Laks

Trots att det är exakt 5 månader sedan jag fyllde 18 har jag inte riktigt förstått att jag är vuxen - förrän för två minuter sedan när jag skulle beställa hem b12-tabletter över internet (själv!). När jag loggar in med kortet så kan jag välja om jag ska betala med mitt sparkonto eller med mitt personkonto. Fy faan vilken frihet!

Inte för att jag någonsin skulle spendera en krona ifrån sparkontot, jag är sjukt snål och har ungefär samma beteende som en hamster när det kommer till pengar - samla och lägg i huset, samla och lägg i huset, samla och lägg i huset...

 

Men åter till ämnet av detta inlägg - att jag är vuxen. När jag var liten oroade jag mig för de mest pinsamma sakerna. Jag oroade mig över att "men när jag flyttar hemifrån när jag blir stor, vem ska öppna mina mjölkpaket?", eller "men tänk om jag vaknar på natten och bor ensam - vad läskigt!". Nu är allt jag drömmer om att ha en egen lägenhet. Bestämma ALLT själv och bara få götta mig i min frihet. Och till skillnad från andra ungdomar så är det faktiskt inte friheten att få ha hur stökigt som helst jag längtar efter, utan den exakta motsatsen. Att få ha rent och snyggt och stilrent och bara ha det mest nödvändiga. Resten ska slängas. Jag hatar plåtter - något som båda mina päron tycks dyrka.

 

Shit vad skönt det är att inse att jag är myndig. Ett stort plus med att ha fyllt arton är att jag kan använda det som ett argument mot mina föräldrar... "Jag är 18 år gammal - jag bestämmer SJÄLV!". Nu låter jag som en trotsig tre-åring, men men...