Jag känner mig så här:
Jag känner saker jag inte känt förut och jag går runt och är nöjd för jag mår ju så jävla bra och är så jävla frisk från min jävla sjukdom. Men ändå så är det inte bra. Går runt på gator och känner lite att någon faktiskt borde ta och filma mig och göra en dokumentär som skulle kunna heta t.ex. "människan som inte kunde bli glad" eller nåt.
Nä men. Så illa är det inte. Jag är så förvirrad. Jag hatar att känna mig förvirrad. Kontroll känns bättre. Och makt. Vad som helst förutom jobbiga känslor som ångest och skam.
Kommentarer
M säger:
Känner igen mig som fasen.
Önskar dig all lycka med att ta dig ur detta. Håller på att skjasa bort min egen ångest och depression och vet att det inte är enkelt (Det är inte bara att "Rycka upp sig" som vissa säger). Men jag tror på dig!
Anonym säger:
Är du förälskad? ;)
Svar:
Laks
Trackback