Laks

Vissa dagar har jag som en bubbla runt omkring mig. Den hindrar allting som är roligt i världen att nå fram till mig. Alla bilder där djur plågas sitter ständigt på näthinnan. Jag mår otroligt dåligt när jag vet att det lilla jag kan göra egentligen inte förändrar ett enda skit. När dem där hemska dagarna kommer, då tänker jag bara på djur som plågas.
Men sen finns det dagar då jag vaknar upp och inte ens tänker på djuren, förutom mina egna hemma i lägenheten. Är det så en vanlig människa har det hela tiden? 
                    
Jag kan inteförstå hur någon inte kan bry sig. Jag saknar förståelse för människor som inte är som jag. Det går inte för mig att prata med dem människorna om djur, för jag blir bara arg. Finns det någon som förstår båda världarna? Jag har levt i båda, men verkar ha förträngt den ena..