Laks

"Varför kan inte alla bara göra som jag?"

 

 

Jag kände för ett tag sedan att jag började närma mig den där farliga gränsen. Gränsen där man släpper taget om sin köttätar-tid och är helt inne på veganismen. Det är inte bra. För jag vill inte glömma hur det var att vara helt omedveten om djurindustrier och djurförsök och djurtortyr, för om jag glömmer det så kommer jag också tappa förståelsen för dem som fortfarande är kvar i den världen. Det blir alltid svårare att acceptera och umgås med folk som man inte förstår sig på.

 

Istället vill jag befinna mig någonstans i gränslandet, någonstans där emellan. Kunna leva ett vanligt svensson-liv; tycka hundar är söta, säga "nej men vad hemskt" när det handlar om djurplågeri, och inte haka upp mig på att det är döda djur som ligger på mina vänners tallrikar. För om jag går runt och ifrågasätter allting hela tiden (som jag gör vissa perioder) så resulterar det i ett väldigt dåligt mående. Alla köttätare blir idioter, ibland till och med alla vegetarianer. "Varför käkar ni fortfarande sånt där?" För mig så har det ju fixat sig, jag har hittat lösningen och det fungerar så jävla bra. Men bara för att jag är där så behöver inte det innebära att alla andra är där. Jag var själv precis lika vilsen och kände att mord på djur var fel på något vis, men jag saknade någon lösning på problemet. 

 

Att tänka på djurförtrycket dagarna i ända gör mig matt. Jag mår dåligt och vill bara begå kollektivt självmord tillsammans med resten av mänskligheten. Så jag hittar en medelväg; lever och tänker "vanligt", jag går helt enkelt tillbaka i tiden och ignorerar obekväma ämnen precis som jag gjorde förut. MEN. Jag behåller min veganism och konsumerar inga produkter som skadar andra men jag försöker att inte lägga så mycket fokus på det. För när jag märker att jag gör annorlunda än alla andra, det är då tankarna flyger iväg - "varför kan inte alla bara göra som jag?"

 

Förstår ni hur jag menar? Hur tänker ni? Hur gör ni?

 

Länge sedan.

Håller fullständigt med i allt du säger. Jag vill inte tappa förståndet. Men trotts att jag skulle degen skulle jag alltid vara lika äcklad av kött. Aldrig aldrig äta. Det är inte mat. Det är ett dött djur.

Min dotter har gnällt hela dagen om kyckling. Måste gå ner och köpa en. 1,6 kilos EKOLOGISK bosarpkyckling, alltså, den är ekologisk. Då är det inte hela världen. Eller rättare sagt, det är BRA. Bra för dottern, bra för att kycklingen fick leva bra. Jag uppdaterar om kycklingen snart! ;) nu ner på ICA, ska köpa vitlök och mjölk också.

Klaga inte på mjölken. Kor vill ju bli mjölkade. Dom tycker det är skönt. Jag uppskattar produktionen då korna får gå på stora ängar och vara glada och beta och kela. Läs bara på mjölkförpackningen!

Jag förstår precis vad du menar!
Ibland vill jag bara dumpa min pojkvän och aldrig äta med folk överhuvudtaget mer för jag blir så äcklad av att dom äter kött. Men får backa och komma ihåg att jag älskar dom.
Men häromdagen satt en i min klass framför mig, en tjej som är den jag minst tycker om i klassen. Hon hade en pins (heter det så) på sitt anteckningsblock där det stod "NEJ till all rasism". Jag var sååå nära att knacka henne på axeln och ba "du, du äter kött. du är lika stor rasist som alla andra som gör det."

Men allt blir för mycket att tänka på, när jag väl börjar tänka på pälsfarmar t.ex går jag runt och tänker på det precis hela dagen och mår skit och vill ba dö typ för allt känns så hopplöst..
Man kan inte gå runt och tänka på alla hemskheter. Vi VET ju redan om det, bara vi inte glömmer bort det så lönar det sig inte att gå omkring och tänka på det och må dåligt.
De som behöver tänka på det är istället dom som INTE VET om allt som sker.
Vi gör ju redan vårt (man kan ju alltid bli bättre, självklart, särskilt jag för ska bli vegan med, är lite halvt det nu men äter ost osv) medan dom gör ju inte sitt än!
det är DOM som behöver tänka på det, inte vi.
Shit va långt det blev. Borde skriva en bok eller något istället haha.

Du är sarkastisk, eller hur Anonym?

"Anonym" behöver skaffa sig information om hur dessa djur lever och blir dödade! Övergödning, skador, den plågsamma transporten till slakt, och själva slakten.......Alltså inte från bregottreklamen eller det du läser på mjölkförpackningen!

Du tar orden ur munnen på mig... Och jag bara älskar att läsa mina egna tankar i andra likasinnade människors texter

Återigen tack Lotta, för att du låter oss veta att vi är inte ensamma i detta, genom att dela dina tankar och åsikter!

Till laks o emma: jo! Man ska tänka på det hela tiden. en vegan som "lever svenssonliv" är lika illa som en köttätare o bidrar mer till djurens frigörelse genom att sätta en kula i pallet!
tack

Alltså, anonym.. Du är en otrevlig person som kränker människor med det rätta synsättet, hoppas på att du slutar vara otrevlig. Skeet! Skeet!

Att vi tar på oss så mycket ansvar och tänker så mycket på det här med veganism och djurrätt är ju anledningen till att vi blev veganer. Hade vi inte tänkt så mycket på det hade vi inte tagit reda på lika mycket -> inte vetat lika mycket och då hade vi förmodligen inte heller brytt oss så mycket som vi gör.
Jag undrar varför det bara är vissa som börjar tänka som vi. Varför vi "kom på" det här. Är vi känsligare än andra för vad vi har fått veta, vad vi har fått se?
Jag vet många köttätare som sett hemska klipp på youtube och som jag berättat sanningen för. Ändå fortsätter de äta kött. Har de inte förmågan att dra parallellen mellan maten på deras tallrik och dess ursprung eller är de helt enkelt inte mogna att inse?
Tusentals frågor och väldigt få svar... Men som du säger, vi kan inte göra så mycket mer än vad vi gör. Sedan kan det nog vara det som är jobbigt för oss ibland också, att man inte kan göra så mycket mer.

Jag förstår dig även om jag fortfarande äter kött ibland men inte så ofta....så tycker jag att det är dåligt av mig och jag mår också dåligt för det verkar här på jobbet att ingen bryr sig alls om sådant som jag gör...ja tycker bara att det är hemskt hur människor är o hoppas hihi att det snart kommer UFO ner och käkar upp oss alla det vore inte mera än rätt....du är en god människa...vi bryr oss ...stackars alla försvarslösa djur ....såg program hur en gris slaktades ...människorna brydde sig inte....grisen skrek av skräck....livet är djävla konstigt...kan inte finnas någon gud så därför är jag heller inte religiös...

Det känns som att jag har ena foten i en värld och den andra i en annan värld. Jag hanterar genom försvarsmekanismerna som jag tillskansat mig i det carnistiska systemet, men nu använder jag mig av dem för att skydda mig istället för att inte bli för ledsen eller för arg, i alla fall inte på de personer som jag tycker om. Jag tänker att det är okej om olika personer är olika förstående och har olika perspektiv. Vissa veganer är superpedagogiska och tålmodiga och andra är skitarga och tar inget bullshit. Jag tror alla sätt är nödvändiga för folk tar till sig olika saker eftersom de är olika. Vissa kommer tilltalas mer av Pelle Strindlunds mysiga och tålmodiga ickevåldsperspektiv och andra kommer ge efter för http://vegan-because-fuck-you.tumblr.com hårda jargong (sistnämnda har omvänt ungefär 30 pers vad jag vet, trots att folk hela tiden säger till honom att hans attityd skadar den veganska rörelsen). Jag tror att det är normalt att leva i båda världarna och ha motstridiga perspektiv, för vi är satta i en sjukt märklig situation som veganer i en speciesistisk värld.

Hur gör vi med mej då? Jag som faktiskt är (hyfsat, mer än genomsnittet) medveten om hur plågade djuren är, men inte pallar bry mej? Samma sak med miljögrejer, jag vet hur det ligger till men orkar inte göra nåt åt det.

Hur ska det förklaras? Lättja eller ondska? Eller nåt annat?

P.S. Det är mycket möjligt att du fattat nåt jag inte gjort än, tiden får utvisa.

Nu fick jag just ett minne av när jag såg filmen BABE för första gången för flera år sen, dagarna innan jul. Kommer ihåg att jag inte ville äta av julskinkan...

Jag ska kolla på några såna filmer så får vi se om jag tillsist värderar djur och människor lika (fast det tror jag inte, men vi får la se)