I´m out
Lagom till min nittonårsdag kom brevet som bekräftar att jag nu gått ur svenska kyrkan. Känns skönt. Jag vill inte vara en del av kristendomen. Jag vill inte vara en del av islam eller buddhismen heller för den delen. Jag är ateist (INTE agnostiker) och jag vill inte praktistera någon religion, och ännu mindre vill jag betala för en.
Om gud:
"Att blint förlita sig på auktoriteter är problematiskt.
När det rör sig om påhittade auktoriteter är det katastrof."
- Daniel Dunér (från denna text)
Byggnader ska inte föra oväsen
Det här med att börja köra böneutrop från Sveriges moskéer, är det en sån jävla bra idé? Från början såg jag framför mig hur jag vaknar klockan fem varje morgon av minareternas högtalare, och att jag störs på lunchen igen, och senare under dagen igen, och igen... Men som jag har förstått handlar det enbart om ett antal gånger i veckan. På ett ställe.
Men ändå; nej. Jag tycker verkligen inte att moskéer ska få ha böneutrop. Men inte för att jag är emot att folk är religiösa (även om jag tycker att religion är... nja, inte det bästa som finns) utan för att inte jag vill att byggnader ska föra oväsen.
Kan kyrkklockorna tystna tack? De stör. De stör på samma sätt som grannens stereo som låter igenom väggarna och att ungarna ute på gården står och skriker klockan 9 på lördagsmorgnarna.
Alla vill ha sina egna ljud hela tiden. Religiösa människor kanske gärna vill höra kyrkklockor, böneutrop, gospel eller högläsning av koranen ljuda över gatorna ibland. Jag skulle t.ex. gärna vilja höra Björk spelas på högsta volym på bussen eller titta på en film med bashögtalare som får grannarnas tak att skaka. Men istället använder jag mig av hörlurar när jag lyssnar på musik ute på offentliga platser och jag sänker volymen på tv:n så att det inte ska störa grannarna för jag är medveten om att det finns andra människor runt omkring som kanske inte vill lyssna på det som jag vill lyssna på.
Religionen skiter jag fullständigt i. Tro på vad du vill, gör vad du vill, be till vem du vill. Men jag vill inte höra det ljuda på gatorna för jag är själv inte intresserad av det. Det stör bara.
Vad skulle vi göra utan traditioner?
"Jag tolkar det som en fin tradition. Kalkonen är en gåva från Gud. Jag brukar titta på youtube på recept på hel kyckling och hel kalkon. Egentligen smakar inte kyckling något. Det är konsistensen man vill åt. För god smak gör man ett underbart smör med kryddor och gnider in kycklingen med för att skinnet ska bli saftigt. Sen stoppar man in goda grönsaker i kroppen och binder ihop benen. Stoppa in kycklingen i ugnen, en timme per kilo kyckling. Jag älskar djur. Men inte lika mycket som jag älskar kött. Men man får ju tycka vad man vill."
"Jag älskar djur". Typ som att Breivik skulle påstå att han älskar människorna han sköt ihjäl. Och tack för din ingående berättelse om hur du brukar stympa och förstöra någons döda kropp, mycket informativ.
Asså förresten, infibulation och andra sorters könsstympningar, dem är ju också rätt så fina traditioner tycker ni inte? Det är - precis som massmord - en gåva från "gud" (ja, jag VÄGRAR att skriva gud med stor bokstav). Att Waris Dirie tillsammans med miljoner andra kvinnor våldsamt får sina inre och yttre blygdläppar och klitoris bortslitna är en vacker tradition. Att de sedan får men för livet och att de aldrig mer kan menstruera eller kissa normalt är också vackert.
Ah, vad skulle vi göra utan traditioner?
"Being called close-minded by religious people is a bit like being called yellow by a bunch of bananas"
Han är lite väl grov i käften ibland men erkänn att han är ganska skön ändå.
Your faith is a joke
Religon asså. Ibland blir jag sjukt intresserad av det och vill bara veta allt om Ganesha, Allah, Gud osv. Jag vill lära mig om muslimernas färd till Mekka, om de kristnas Jesus-dyrkande, om judarnas Hanukka.
Sen kommer det ibland tider då jag rent ut sagt avskyr religioner av alla dess slag. Finns det folk som tror att man kommer till himlen om man är snäll? Och till helvetet om man är dum? Hur i helvete kan man hämta sina värderingar och åsikter, ja - sitt LIV - från en bok som skrevs för flera tusen år sedan? Det känns ungefär lika logiskt som att maniskt läsa Harry Potter en gång i veckan och sedan sitta och mumla trollformler för sig själv i en speciell Potter-kyrka.
Personligen är jag född in i kristendomen (typ). Mina föräldrar är kristna, hävdar de själva i alla fall trots att jag vet att de inte är troende. Själv tycker jag att man inte är kristen om man inte är troende, det är som att säga att man är vegan fast man äter kött och hela rasket. Uttrycket förlorar sin mening, liksom.
Inget ont om religiösa - eller jo, kanske lite då. Men jag försöker att respektera folk som faktiskt tror på olika gudar och vill ha alla högtider och genomgå alla riter osv. Men jag tappar ofta förståelsen och då känner jag någonting i den här stilen:
Jävla jul
Julen är fruktansvärd tycker jag. Jag hatar den tiden på året när alla blint bara ska konsumera. "Det är tradition". Jävla rolig tradition asså, en som grundar sig i en religion som jag inte tror på och om en människa jag inte bryr mig om. Det är som att alla ska köpa saker för att visa för sina familjer hur mycket de älskar dem. Om man behöver köpa en dator till sin dotter för att få henne att förstå att man älskar henne då är det något allvarligt fel i relationen.
Det blir i princip en lika skeptisk jul som förra året...
Sagofigurer
Det här är TANDFEN. När du tappat din tand, så kommer hon på natten och byter ut den mot en tiokrona.
Det här är JULTOMTEN. Varje julafton kommer han nerför skorstenen för att överlämna presenter åt alla snälla barn.
Det här är GUD. Han sitter uppe på ett moln i himlen, och styr världen och allting som händer.
Hmm... Enligt mig är alla tre sagofigurer, lika svåra att tro på.
Religion
Själva grejen att vara religiös - den förstår jag inte. Muslim betyder att man inte äter gris, jude betyder att man har en konstig mössa på huvudet och kristen betyder att man sjunger lugna sånger i en ekande hall. Men varför egentligen? Jag kan inte föreställa mig hur någon kan tro på något som skrevs för flera tusen år sedan. Och att dessutom leva efter de regler som står däri. För mig är det ofattbart - men jag är ju inte född en religiös familj så det är inte så konstigt att jag inte förstår.
Tycker jag att det är fjantigt att vara religiös? Ja, faktiskt så tycker jag det. Jag är emot ett konservativt tänkande, att det skulle vara "ödet" eller "gud" som avgör så fort någonting händer. Nej, religion är ingenting för mig. Jag vill inte leva efter något som förhoppningsvis är sant - jag vill leva som jag själv vill. I mina ögon så är religion ett sätt att slippa ta sitt eget ansvar och istället lägga det i någon annans händer.
Jag skulle aldrig vilja bli religiös, jag saknar ingenting av att jag lever på mitt eget sätt. På sätt och vis är mina egna tankar min religion, en som jag har skapat själv. Om andra däremot vill följa de "riktiga" religionerna så är det bara att göra det. Det handlar om varje individs rättigheter att göra som hen vill. Om man tycker att det känns bra att vara muslim, kristen, jude, buddhist eller hinduist - då ska man vara det! Så länge det inte skadar någon annan så är det fritt fram. Så enkelt är det faktiskt!
