Laks

Ibland blir jag riktigt besviken. Är det verkligen så otänkbart för folk att leva ett liv utan att utnyttja djur? Är det verkligen så konstigt att tycka att djur förtjänar samma grundläggande rättigheter som vi människor? Jag förstår hur du, köttätaren, tänker. För jag har också varit där, i exakt samma situation. Man har det inpräntat i huvudet - alla regler och principer som känns lika självklara som att himlen är blå.

Vi får lära oss att djur är söta, fina, gulliga. Vi får lära oss att kött, mjölk och ägg är nyttigt, gott, nödvändigt. Vi får lära oss att förtryck som nazism eller sexism är fel, vidrigt, hemskt. Men vi får inte lära oss vad speciesism är - trots att vi utövar det varje dag utan ifrågasättande. Det är för nära för att synas. Vi är blinda.

 

Allmänheten förstår verkligen inte hur djurrättare som jag ser på saken. Hur allvarligt vi faktiskt tycker att dagens problem med djurförtryck är, att det faktiskt är så pass stort att det saknar historiska motsvarigheter när det kommer till skala. Det är oändliga miljarder individer som har dött i vår tids förintelse, och världen väljer att blunda. Visst finns det visst engagemang för djurskydd; "man behöver inte plåga i onödan heller!". Men djurproduktion är just det - onödigt. Jag och alla andra veganer är levande bevis på att vi inte behöver kött, ägg eller mjölk för att må bra. Det är här problemet finns, att folk inte ens i sina vildaste fantasier kan föreställa sig att inte äta och nyttja animaliska produkter. Det är så långt borta att lidandet denna konsumtion innebär sätts åt sidan för sin egen lathet och vana. Och jag förstår allt detta, för jag var precis likadan.

 

Vad handlar egentligen den här djurrätten om egentligen? Det handlar inte om att kossorna borde få lite längre tid med sina kalvar, eller att grisarna ska få några kvadratdecimeter extra. Dessa är delmål, men inte det jag vill uppnå i slutändan. Djurrätten handlar om att kossorna och grisarna inte ska utnyttjas överhuvudtaget, att dem ska ha samma rättigheter som människodjuren. Och med det menar jag givetvis inte att grisar ska få köra bil och handla på systembolaget. Jag menar att alla levande varelser ska få leva sina liv utan att bli plågade, mördade, utnyttjade eller på annat sätt bli förtryckta. Och man kan ju tycka att allt detta borde kännas ganska självklart, men tyvärr är inte fallet sådant.

 

En främmande tanke för den invanda djurutnyttjaren. Kanske lika främmande som att yttra sig om svarta människors rättigheter för 1700-talets slavhandlare. Historien upprepar sig - förtrycket börjar och förstärks, folk upptäcker detta och gör motstånd, allmänheten blir provocerade och rädda för dessa kämpar, och tillslut kollapsar förtryckarna och samhället blir bättre. Om 300 år kommer djurutnyttjandet anses vara lika grymt och meningslöst som förintelsen anses vara idag.