Djurrättsaktivisterna som visade upp verkligheten
Nu var det ett tag sedan rättgången mot Djurrättsalliansens Malin och Björn Gustafsson hölls, men jag har inte orkat skriva om det förrän nu för att jag blir så arg när jag tänker på det...
Det hela började med att Djurrättsalliansen påbörjade en kampanj som skulle kallas för "Ett liv som gris", där syftet var att visa upp hur den svenska grisindustrin ser ut. Medlemmar ur gruppen bröt sig in på 100 olika farmar och dokumenterade allt de såg med kameror, som senare publicerades på kampanjens hemsida.
92 av dessa 100 gårdar bröt mot lagen, och blev polisanmälda av Djurrättsalliansen.Aktivisterna Malin och Björn Gustafsson valde att kliva fram som vittnen. Tiden gick, men ingenting hände. Varje fall släpptes av polisen trots att det fanns både film och bilder som bevisade . Istället blev Malin och Björn åtalade.
Det slutade med att alla de 92 kriminella grisbönderna gick fria och de två djurrättsaktivisterna fick böta.
De som förtjänade att bli straffade gick fria, men allmänheten har blivit upplysta om hur verkligheten ser ut. Och jag tror faktiskt att det är det allra viktigaste i kampen mot djurförtryck. Det handlar inte om hur många konservativa köttbönder som blir åtalade, utan det handlar om vad konsumenterna väljer att köpa. Det är bättre att inspirera till att visa empati än att smutskasta någon för att hon saknar det.
Om jag inte minns fel så var det den här kampanjen som fick mig att tänka efter.Så det var inte förgäves. Och att vårt lagsystem tillåter djurplågeri har nog fått en hel del halvengagerade människor att bli ännu argare och säga upp fläskätandet helt. Min egen mor är ett exempel.
Trackback