Ensamheten
Åååh vad jag känner igen mig i det här! Den person som står mig närmast har jag mötte jag via ett internetforum för fyra år sedan (vi träffas 1-2 gånger per år, men nästa sommar flyttar hen ner till min stad också, muahahahahahahaaah!), och de andra vettiga människorna jag har stött på i mina dagar är ett ensiffrigt antal. Som min mor säger: "Mänskligheten är för det mesta indelad i 20 och 80. Du tillhör de där 20 procenten som fattar saker snabbare." (Fast det känns snarare som att sådana som jag utgör mindre än en procent av befolkningen.)
Du är inte ensam i ensamheten i alla fall ^^ Jag och många andra är nog gärna ensamma tillsammans med dig. (Flummigt, filosofiskt och väldigt oxymoroniskt.) Majoriteten av alla ungdomar jag stöter ihop med förstår sig inte på mig... Och jag förstår mig inte på genomsnittsmänniskan. Lika, lika.
Sluta säg att du är ensam! Jag känner exakt som dig. Säg inte att jag inte förstår. Det gör jag. Jag mår så bra över att läsa din blogg, just för att du har exakt samma åsikter som jag. Jag är en Lotta junior. (Bara tolv år) Men snälla, dissa mig inte som alla brukar göra. Många ignorerar mig bara för att jag är tolv. Särskilt ungdomar. Men jag ÄR mogen.
O.O stay sane
Sv:
Precis! Självklart är det så. Jag tycker också det är hopplöst när resterande i kollektivet tex måste köpa ett speciellt smör (bregott) och prioriterar smaken före politiken och etiken bakom och verkligen vägrar se. (Även om jag själv slarvar lite ibland och framförallt käkar lakto-ovo-vegetarisk dumpstrad mat - då behöver jag ju inte stödja industrin och maten slipper bli dålig i en container!)
Jag tror absolut att man måste tillåta sig själv att känna ångesten, men det är nog tokviktigt att man inte låter sina agressioner gå ut över andra nyfikna människor som därmed blir avskräckta för att man måste vara perfekt. Tyvärr är det ju lite den bilden folk har av veganer.
Det finns ju alltid fler vägar, det är nästan det jobbigaste, hur man än gör är det alltid något man missar!
Roligt att du letat upp det här gamla inlägget :)
Självklart blir man ensam om man går runt och anser att alla andra är idioter.
Jag känner som du men jag håller med det är få som är som vi...på min avdelning är det ingen som bryr sig och tycker bara jag är jobbig..
joorå, jag känner som du men jag vägrar inse att grymhet är en mänsklig tendens. folk är för dåligt upplysta och väldigt okunniga, därför är det bra att vi aktivister informerar om djurhållningar. de som trots att de blivit informerade och fortfarande väljer att bidra till industrier med dålig djuretik brinner och sympatiserar antagligen för någonting annat..
Tänk på dina likasinnade när du känner hopplöshet!
Det är väl det som är det mest sega - inte ens vegetarianer förstår veganismen. Ingen fattar och all tycker bara att vi är konstiga, ungefär. Gud vad konstigt att tycka att alla har rätt till sina egna liv... -.-
är själv vegeterian o försöker vänja mig av me alla andra animaliska produkter oxå. har helt bytt ut smöret, mjölk osv, de svåra är att min familj (ja e bara 16) typ aldrig äter mat hemma utan äter ute ist o de e så jävla svårt o hitta veganska rätter! vet du om de i sverige finns någon vegansk variant av ost?
Du är inte ensam! Jag känner verkligen igen mig i det du skriver.
Människor är så hopplösa. Men sedan finns de där guldkornen.
Vi får aldrig glömma bort guldkornen!
Vi har ett ansvar på ett sätt, att upplysa våra medmänniskor som inte har fattat än. Det är vårat ansvar att upplysa dem i tider ingen annan kommer att göra det.
Vi är revolutinärer som har världen emot oss. Som tidigare revolutinärer har haft. Men någon gång i framtiden när världen är en bättre plats på grund av oss, kommer människor att tacka oss för att vi öppnade deras ögan, och rensade deras öron.