Jag vägrar vänta på att mitt liv ska börja
Jag är inte en person som pluggar ordentligt inför prov, som alltid har stenhård disciplin på mig själv och måste satsa högt. Jag är precis jävla tvärtom. "Är det prov imorgon? Ojdå, det hade jag glömt. Jag kollar igenom boken lite då kanske."
Lärarnas viktigaste uppgift verkar vara att få oss elever att ständigt känna oss stressade och otillräckliga. Att alltid känna att vi kan göra lite bättre, även om vi redan är intresserade och lyssnar ivrigt på lektionerna. "Men vi pressar dem så att de ska lyckas här i livet!" Och vad menas med det? Att lyckas? Betyder det att man blir lycklig?
Nej, att lyckas betyder att man kämpar sig till höga betyg som man senare i de allra flesta fall inte har någon användning för. Det betyder att man har en dyr villa i förorten som skulle kostat hälften så mycket om den låg på en annan plats. Det betyder att all den tid som man la ner i sin ungdom för att "lyckas" inte bidragit till ett lyckligare liv utan snarare lagt grunden för en medellivskris. "Vart tog min ungdom vägen?"
Jag vägrar vänta på att mitt liv ska börja. Det tog trots allt 16 år innan jag insåg att det enda jag gjorde var att vänta. Livet börjar ju den dag man föds och slutar den dag man dör, och jag tänker inte ödsla mer än nödvändigt på någonting som inte betyder någonting för mig. Fuck höga betyg. Jag ska leva.
Trackback