Bloggpaus
hej. känner att det är dags att lämna en kommentar nu och tacka. hela dagar uppmärksammar jag affärer med päls, människor som stör sig på att jag inte vill äta djur och allmänt irriterande kommentarer som man helst inte skulle vilja svara på med ord utan med fysisk våld. detta är någonting jag inte orkar med då jag blir så fruktansvärt förbannad. sen kommer man in här och läser dina inlägg och allt som har med djurindustrin verkar inte längre lika jobbigt för efter det lilla dagliga besöket här känner man att man inte bara är fylld med empati för djuren utan också att man kan svara på alla idiotiska frågor ännu mer övertygande. tack för att du och din blogg finns. emelie.
Handlar inte riktigt om inlägget men vill fråga en sak. Det senaste året har jag blivit mer seriös när det gäller kött. Alltså jag har jätte svårt att umgås me mina vänner för att dom äter kött, även min familj och framför allt - min pojkvän. Frågade honom idag om han aldrig skulle bli vegetarian och han svarade vet inte. Det räcker inte för mig för jag kommer inte klara leva hela livet me ngn som aldrig kommer sluta äta något som blivit mördat och ägg (som jag personligen tycker är den värsta produkten efter kött och äter bara från mina egna två hönor som e över 10 år så lär väl dö av ålder snart tyvärr :(() Jag funderar på allvar att göra slut för det här är typ hela mitt liv och jag vet inte vad jag ska göra. Om det nt vore för köttet hade jag lätt kunnat vart me honom hela mitt liv. Jag vet inte.. Hur ser du på sånt? Om det spelar roll vad din framtida kärlek äter? Har du vart me om något liknande?
Ja, man kompromissar ju om mycket i livet, så det är ju en metod att använda med sina närmaste.