Lite mer om fiskar
"För alla som tror att fiskar varken har känslor eller minns mer än fem sekunder av sitt liv, kan jag tala om något helt annat, efter tio år med ett akvarium som har varit bostad åt flera olika sorters fiskar.
Alla fiskgrupper vi har haft, oavsett arter eller ursprungsland (just nu är det Malawiciklider, tidigare var det olika sorters amerikanska ciklider) har på väldigt kort tid lärt sig att känna igen fotsteg från oss fyra i familjen. Så fort jag går in i rummet där fiskarna är och är inom två meters radie från akvariet, simmar fiskarna glatt upp till ytan och följer mig om jag går i sidled, antagligen för att de förknippar det med att de brukar få mat. Dessutom är det lätt att se på fiskarna när de mår bra eller dåligt - ledsna fiskar tappar ofta färgen och flyter mest med strömmen i akvariet och gömmer sig gärna bland växterna, medan de ståtliga fiskarna har starka, klara färger och simmar omkring med de andra, beroende på om de är gruppfiskar eller inte. Finns det aggressivare arter i akvariet, kan de dar nytta av någon ledsen fisk och "mobba" den för att få mer utrymme att vara på, något som inte är okej!
Senaste gången jag direkt dödade en fisk för att den skulle bli mat var sommaren 2006, då jag insåg när jag hade fisken i handen att jag inte ville döda den, men att jag "var tvungen" för att det var en bra matfisk. Visserligen har jag fått avliva några akvariefiskar (hugga av huvudet med en vass kniv) för att de har varit sjuka eller för skadade för att kunna läka och må bra igen. Skulle aldrig, ALDRIG spola ner en fisk i avloppet, fy helvete åt det! Jag likställer det med att lägga en döende människa på en soptipp.
De flesta i min omgivning säger att fiskar inte är djur, utan varelser, men jag har lyckats övertyga många att fiskar har känslor och kan uppleva smärta =)"
Alla fiskgrupper vi har haft, oavsett arter eller ursprungsland (just nu är det Malawiciklider, tidigare var det olika sorters amerikanska ciklider) har på väldigt kort tid lärt sig att känna igen fotsteg från oss fyra i familjen. Så fort jag går in i rummet där fiskarna är och är inom två meters radie från akvariet, simmar fiskarna glatt upp till ytan och följer mig om jag går i sidled, antagligen för att de förknippar det med att de brukar få mat. Dessutom är det lätt att se på fiskarna när de mår bra eller dåligt - ledsna fiskar tappar ofta färgen och flyter mest med strömmen i akvariet och gömmer sig gärna bland växterna, medan de ståtliga fiskarna har starka, klara färger och simmar omkring med de andra, beroende på om de är gruppfiskar eller inte. Finns det aggressivare arter i akvariet, kan de dar nytta av någon ledsen fisk och "mobba" den för att få mer utrymme att vara på, något som inte är okej!
Senaste gången jag direkt dödade en fisk för att den skulle bli mat var sommaren 2006, då jag insåg när jag hade fisken i handen att jag inte ville döda den, men att jag "var tvungen" för att det var en bra matfisk. Visserligen har jag fått avliva några akvariefiskar (hugga av huvudet med en vass kniv) för att de har varit sjuka eller för skadade för att kunna läka och må bra igen. Skulle aldrig, ALDRIG spola ner en fisk i avloppet, fy helvete åt det! Jag likställer det med att lägga en döende människa på en soptipp.
De flesta i min omgivning säger att fiskar inte är djur, utan varelser, men jag har lyckats övertyga många att fiskar har känslor och kan uppleva smärta =)"
Trackback