Jag låter mig själv skita i saker som man enligt normen inte får skita i
Jag går naturlinjen på gymnasiet. Hjärtat av jag-vill-plugga-tills-jag-fyller-30-och-sedan-skaffa-ett-yrke-som-gör-mig-rik-men-ger-mig-hjärtinfarkt-kulturen. Och nej, jag har kanske inte samma ambitioner eller anledningar till att vara där som alla andra. Men jag kan ändå tvärsäkert konstatera att jag trivs som aldrig förut, och det är tack vare att jag hållt mina löften om att respektera mig själv i alla lägen.
Jag planerar inte att studera vidare och har därför ingen anledning till att få höga betyg. Godkänt räcker för mig. "Men varför går du en studieförberedande linje då?" - jo, för att jag ville hamna i en klass som inte bara var en fortsättning på högstadiet, en klass som egentligen inte vill gå i skolan men gör det för att deras föräldrar tvingar dem. Jag vill gå tillsammans med andra elever som själva har valt att gå där, elever vars egen vilja står lite mindre i skymundan.
Mitt sätt att leva och tänka har förändrat drastiskt de senaste två åren. Förut var allting stress - hela tiden. Att tvätta kläderna, diska, gå på en bestämd träff med någon, köpa nya strumpor och gå på träning var allihopa en stor börda. En börda som kunde tänkas på i allt mellan några timmar till flera dagar innan det faktiskt blev av. Om 10% motsvarar den tiden jag lade ner på själva handlingen lades 90% av tiden ner på att oroa mig, tänka och förbereda mig för den.
Skolan var värst av allt. Varje morgon mådde jag illa av stress och kunde inte äta någonting. Hela vägen till skolan skrek min mage "jag vill hem!" av ångest och nervositet. Och varje dag när jag kom hem visste jag att det var ett antal timmar kvar tills jag var tvungen att äta något (jag mådde illa av att äta så bara det innebar väldigt mycket stress), duscha, bestämma vilka kläder jag skulle ha dagen efter, packa gympapåsen och sedan gå och lägga mig i tid. Hur länge jag sov var också något utav det viktigaste. Varje kväll när jag låg i sängen räknade jag ut exakt hur länge jag skulle få sova, och jämförde med dagen innan och tänkte om det skulle räcka för att jag skulle vara pigg. Men pigg var jag tyvärr nästan aldrig. Det fanns ingen energi eftersom jag hade svårt att äta och den lilla energi jag hade gick åt till att springa snabbt på innebandyträningarna.
Men under de senaste två åren har jag jobbat aktivt för att ändra på detta. Jag gick hos psykolog i ungefär ett år, lärde mig att tänka realistisk, slappna av och leva i nuet. Och nu går jag i skolan, på en mycket krävande linje, och jag har lovat mig själv en sak - att alltid göra det JAG vill. Aldrig mer plugga p.g.a. grupptryck. Aldrig mer släpa mig upp på morgonen när jag mår skit och bara vill ligga kvar i sängen. Aldrig mer kämpa hårt för ett betyg som jag egentligen inte har någon användning för. Jag skolkar om jag är trött, jag kommer försent, jag satsar bara på godkänt. Jag låter mig själv skita i saker som man enligt normen inte får skita i. Men om normen står i vägen för att jag ska må bra - fuck normen! Jag vill nämligen inte att mitt liv ska handla om ekonomisk rikedom, höga betyg och tvång. Jag vill att mitt liv ska handla om motivation, intresse och glädje.
Trackback