Laks - den djurrättande feministen

Att känna sig som en del av samhället

Det kan kännas rätt skönt att kliva ut ur det medvetna ibland. Jag har perioder då jag bara kör på, bara är vanlig - bara går till skolan, hänger med kompisar, spelar innebandy och inte tänker så mycket. Det är egentligen då jag mår som bäst. Då är jag på ett helt annat sätt en del av samhället än annars - eller känner mig som en del av samhället snarare.

När jag har vegan- och feminismtankar på hjärnan blir det liksom inte lika lätt. Allt blir jobbigare. Då märker jag hur pantade många människor är och hur ensam jag är. Fast grejen är ju att jag vill vara så här, jag vill vara annorlunda. Även innan jag var vegan och feminist försökte jag göra allt för att separera mig själv från andra människor. Jag har aldrig diggat idén om att bara göra som en alltid har gjort. Inte ifrågasätta och inte tänka själv. På något sätt är jag beroende av att få vara speciell, det är så viktigt för mig. Vet ej varför. Kanske dåligt självförtroende, kanske intelligens.

Äh, jag vet inte. Lite konstiga känslor bara så här på en alldeles vanlig torsdagskväll.

Publicerad 2013-04-18 klockan 22:07:00 i Ångest,

Kommentarer

Lesthis gothworld säger:

Jag känner igen mig!

2013-04-19 @ 08:12:48
Hemsida: http://lesthi.blogspot.se/

Schniffen | neurotisk supernörd säger:

Känner igen den där biten. Ibland vore det skönt att inte bry sig, att bara låta allting vara. Så inser man ändå att man inte KAN strunta i miljöförgiftning, varifrån äpplena kommer, hur många artificiella ämnen maten innehåller och så vidare.

2013-04-19 @ 13:05:39
Hemsida: http://schniffen.blogg.se

Matilda säger:

Jag tycker det har blivit så inpräntat i skallen att allt går per automatik nu. Men jag har miljö och- genusmedvetna vänner så jag känner mig inte så ensam och kan ventilera med dem när jag är upprörd över idioter. Det måste vara skönt för dig att ha bloggen att ventilera på!

Svar: Bloggen har verkligen hjälpt.

Laks

2013-04-19 @ 15:32:29
Hemsida: http://higgsr.tumblr.com

Maja säger:

Jag känner igen mig! Det känns som att så fort en har "fått upp ögonen" så går det inte att sluta vara arg. Ibland så är det skitjobbigt men jag tänker att det kan ge en otrolig drivkraft. Och tillsammans så blir det lättare!

Svar: Tillsammans :)

Laks

2013-04-20 @ 21:19:30
Hemsida: http://majalundgren.wordpress.com/