Barnfilmer och dess budskap
Haha, jag minns första gången jag såg Askungen. Då var jag femton år gammal och tänkte "Hur i helvete kan man tycka att det här är bra?" Otroligt seg och orealistisk film, måste jag säga.
Jag har växt upp utan Disney. Pingu, Mumin, Emil i Lönneberga och Landet för länge sedan var det som gick i videon här hemma. Disney har med andra ord inte haft särskilt mycket påverkan på mig då jag var barn, eftersom jag aldrig hade någon bild av hur en prinsessa skulle vara.
Det är alltid en snubbe som ska vara den roliga/klantiga i alla filmer också. Något irriterande... Doris i Hitta Nemo är ett bevis på att tjejer också är roliga!
Schniffel - Ser man det första gången när man är vuxen får man nog ett helt annat perspektiv. Jag kollade t.ex. för ett tag sedan på en gammal favorit jag hade när jag var liten - svanprinsessan hette den. Och usch vad vidrig jag tyckte den var när jag såg den nu när jag var stor! Lite läskigt nästan.
Den första bilden var så bra! Det värsta är att jag aldrig har tänkt på det på det sättet, och jag är uppvuxen med disney.
Julia - Jag är också uppvuxen med disney, och jag tror inte jag en enda gång i min barndom ifrågasatt historierna alls. Och jag var ändå mycket kritisk som barn och kände att hela det här med tjej & killar-grejen var det något fel på, men jag kunde inte förklara eller förstå exakt vad det var när jag var yngre.