Stress, stress, stress
Sen ett par veckor tillbaka har jag varit spänd. Det började då för att jag hade mycket på gång samtidigt, kvällsaktiviteter, prov och redovisningar. Allt på samma gång. Och det ledde till en mer eller mindre kollaps, eller nja, inte en sådan där allvarlig som innebär sjukhusbesök, men ändå. Och sen dess har jag känt av samma sorts stress varje dag.
Just nu har jag lov, men ändå så kan jag inte riktigt slappna av. Känslan sitter liksom kvar från den där veckan då allt var så jobbigt. Har du någon gång känt att allting du gör - även det roliga - är ett jobb som bara måste utföras? Så känner jag nu.
All stress som jag någonsin känt i mitt liv har handlat om rädsla och ångest, den har aldrig grundat sig i någonting konkret egentligen. Då var allt jag behövde ledigt, men nu? Nej, nu är jag ledig och har all tid i världen men min hjärna är ändå bara fylld med massor av tjat och måsten. Mitt huvud är fyllt med splittrade tankar som alla far åt olika håll.
Usch. Känner du igen dig?
Trackback