Kött är gott
Bacon och komjölk var två av mina absoluta favoriter när det kom till mat och jag tyckte att det smakade jävligt gott. På den tiden tänkte jag såklart inte speciellt mycket om vart det kom ifrån. Jag hade blivit matad med blodpudding och bacon sedan jag var liten, och komjölk var ju det man drack. Vad annars liksom?
Jag slutade inte att äta kött för att jag tyckte det var äckligt. Jag slutade för att jag inte längre kunde ignorera och bortförklara sättet som djuren behandlades på. När jag väl börjat fundera över varför jag åt kött började jag ta reda på fakta som jag annars inte skulle ha fått läsa och se om jag inte själv tagit initivativet. Jag upptäckte ännu fler saker som jag medvetet aldrig skulle ha accepterat men genom mina gärningar faktiskt låtit fortgå. Jag hade aldrig vetat vad som hände bakom stängda dörrar. Ingen hade informerat mig om detta. Jag kände mig grundlurad - varför hade mina föräldrar, lärare och släktingar aldrig berättat det här för mig? Varför hade jag aldrig fått veta?
Hur var det möjligt att en sådan här stor grej bara kunde passera förbi varje dag, 16 år av mitt liv, utan att jag ens blivit informerad om det? Grundlurad var bara början på hur jag kände mig. Jag hade aldrig tidigare sett kopplingen mellan djur och kött så tydligt, jag hade inte förstått det alls. När jag handlade blodpudding såg jag bara blodpuddingen framför mig, produktionen bakom livsmedlet fanns inte ens med i mina tankar. Men varför skulle jag egentligen behöva tänka på hur saker hade producerats? Det hade jag aldrig fått lära mig, jag hade aldrig bevittnat någon annan människa göra etiska val annat än att undvika burägg för det visste ju alla var hemskt. Men köttet? Nja, det är var ju bara den där inplastade, röda biten som det aldrig ställdes några frågor om.
Smaken av kött började ersättas med någonting annat. Det var tankar som handlade om ifrågasättande av min livsstil som långsamt, långsamt smög sig in. "Ska jag verkligen äta det här?". Jag bestämde mig sakta men säkert för att sluta med vissa sorters kött, senare komjölk och sist ägg. Först då kände jag att jag var på hemmaplan. Nu var jag där jag skulle varit hela livet. Jag är, och har alltid varit, en extremt empatisk person som bara måste bry sig. Åtminstone om ett så stort problem som det här.
Ja, kött är gott. Eller det var gott - tills den dagen då jag inte längre kunde tolerera att andra skulle dö för mina vanors skull.
Trackback