Laks

Det blev aldrig ljust

Så sitter jag där och väntar och tänker att "snart, snart blir det sådär riktigt ljust och soligt, och då ska jag gå ut". För om man går ut när det är sol blir man lycklig och då blir allt lättare. På vintern är det faktiskt så för mig. Men sedan kommer aldrig solen riktigt upp och lyser på Stockholm för det finns en massa jävla moln ivägen som förstör planerna. Det blev aldrig ljust liksom. Ibland tänker jag att jag bor i den där ryska byn som jag hört talas om, som ligger mellan två berg så att solljuset aldrig någonsin når ner ordentligt.

 

Skulle jag välja mellan att eliminera kylan eller mörkret skulle jag alla gånger välja mörkret. Det är det som får mig att må så jävla mycket sämre. Eller som gör det svårare för mig att må bra.

 

 

Fast den där solterapilampan hjälper visserligen litegrann.

Kan inte hålla med mer =( Jag kan stå ut med regn, kyla, snö och vind, med det är mörkret som tar kål på en. Fy vad jag hatar det!

//Emma Hå

Känner precis sammma. Jag kan inte riktigt komma igång på morgonen när det är kolsvart. Det är omöjligt att vakna till ordentligt. Sedan befinner man sig i en syrefattig sal ett par timmar, får komma ut vid lunch och då är det mulet och regnar. Jääää...! Positivt är väl att det vänder om en månad och kommer bli ljusare, fast det märks ju egentligen inte förrän typ i mars.