Laks

Jag tror inte att man kan skapa medlidande och empati med hjälp av tvång och smutskastning. Jag tror att man måste känna en kraft inifrån sig själv, en stark vilja som ingen annan kan varken tända eller släcka. Det är den viljan som är värdefull.

Jag tror inte på att få köttätare att känna dåligt samvete, jag tror på att få dem att tänka efter, i den takt och i den mån som är möjlig och passar just den personen. Ett ilsket rytande eller ett förtvivlat "men bryr du dig inte!?" är inte till någon nytta. Då vänds taggarna utåt och försvarsklockorna börjar ringa på högsta volym inne i hjärnan.

 

Intresse föds inte ur tvång. Intresse föds ur nyfikenhet. Därför blir mitt svar till en köttätare som frågar "äter du inte kött?" ett simpelt - "nej, det gör jag inte". Svårare än så är det inte. Om sedan personens nyfikenhet kommer krypandes kan berättelsen fortsätta, men så länge nyfikenheten inte finns där - så är det ett tillräckligt svar.