Vems fel är det egentligen?

Det går aldrig att skylla stora världsproblem på enskilda personer. Det är inte Henrik, 32 i Skara som ligger bakom att hönorna sitter i trånga burar. Det är inte stockholmaren Kajsas fel att grisarna kastreras utan bedövning. Det hjälper inte att peka ut personer och ilsket ryta att de dödar när de gör som de gör, för alla gärningar har en bakomliggande anledning.

Om man hela sin uppväxt inpräntas med att man måste äta kött då är det svårt att bryta den vanan. Även om det senare presenteras massor av anledningar till att bli vego spelar det inte alltid en lika stor roll som det borde, eftersom samhället fortfarande säger att det är okej att döda djur, förstöra miljön och vara osolidarisk. Mina föräldrar gav det budskapet till mig, som fått det av sina föräldrar och som i sin tur fått det av sina. Kött är inte vad det alltid har varit - när utvecklingen kring produktionen går snabbare än handlingen blir det fel. Tankarna kring om det är rätt att äta kött eller inte är nästan likadana som många, många år sedan när djurfabriker inte existerade. Folk tar upp argument och påstår att det är livsnödvändigt och bra för oss, och jo, det är ju det - om man svälter som man gjorde ibland förr i tiden.
 
Men läget har förändrats. Vi svälter inte längre - tvärtom. Vi blir fetare och fetare och det vi håller på med nu är att gräva våra egna gravar. Systemet är inte hållbart. Tekniken ändras, bilarna utvecklas och allt förbättras så att det ska fungera inför framtiden. Men maten - aj aj aj så känsligt det är att försöka förbättra den och göra den hållbar. Det är för att det är så inpräntat i oss från dag ett. Därför kan jag inte skylla på köttätare, därför kan jag inte skylla på någon alls för alla handlingar beror på någonting - även de som inte är goda eller perfekt genomtänkta.
 
Men tack vare alla de människor som lyckats ändra sig, haft hjärtat på rätta stället och varit på rätt plats vid rätt tillfälle och introducerats till den djurrättsliga tanken kan samhället långsamt förändrats. Och medan den processen håller på hjälper det inte att leta efter vems fel det är, för det är allas och ingens fel på samma gång. Händelser har lett till att det har blivit som det har blivit och nu är det bara att försöka förändra djurens situation så gott det går.
Trackback

<< TILLBAKA TILL STARTSIDAN