Laks

Jag går på en linje som har inriktningen djur. Idag hade klassen praktik och vi fick gå runt bland terrarier med ormar, ödlor, sköldpaddor och fiskar och lära oss om vart och ett av djuren. Vi fick också ta en titt in i frysen där det förvarades frysta pinkies (musungar) som fungerar som föda åt vissa av reptilerna. Jag visste att jag skulle behöva se sådant här när jag valde utbildningen, och visst känns det jobbigt men vissa arter måste äta andra arter för att kunna leva.

 

"Vart kommer mössen ifrån?" frågade jag och funderade på om dem kom därifrån där vi befann oss och om de gasade ihjäl dem eller om dem fick självdö. "Vi köper in dem frusna från ett forskningsföretag som föder upp möss."

 

Tankarna jag fick i huvudet handlade om hur söt och snäll den där ormen hade varit, att det inte var hennes fel att massa möss var tvungna att dö för hennes skull. Men det var ju heller inte mössens fel. Vems fel var det? Ormens? Musens? Människans? Vad är det som har lett till att ormar sitter i små burar på en jävla utbildningsinstutition någonstans ute i Stockholms förort och matas med upptinade musungar av människor? Vad i helvete var det som gick fel någonstans längs den där sträckan vi kallar utveckling?

 

Djurvårdarna och de andra eleverna verkade inte bry sig. För dem var de rosa små kropparna inte mer värda än låset på dörren eller lampan i taket. Det var bara jag som funderade kändes det som, som såg den där påsen med ett tiotal döda djur i och tänkte att varje liten mus där inne hade fötts och dött. Att de allihopa hade haft ett bultande hjärta precis som jag och de hade fyllt lungorna med syre precis som jag. Hur kan en individ anses vara så lite värd att den föds, dödas, packiteras, fryses in, säljs och slutligen tinas upp och dinglas från en stor pincett framför en boaorms öppna gap? Var det uppgiften? Var det det som var meningen med all smärta det orsakat?

 

Och konstant matas vi med den här föreställningen att vi  bryr oss om djur. Att vi människor är snälla, att vi vill hjälpa dem, rädda dem, ta hand om dem. Men det som allting egentligen handlar om är att vi ser på de andra arterna som undersåtar, de är våra slavar och vi har rätten att göra precis vad vi vill med dem. Vissa djur tas omhand om, får kärlek och lever i en naturlig miljö. Andra djur föds upp och dödas som om de vore tomater som växer ut från plantan.