorat medvetandet. Efter bedövningen skärs halsen upp och djuret förblöder.

 

 

På slakteriet bedövas kor, kalvar och tjurar med ett skott i huvudet av en bultpistol innan de får halsen uppskuren och förblöder till döds.

Odlad fisk

Det vanligaste sättet som fiskar dödas på av människor är förmodligen genom kvävning i luften. Detta är mycket plågsamt för fiskarna och tar flera minuter, för vissa arter betydligt längre tid.

 

På de flesta slakterierna hängs kycklingarna upp och ned i fötterna, vid fullt medvetande. Hängandes upp och ner förs fåglarnas huvuden ner i ett elektriskt vattenbad för att de ska bedövas genom en elstöt innan halsen skärs upp och djuren förblöder till döds.

 

Alla renar måste bedövas innan slakt genom ett skott med skjutvapen eller bultpistol i huvudet. Efter bedövning slaktas renarna genom att halsen skärs upp och de förblöder. De traditionella slaktmetoderna innefattar bland annat nack- eller hjärtstick utan föregående bedövning, vilket är förbjudet i Sverige. Nackstick gör att djuret blir förlamat men inte förlorar medvetandet utan dör av kvävning då andningen upphör. Vid inspektioner har det vid flera tillfällen hänt att renar slaktats på detta sätt i alla fall.

Kycklingarnas liv börjar på ett kläckeri där dem föds i maskiner. Dem packas ner i lådor för att fraktas till olika uppfödn- ingsanläggningar. Väl där så släpps dem ut i en stor lokal där flera tusen kycklingar får plats. Där vistas djuren i ungefär 30 dygn, innan dem packas ihop igen och får åka iväg till slakteriet.

Marken täcks av avföring, vilket fräter sönder deras fjädrar och gör att luften blir full av ammoniak. Kycklingarna är avlade att växa fort, mycket fortare än naturligt och detta leder till att dem får missbildningar och smärtsamma sjukdomar.

 

När de fraktas till slakteriet packas de tätt ihop i små lådor, där de kan få sitta i flera timmar. När de är framme så hängs de upp och ner på krokar, och sedan dödas dem. 

Köttbranschen är bra på att komma på ursäkter och försköna verkligheten. Kan vi försöka se sanningen bakom deras ord?

Kycklingbranschen är den industrin som är mest maskinartad, även om det handlar om levande små djur. Jag skrev för några veckor sedan om en kycklings liv, där jag beskriver hur de flesta tvingas tillbringa sina liv.
Här nedanför så har jag satt ihop en tabell över hur många människor och kycklingar det finns just nu.

Det börjar i ett kläckeri någonstans i Sverige. En kyckling kläcks, och kommer ut från sitt ägg. Det som finns runtom är tusentals andra kycklingar som precis som han, just börjat sina liv.

Efter ett dygn så packas han in i en låda tillsammans med andra kycklingar, och de flesta skriker och piper för att de är rädda. Men ingen av kycklingarna får svar, eftersom deras mammor är någon annanstans. 



Efter en 3 timmar lång instängning i lådan packas han upp samtidigt som de andra. Det nya stället är ett stort stall, högt i tak och med lampor som lyser upp lokalen. Golvet är kalt, det finns inga ställen att gömma sig på eller gå undan från dem andra. Det enda som finns är spån, foder och vattenbehållare. 

Fodret är proppat med proteiner, vilket gör att han blir lös i magen. Efter sju dagar är marken täckt av bajs och kiss från tusentals kycklingarna. De börjar bli ganska stora, och det finns inte längre lika mycket plats att röra sig på. 

Lamporna i taket lyser upp lokalen nästan dygnet runt. Han får bara lugn och ro tre timmar varje dag då belysningen släcks, och kycklingarnas stress minskar. 



Nu har det gått 14 dagar och han har vuxit i en onaturlig fart som gör att han har smärtsamma problem med benen. Hans kropp är för tung, och han spenderar mycket tid liggandes ned, på marken som är full av ammoniak och bajs. 

Flera gånger har han sett kycklingar panikslaget flaxa med vingarna, och sedan falla döda ner på marken. Det är en följd av att kycklingarna växer så fort. Hjärtat kollapsar helt enkelt när trycket blir för stort.  

Efter 17 dagar är stanken outhärdlig och det svider i halsen och ögonen på honom. När människorna kommer in har de munskydd på sig. Han har fått en vanligt förekommande sjukdom som heter bukvattusot. Hans buk fylls med vatten, vilket försvårar hans rörelseförmåga ytterligare.



När 20 dagar har gått i hans liv, har han svårt att komma fram till maten och han är ofta hungrig. Hans sjukdom och hans onda ben gör det för besvärligt att stå upp. Hans bröst och fötter har fyllts med smärtsamma frätskador. Ammoniak och bajs fräter sönder hans fjädrar och hud och gör det fruktansvärt plågsamt att ligga ned, samtidigt som hans ben inte orkar bära honom. 

Tiden går och nu har det gått 30 dygn. Han och de andra kycklingarna är så stora nu att de måste trängas fram när de ska någonstans. Flera kycklingar har trampats ner och dött i den ständiga trängseln. 

Efter 35 dagar så plockas alla kycklingar ner i transportlådor. Det är lite skumpigt när de fraktas och de flesta kycklingar piper av förskräckelse. Efter sju timmar sittandes i totalt mörker tillsammans med de andra kycklingarna, packas de upp. Han hängs upp och ned på en metallkrok. 



Hans ben sitter fast, och det gör ont eftersom de inte är naturligt utvecklade. Han hänger där och han åker sakta framåt. De tusentals andra kycklingar han bott med i 35 dagar hänger efter honom på ett led. Det brutala sätt som de behandlas på gör att stressen blir oerhörd, och de flesta är fullständigt panikslagna.

De åker ovanför ett vattenbad som ska bedöva kycklingarna, men han, liksom många andra håller upp huvudet och blir inte bedövad. Efter ett tag greppas han slarvigt av en människohand. Han får halsen avskuren och allting blir svart.


(Källa: Djurens Rätts reportage om kycklingindustrin)