Glöm aldrig bort att vara arg
Ja folk kallar mig ofta för arg och bitter när jag tar upp genus och feministfrågor på facebook.
Du är så jävla söt, haha.
Men i alla fall, vad tycker du om Djurens Befrielefront och vad tycker du om detta: http://www.tv3play.se/play/17993/insider_sasong13_avsnitt7 Ja, det är värt att se. Trotts reklam.
Jag håller med!
Hallå! Har du någon gång förlorat vänner, eller kanske till och med bästisar pga veganismen? Min gamla bästis kastade bort mig för det och kommer aldrig tillbaka. Hon och hennes kompis ringde kanske 30 gånger, sa att jag var feg och dum och att de var bitchar som skulle leka minkfarm medan jag (enligt mig) sa mina kloka ord som de fegt mobbade ut. Jag antar att hennes nyare kompis känner att hon har en större plats nu, för jag och min gamla bästis hade gamla starka band. Det känns inte bra att säga att den idioten har varit min bästa vän. Nu har jag bara en kvar, kan du fatta hur ensam jag är? Jag vill bara spöa upp henne, så slipper jag se hur hon köper in nya pälsar och smaskar på sitt kött. Hon är inte alls stark. Hon är feg.
Att vara arg, hata, tycka illa om är ofta något jag undviker efter som det tar otroligt mycket energi. Jag tror det är viktigt att potionera ut detta fokus och släppa lös det när det verkligen betyder något. Ofta uppstår tillexempel situationer när man kritiseras som vegan lr dyligt och människor bara inte fattar och situationen ändå är helt fel, då brukar jag faktiskt bara släppa det. Finns ingen anledning att ödsla energi på det.
Detta betyder ju inte att jag går runt och är nöjd och glad, intr reagerar eller så. Men det finns så mycket att bli förbannad på att man tillslut gör slut på sina reserver, det är i alla fall lätt hänt. Många arga aktivister har med åren gett upp. De orkar intr vara arga hela tiden längre, i situationer där det inte gör någon skillnad lik väl som där det kan få betydelse.
Åh, vad glad jag blev över dina ord om ilska! Min sambo klagar ofta på att jag är så arg, oftast på samhället (sexism, rasism osv), men jag kan inte INTE vara arg när jag ser all orättvisa omkring mig! Jag blir arg när jag ser folk i päls, jag blir arg när våldtagna kvinnor ifrågasätts eller skuldbeläggs, jag blir arg när folk omkring mig accepterar den smygrasism som börjar bli så vanlig, och jag blir förbannad på att feminist har närmast blivit ett skällsord! Jag blir så arg på så mycket, min sambo menar att jag ska göra nåt åt saken istället för att sitta hemma och bli arg, men jag vet inte vad jag ska göra! Mer än att rösta i val, kommentera bloggar/på Facebook osv (vilket jag redan gör). Vad ska jag göra? Hjälp mig att hjälpa samhället! Tack för en bra blogg!
Hell yeah! Räds inte ilskan!
Fast jag är sällan arg själv faktiskt. Men det beror på att jag är hyfsat bra på att skjuta undan obehagliga "samhällstankar" från mitt eget vardagliga liv. Jag pallar liksom inte va upprörd över allt det sjuka som finns.
Nu tycker jag du är väldigt trångsynt. Bara för att du får kraft av att vara arg betyder inte det att alla får det. Och bara för att folk inte öppet visar sin ilska inför dig betyder inte det att de aldrig är arga. Ilska är inte lika med ärlighet och glädje är inte lika med lögner. Det är mer komplicerat än så. Jag är djurrättsvegan/feminist/fredsförespråkare men jag finner det här inlägget direkt respektlöst mot de som inte fungerar som du, huruvida man är av dina åsikter eller inte.