Det är extremt viktigt att det syns på barnet vilket kön det tillhör
Det allra viktigaste med att ha barn verkar för vissa föräldrar vara att visa upp vilket kön det tillhör. "Lisa är en fliiiicka!" Därav den rosa klänningen och de lila hårspännena. Ingen ska missa att barnet de ser är en flicka. Viktigt viktigt, tydligen.
http://foraldraskap.wordpress.com/2012/01/14/hon-ar-mer-an-bara-sot/
Här har du ett bra inlägg.
Många föräldrar köper gärna klänningar, helst rosa, till sina döttrar, och blåa eller svarta t-shirts med traktorer och bilar på till sina söner. Ingen hör med barnen om vad de vill ha på sig. Detta har lett till att pojkar som vill ha klänningar på sig ses som bögar, eller bara onormala. Det är inte sjysst.
Jag vet själv att jag skulle slänga ett extra öga på en kille ifall han hade en klänning på sig, men det är så samhället har velat att jag ska tänka. Jag vill inte bry mig, för jag vet innerst inne att det är helt okej. Men det är ovant. Så jag förstår andra som tänker dumt om sådana personer, om t.ex Thomas Di Leva.
Men som sagt, det är inte rätt att ett barn ska behöva känna sig tvingad till att bara använda en sorts kläder. Eller leksaker. Ett barn sägs vara ett oskrivet blad, vilket borde innebära att ett barn är världens framtid. Tänk om vi lät barnen själva bestämma hur de ville klä sig, eller vad de ville leka med. Det skulle innebära att det om 30 år är helt okej med killar som leker med dockor och har klänning på sig.
Jag tycker att ifall vi kommit ifrån det här med att tjejer bara får ha kjol eller klänning så ska även killar få komma ifrån att bara få ha byxor och shorts.
Pernilla - Precis, kvinnor får numera även bära "manskläder" men män får inte bära klänning eller kjol. Begränsningarna åt man-kvinna-hållet är mycket hårdare än åt kvinna-man-hållet.
Att vara sig själv!
Vara sig själv, det är svårt men samtidigt väldigt lätt. Vi är alla den vi är, oavsett om vi visar det utåt eller ej, men jag hoppas på en framtid där ingen behöver gömma sig bakom en mask. För det funkar inte att inte vara den man är, det kanske går ett tag men inte i längden. Jag önskar att jag var unik när jag säger att jag fick ändra på mig för att i så stor utsträckning som möjligt undvika mobbing, men jag tror att de flesta har samma problem som jag haft fast i olika utsträckning och i olika situationer. Så stå på dig och tro på dig själv. För det är en själv som vet vem man är, inte någon annan. Man känner sig själv bäst!