Ett ilsket och ironiskt jävla inlägg
Jag minns att jag ledsnade så jävla hårt på den där indelningen alla gjorde och som man själv bara blev inföst i per automatik (eftersom alla andra tjejer tyckte ju det var så bra), tjejerna mot killarna. Sånt jävla tjafs. Det var på musiken i 9an och vi skulle ha någon musiktävling (typ "melodifestivalen"). Tjejerna bestämde raskt att vi skulle dela upp klassen efter kön (det skulle vara två bidrag per klass iaf) och jag blev insorterad i facket med alla jävla ytliga idioter jag inte hade något gemensamt med och inte ens tyckte om (jag gick i en klass med väldigt stereotypiska "duktiga", "tjejiga" (fotbolls)-tjejer och graqbbiga grabbar som körde moppe och lyssnade på Eddie Meduza). Men jag sa faktiskt ifrån och sa att jag tyckte det var en väldigt dålig idé, grupperna blev dessutom väldigt ojämna (det var nästan som någon sort mobbningsaktion från tjejernas del eftersom att killarna ansågs vara oseriösa och dåliga på den här typen av uppgift), men när ingen lyssnade på mig protesterade jag genom att joina kill-gruppen istället. Jag fick ju som straff för mitt ställningstagande stå framför 300 pers och sjunga "gasen i botten" med en falsk kör till en dålig midie i bakgrunden MEN det kändes bra (även om jag inte tror någon fattade vad det var jag höll på med). :P
Ang. det där med sexistiska skämt kan jag också reagera rätt rejält på dem ibland. Men jag drar dem själv (dock in absurdum när jag väl gör det, det är tuktspisar och allt möjligt när jag drar igång, det går inte att tro att jag är seriös ens en gång utan att anse att jag är psykopat på samma gång). Spännande.
Sarah - Vad modigt gjort! Könsuppdelningarna i skolan kan vara riktigt svåra att ifrågasätta. Jag tycker det är jätteskönt nu på gymnasiet när alla får hänga med vem man vill oberoende av kön, etnicitet osv.. Asskönt :P
Ja, det är ju så det ska vara! Vi blir uppdelade så det räcker av bara farten, det ska inte behöva förstärkas av lärare som inte inser hur mkt skada såna här konkreta uppdelningar faktiskt gör. Det visar ju för ungdomarna att det finns en skillnad, något som är annorlunda och att de inte kan arbetat tillsammans på ett sånt här projekt. Vilket jag anser borde bryta mot någon form av värdegrund skolan har (jag har inte hundra % koll på skolans värdegrund längre, har inte läst pedagogik sen före sommaren :P).
Dock så tror jag att skolorna börjar bli bättre, de är mer medvetna än när jag gick i högstadiet (eller ens gymnasiet) men vägen är lång och snårig... det vet jag nu också. :/
/Sarah
Håller med till hundra procent! Pallar inte med alla tråkiga misogyna skämt längre. (Eller misandri heller för den delen). Om det inte är väldigt uppenbart att man drar dem för att befästa hur korkade de är förstås.
Vad jag tycker är jobbigt är att man blir sedd som väldigt "tråkig" om man inte skrattar åt dem själv när man är tjej. Det förväntas liksom av oss, och jag blir då sedd som "sur" när jag inte skrattar... Därför är det lätt att svikta ibland och flina lite ändå, så att man liksom följer normerna. Så patetisk jag är. Känner ni igen er?
Doris: För mig beror det helt på kontext och människor. Om någon sitter bland random arbetskamrater i ett fikarum och skrockar om hur kvinnans plats är i köket (drar de regelrätta sexist-skämten lixom) skulle jag inte bli road, och inte heller förställa mig som road.
Om min kompis skojar på det sättet vi gör finns en underförstådd ironi i kontexten och vi känner varandra tillräckligt väl för att veta det. Vi driver med skämten i sig osv. Då är det faktiskt roligt. Då skrattar jag. Men "kvinnan ska studsa mellan näven och spisen" är inte roligt.
/Sarah
Doris - Jag känner igen mig i att man känner sig tvungen att skratta åt skämt man egentligen inte tycker är ett dugg roliga, sådana skämt som mest känns kränkande. Säger man ifrån och vägrar skratta blir man lätt "surpuppan". Inte alltid så kul...
Nej, det är väldigt jobbigt, särskilt i min klass med fem gånger fler killar än tjejer så blir det svårt. Men man får stå på sig.