Inte en enda jävel tänker gå dig till mötes för att hjälpa dig i din tillvaro
Skolsystemet har alltid varit ovetenskapligt baserat och verklighetsfrånvänt, hur det styrs är snarare en fråga om ideologisk syn på moral. Den borgerliga gör allt än värre än vad det redan var innan.
Usch hatar alla de tre. Jag FATTAR nt varför skolan börjar 08.15, och jag pendlar så jag sätter mig på bussen vid 7.00. Sen kommer jag tidigast hem 15.30, senast 17. Jag menar 10 timmar från att jag sätter mig på bussen tills jag kommer hem? COME ON! Jag behöver kortare dagar, och senare tider. Är som en zombie de två första timmarna. Hade presterat mkt BÄRTRE senare. Sen tkr jag själv det hade vart skönare om man hade matte en dag, svenska en dag osv för jag har jätte svårt att ha mycket samtidigt. Sen redovisningar är det absolut värsta som finns. Hade fått B i svenska men pga att jag stirrade ner i pappret och dog på talet fick jag C. Bra system! Eller? Och kan ALDRIG koncentrera mig i skolan med andra. Typ HATAR när
En lärare ba "ja ni får denna lektionen till att arbeta med hemuppgiften" JAHA?! LÅT MIG GÅ HEM IST DÅ?! För här kommer jag nt göra någon nytta. Går bara inte.
Sen för övrigt håller kag med dig, VEM FAN VILL FÅ BETYG I 4an?!
Jag gillar inte heller att majoriteten av alla lärare tänker att de högpreseterande eleverna klarar sig bra på egen hand. Öööh... Nej? För mig var det största problemet i grundskolan och delvis även i gymnasiet att jag var otroligt understimulerad och hämmad av nivån på uppgifterna, men sådant tas med ett axelryck och "det är ju bara bra att man redan kan allting." Visst, men jag vill ha samma chans som andra att utvecklas också, bara att jag har ett annat utgångsläge. Alla personer ska få synas och få möjlighet att anpassa sin studiegång, inte bara underpresterande och omotiverade personer. Vid flera tillfällen har jag upptäckt att min kompetens inom ett ämnesområde är bra mycket större än lärarens, och sådant är väldigt frustrerande.
Först och främst, jag ogillar verkligen att barnen ska få betyg i 4an. Men med det sagt..
Det är väl klart att det inte går att anpassa varje skola till varje elev på den enskilda skolan? Vi som bor i Stockholm och vissa andra större städer, vi har faktiskt möjlighet att välja bland så otroligt många skolor när vi kommer upp på gymnasienivå, vi kan till och med välja skola på grundskolenivå. Nu när vi har den här fantastiska möjligheten så måste vi ju ta tillvara på den. Alla skolor passar inte alla, så enkelt är det. Det finns faktiskt skolor som går halvdagar, skolor när man själv kan få välja redovisningsform på vissa uppgifter etc. etc.
Vi elever kan dessutom inte enbart sitta och klaga på skolsystemet, tycker du det är dåligt? Dra ihop en grupp som tycker likadant och försökt att aktivt påverka samhället. Gå ut i elevstrejk, bjud in till debatt mellan elever och lärare på skolan, gå med i ett politiskt parti med mera..
Vi bor 10 miljoner människor i Sverige, klart vi inte kan anpassa ALLA system till ALLA människor, det trodde jag alla förstod. Vi får gratis skolgång, gratis skolmat, gratis gratis gratis. Om alla skulle ta en sväng förbi Sudan eller Indien så kanske vi bortskämda svenskar skulle få lite perspektiv på hur våra liv hade kunnat se ut om vi inte hade haft sån otrolig tur att bli födda i Sverige.
Slutligen. Vi är många som ogillar Björklund, men samtidigt ligger stor del av ansvaret på oss. Vi KAN påverka, men ingen verkar orka göra mer än att bara sitta hemma och klaga. Det är lite synd..
Att jag klagar måste du ha tolkat in själv i min kommentar. Att jag tycker det är synd att barn ska få betyg i 4an är mer ett påstående och allmänt tyckande. Det samma gäller att jag tycker att dagens unga inte är speciellt handlingskraftiga. Det är faktum.
Att du aldrig hittat en skola som respekterar sina elever är ju synd, men jag tycker du drar alla skolor i Stockholm lite över en kam. Du verkar ha missat bland annat min skola, och säkerligen många fler. Elevdemokrati, lärare som tar undervisningen och anpassar den efter oss elever, att man får möjligheten att välja examinationsform ibland är mer vanligt än ovanligt hos oss. Jag är helt säker på att min skola, av alla Stockholm många skolor inte är den enda som har dessa fördelar.
Jag går visserligen en av Sveriges tuffaste gymnasielinjer, men jag anser att det också är en av Sveriges roligaste! Jag behöver visserligen gå upp 5.45 två dagar i veckan, samt 6.00 alla andra dagar för att hinna till skolan, jag är hemifrån från 7-19 alla vardagar för att få de betyg jag vill ha etc.etc. Klart jag tycker systemet suger ibland, klart jag ogillar att gå upp kl. 05.45 och vara hemifrån 12 h per vardag. MEN. Jag har valt detta själv (gymnasiet är ju trots allt frivilligt..) och jag väljer att se det positiva i de uppgifter jag behöver göra, istället för att tänka på hur jobbigt det är. Det är bland annat anledningen till att jag faktiskt tycker det är roligt i grund och botten. Våra tankemönster gör så otroligt mycket.
Du tycker det Svenska skolsystemet är värdelöst, vilket är tråkigt och jobbigt. Men då blir ju automatiskt motfrågan som bör besvaras: vad ska du göra för att försöka förbättra systemet? Det kanske är där du borde jobba istället, vad hjälper det dig och ditt eget tankemönster om du gräver ner dig i att du tycker att skolan suger?
För du kanske blir president en dag och då är det viktigt att du hade bra betyg i redovisning som ung? ;)
Nej men skämt osido, jag håller med dig.
Skulle jag också vara aktiv inom allt som intresserar mig, skulle jag arbeta tjugo timmar om dagen som frilansande journalist och föreläsare om genushistoria, fördomar om hiv, paleontologi, antikapitalism, förändra människan syn på hajar, matematikens betydelse för vardagen, det mänskliga sinnet, litteratur- och språkvetenskap, mänskliga och djuriska rättigheter och så vidare och så vidare x) Att vara engagerad i en sak betyder inte att en måste vara engaderad i precis ALLT.
Jag tycker inte att du måste starta demonstrationer eller bli elevordförande så fort du vill klaga över något, men hur hjälpsamt är det för dig själv om du enbart sitter hemma, framför datorn och klagar på saker du faktiskt har möjlighet att göra något åt?
Att du dessutom gör antaganden om att alla skolor är hemska, att alla lärare är dåliga och att det inte finnas skolor som passar dig? I små städer är det självklart svårare att hitta en skola som passar en perfekt, men då har man alltid möjlighet att förändra. Hur kräsna ska vi vara? Vi får GRATIS skolgång, vi borde vara oerhört glada över att vi över huvud taget får gå i skolan! Vi borde vara GLADA över att vi har lärare som ställer upp för oss, som rättar våra prov och tar upp sin privata tid för att planera sina lektioner. Speciellt med tanke på den usla lön de får. Vi unga är en skam för Sverige ibland. Ni som känner att skolan suger, ni kan ju alltid byta med ett fattigt barn i något annat land, så slipper ni få utbildning och en framtid. Gymnasiet är dessutom frivilligt.
Tycker det är oerhört hemskt när unga i Stockholm klagar så otroligt mycket på skolan, vi har alla möjligheter i världen att få gå i en bra skola med tanke på att det finns så otroligt många här. Dessutom kan vi inte bara förvänta oss att få allt serverat, det är sorgligt att så många verkar tycka det. Vi elever måste engagera oss i vår egen skolgång för att få det bra, annars blir det garanterat hemskt.
SJÄLVKLART går det att förbättra, och självklart måste vi då engagera oss för att det ska vara möjligt. Bort med Björklund och in med någon som förstår sig på barn och ungas behov, anser jag. Men då behövs engagerade människor.. Du vet väl att man kan engagera sig i flera olika frågor vid olika tillfällen? Man behöver inte vara aktiv inom allt till 100% samtidigt. Många bäckar små liksom.
Jag försöker aktivera mig i skolfrågor, både på hemmaplan och utomlands. Jag kommer om ett tag ge upp minst 6 månader av min tid, bosätta mig i ett fattigt land i afrika för att volontärarbeta med barn och deras lärande, för att de ska få en framtid. Dessutom har jag bland annat deltagit på Sveriges första elevdemonstration för sveriges lärare. Jag har varit med och anordnat en kampanj för barns lärande om naturen på dagis som blev väldigt populär, samt har varit med och varit en av huvudaktörerna i skapandet en kampanj mot kärnkraft.
Jag har aldrig sagt att du inte har rätt att uttrycka dina känslor eller tankar. Än en gång, det är faktiskt något du själv tolkat in i mitt inlägg.
Sedan vill jag bara påpeka (bara för att jag kan) att jag har rätt att ifrågasätta i princip vad jag vill, det är ett fritt land som jag vet att du är väl medveten om.
"Jag tycker inte att du måste starta demonstrationer eller bli elevordförande så fort du vill klaga över något, men hur hjälpsamt är det för dig själv om du enbart sitter hemma, framför datorn och klagar på saker du faktiskt har möjlighet att göra något åt? "
Första delen av meningen: Jag tycker inte att du måste starta demonstrationer etc.etc.etc. Den meningen tror jag du förstår innebörden av.
Andra delen av meningen: " men hur hjälpsamt är det för dig själv om du enbart sitter hemma, framför datorn och klagar på saker du faktiskt har möjlighet att göra något åt? "
Ja, helt enkelt en vanlig fråga om hur hjälpsamt du tror att det är för ditt eget välmående. Inte någon harrang om att du absolut inte får känna så som du gör och att du MÅSTE göra något åt det. Mer en stilla undran.
Det skrämmer mig att läsa allt detta, men jag tycker det är bra att det finns engagerade ungdomar. Jag hoppas ni någon gång kommer bli nöjda (det blir man dock aldrig) jag hade själv en ganska pissig skolgång, tyckte jag då. Jag har även fått den fantastiska möjligheten att få jobba på skola under 6 år nu, bla som elevassistent. Mycket roligt. Både på högstadieskola och gymnasie, där jag är nu. Här finns det elever som trivs fantastiskt bra och andra som har det svårare, vi jobbar aktivt för att få alla att ha det så bra som möjligt. Under deras förutsättningar. Vi har två lektionspass om dagen, alltså läser man ämnet en gång i veckan men lektionen är 3 timmar. Funkar bra för vissa, för andra mindre bra men då kanske det inte passar, då ska man byta så man kan få det som passar en bäst så man får ut så mycket som möjligt av utbildningen, det som man vill få ut.
I arbetslivet sedan kommer det bli tuffare, då har man inte samma möjlighet att påverka. Och just nu känns det som man ska vara glad att man har ett jobb! Efter gymnasiet kastas man ut i det verkliga livet, vuxenvärlden, den är tuff och man måste ha skinn på näsan för att klara av det. Jag har alltid hatat att stå framför folk och prata, ville gärna försvinna i folksamlingar. Men tack vare jobb som jag fått efter min skoltid har jag utvecklats väldigt mycket som person. Hoppas alla får möjlighet till detta. Och nåt som man ska tänka på: "det som inte dödar, det härdar" det har hjälpt mig och fan det funkar!
Lycka till!