Laks

Utseendefixerad?

 

Det första jag tänker när jag ser plastikopererade personer med åtstramade ansikten och onaturligt stora bröst är; usch vad äckligt. Det finns ingen grupp människor som jag dömer lika fort som de som opererar eller sprutar in saker i kroppen för utseendet skull. På en mikrosekund har jag redan bestämt mig för att personen är korkad och dum.

 

Men jag började tänka lite mer på det, fundera lite djupare över det här med att ändra sin kropp för utseendets skull. Vart går egentligen gränsen? Vad är ett sunt synsätt på sin kropp och vad är inte det? Inte dömer jag folk som har massvis med tatueringar eller töjningar. Det beundrar jag snarare och jag vill själv tatuera mig.

 

Jag blir galen på mig själv för jag har vissa konstiga fördomar och uppfattningar om folk. Men jag är beroende av att ifrågasätta mig själv och allting i min omgivning och det är både utvecklande men också störigt. För nu kan jag inte bara sätta in alla plastikopererade amerikaner i ett fack och stämpla dem som idioter som jag gjort i så många år. För om jag tänker att man är en idiot (offer?) om man förstorar läpparna, vad är det då som säger att jag inte skulle vara en lika stor idiot om jag tatuerar mig? Båda är enbart till för att göra kunden mer nöjd med sitt utseende.

 

Var går egentligen gränsen? Vid operation? Botox? Tatuering? Piercning? Eller kanske sminkning? Och vilka får egentligen lov av göra dessa saker? Får både kassörskor, skådespelare, sångare, prostituterade och lärare göra det? Brunetter, blonda, svarthåriga? Fjortis, emo? När anses man vara cool/utseendefixerad/galen/äcklig?

visserligen finns det mkt folk inom bodymod. kulturen som gör det just för att de inte är nöjda med sitt utseende. Skillnaden är väl att det snarare handlar om att bara förändra för eget tycke snarare än efter normerna och för att få acceptans utifrån?

Visst. Alla som plastikopererar sig är inte fån och offer liksom, precis som inte alla som moddar är idoler liksom... men det finns ändå en viss skillnad som går att hitta i många av fallen.

Jag tycker nog att det är skillnad på t.ex tatueringar och botox på grund av syftet. Syftet med botox eller andra liknande onödigheter är ju att nå upp till något slags vidrigt ideal om hur man borde se ut medan en tatuering(eller flera) ofta berättar en historia. Typ. Töjningar och sådant handlar ju inte heller om att leva upp till ett, naturligt sätt, ouppnåeligt ideal utan det är allt som oftast något man själv bara tycker är snyggt. Sen kan man ju tycka att det är vrålsnyggt med förstorade läppar också såklart, men varför tycker man då det? På grund av den totala hjärntvätten från hollywood och media, skulle jag snarare säga än på grund av en egen genuin åsikt. Faktiskt.

Men så är jag ju också jävligt inskränkt i den här frågan och vill gärna vråla fördomar över folk som väljer att skönhetsoperera sig, så jag kanske skulle ändra åsikt helt om jag satte mig in i frågan mer.

Jag kan dock tycka att när man plastikopererar sig ändrar man ju sitt utseende på ett helt annat sätt än när man tatuerar sig. En tatuering är ju mer utsmyckande, som smink ungefär, medan en bröstförstoring ju faktiskt ändrar utseendet på ett helt annat sätt.
Dock tycker jag att man ska få göra precis som man själv vill och känner, så länge man själv är nöjd :)

Jag tror att enda sättet att få bukt med det här är att utgå från att alla modifierar sin kroppar efter sin egen önskan, och sedan helt enkelt inte bry oss. Så länge fokus ligger på utseendet kommer vi alltid ha normer som vi förväntas leva upp till, folk som försöker leva upp till dem och folk som fördömer de som försöker.

//Emma Hå