Laks

 

Idag säljs (!)många olika djur i affärer runtom i Sverige. Kaniner, råttor, möss, fiskar, undulater, marsvin och hamstrar är vanliga arter. Dessa djur föds upp i syfte att hållas som "sällskapsdjur" hos oss människor. I många fall handlar det om barn som tjatar sig till ett djur och sedan tröttnar. Levande varelser har blivit till en vara som kan köpas och säljas och till och medslängas (avlivas) när det inte passar längre.

Jag ser inget fel i att ha djur hemma, jag har ju det själv. Villkoren ska vara att de ska kunna bete sig naturligt och må bra. Alltså passar det kanske inte så bra att skaffa fåglar som aldrig kommer få tillgång till att flyga, eller marsvin som aldrig kommer få böka i hö, eller hamstrar som aldrig kommer få komma ut och springa. Det är sådant som man kontrollerar innan man tar på sig ansvaret för ett eller flera liv - ända tills den dag de dör.

 

Jag ser det ungefär som att man skaffar barn. Det är självklart inte samma sak men det kan liknas ganska bra ändå vid varandra. Man köper inte ett barn när man adopterar, man skaffar. Även om det bara handlar om ord så ger ordet "köper" intrycket att man äger det man betalat för. Vilket inte är sant, för man kan inte äga ett liv.

Problemet med djuraffärer är att det inte handlar om djurens välbefinnande, det handlar om pengar*. De vill sälja saker - och djur såklart. Djuren kommer ofta ifrån grossister som massuppföder djuren, och de flesta ungar tas för tidigt från sina mammor för att de är sötare då och lättare att sälja. Ofta får man också helt felaktiga råd om hur man ska sköta djuret och vad som behövs till i djuraffärer. Marsvinsexpert som jag är så vet jag t.ex. att djuraffärernas påfund om saltsten och höhäck är helt felaktiga. Betesdjur ska inte behöva böja nackarna i vädret för att kunna äta, och saltstenen kan de få njursten av.

Om jag själv fick bestämma hur det skulle fungera, skulle jag förbjuda djuraffärer helt. Alla som är intresserade av att skaffa djur ska gå till en uppfödare, där de får rätt information och skötselråd. Där det inte går så fort fram så att de inte hinner tänka efter och sedan ångrar sig. Där uppfödaren faktiskt bryr sig om djuren och vart de hamnar, att det inte handlar om pengar.

 

Men det går ju antagligen inte att driva en uppfödning gratis, så istället för ett "pris" på djuret så ska en symbolisk summa betalas. Men det ska vara tydligt och klart att det inte handlar om ett köp av en vara. Det ska ses mer som en adoption enligt min mening. Jag vill att smådjur, fiskar och fåglar ska få en betydligt högre status och inte anses som ett tillfälligt nöje eller en sak som man köper och sedan säljer när man tröttnat.