Syns inte - Finns inte
Många människor kallar sig för djurvänner. De kanske har något djur hemma, en hund, katt, kanin eller hamster. Men för mig gör inte det en person till en djurvän. De allra flesta jag känner bryr sig inte överhuvudtaget hur maten hamnar på tallriken, eller innan sminket står färdigt inne på Kicks. Jag tror att de flesta inte vet om, de har ingen aning. Precis som jag, fast för ett drygt halvår sedan. Jag känner inte att jag kan klanka ner på de som fortsätter stödja masstortyren i landet, för de flesta vet inte ens om att det pågår. 
En person som nu kallar sig för djurvän, utgår från att alla djur som hon har att göra med t.ex. är sin egen hund och grannens katter. Personen skulle aldrig någonsin göra illa dessa djur, varför skulle hon? Men när det kommer till djuren som inte syns, de som sitter instängda bakom betongväggar, så gäller inte längre personens kärlek till djur. Antagligen vet hon inte om vad hon bidrar till, eller så har hon sett ett reportage någon gång på tv men stängde av efter en kvart för att det var för hemskt att se.
Folk informeras, om och om igen, men efter varje gång så skjuter de flesta undermedvetet bort empatin och glömmer. Kanske av egoism för att själva överleva. Jag har gjort det, de flesta andra har det också någon gång. För även vi har instinkter, vi är djur precis som de själar vi just nu, i dagens Sverige gömmer bakom galler och betong.