Innan jag blev vegan och djurrättsengagerad tänkte jag på Djurens Rätt som en kramgo organisation vars främsta mål var att stoppa vanvård av kattungar. Jag trodde nämligen att Djurens Rätt var nästintill en djurskyddsorganisation (inte för att jag visste skillnad mellan djurskydd och djurrätt på den tiden men ändå). Att budskapet handlade om att sluta konsumera kött, ägg och mjölk hade jag ingen aning om. För mig var det ju inte det som var problemet, det var inte där det hemska skedde - trodde jag.
Men allt detta var ju på den gamla goda tiden när jag hoppade runt på rosa moln och trodde att inga djur led och att köttbullar var gjorda av någon substans som man hämtade ifrån träd. På den tiden då jag var en ignorant jävla barnunge som i ena sekunden kunde predika för mina klasskompisar om hur fel det var att dem sprang efter katten som av misstag tagit sig in på skolgården, och i nästa sekund svepa ett glas mjölk och käka korv i matsalen. Men det var ju så det var, alla gjorde det. Alla tyckte såklart att djurplågeri var fel och att det var någonting som skulle stoppas men ingen ville ta tag i djurplågeriet som låg på våra tallrikar. För vi insåg helt enkelt inte att det fanns där.
98 % av alla djur som plågas och mördas i denna värld plågas och mördas av ägg-, mjölk och köttindustrin. Päls, djurförsök, vanvård av husdjur - allt det där är småsaker i jämförelse med vad vi äter. Och ändå så är det dem där små, pyttepyttesmå delarna vi vågar bry oss om. Och när vi gör det är vi "djurvänner". Då är vi sådana människor som bryr sig om att alla katter och hundar minsann ska hamna hos ansvariga mattar och hussar. Inget djur ska behöva lida - om det inte råkar vara för våra smaklökars skull då vill säg.
Förut trodde jag att världen bestod utav lyckliga människor och djur, lyckliga historier och vissa mindre lyckliga. Det fanns svältande människor, men dem var inte så många. Det fanns cancersjuka, men dem var inte så många. Det fanns djur som plågades, men dem var inte så många. Jag märker ju nu att hela min världsuppfattning som jag hade innan jag fyllde 16 var totalt verklighetsfrånvänd. Jag hade ingen som helst koll på hur världen såg ut, trots att jag lyssnat på samhällslektionerna och trots att jag var en ganska allmänbildad tonåring. Men juste, hemska saker vill de vuxna helst inte lära ut. Speciellt när dem själva är så ivriga med att förtränga dem.
