Laks

Sedan jag började läsa Lady Dahmers blogg har jag vidgat mina vyer ordentligt. Jag har alltid tänkt mycket på genus & jämställdhet, men jag förespråkade det på helt fel sätt. Jag har alltid vara en såkallad "pojkflicka" (gillar inte det ordet dock), och detta har jag spunnit vidare på med enda anledning att jag gillar att ifrågasätta och göra tvärtemot. Jag förstod inte att genus egentligen handlar om vad jag ville göra än vad som är minst normalt för mitt kön. För då är vi ju där igen - tjejer och killar indelade i två grupper.

Nu gör jag istället det jag vill helt enkelt - väldigt simpelt. Rakar armhålorna. Rakar inte benen. Har kort hår på huvudet. Målar naglarna ibland. Inga kjolar eller klänningar. Inga smycken. Använder handväskor. Det är det som är frihet.

 

Att jag har kort hår på huvudet är något jag märker är lite udda. Jag har blivit ifrågasatt flera gånger när jag är påväg in i tjej-omklädningsrummet. Jag har blivit stirrad på ibland. Jag har fått massor av "men nej, ska du klippa bort ditt fina, långa hår?". Men vad gör det egentligen? Jag vet ju vad jag är. Det är de andra som vill ha tydliga markeringar vilka som är av kvinnokön och manskön. Inte mitt problem liksom.

 

Att jag inte rakar benen handlar om en slags utmaning för mig själv. Det känns inte rimligt att spendera så mycket tid på att benen ska se ut på ett speciellt sätt, när jag dessutom inte tycker att märks så mycket skillnad. Det jag letar efter är att helt kunna känna mig bekväm som jag är. För min egen självkänslas skull. Jag duger - sådeså!