Laks

Så här har jag löst min dermatillomani

 

Tejpade för spegeln på toan med hushållspapper. Förut när den inte satt där kunde jag frenetiskt stå och klämma och riva på ansiktet i hela timmar. Jag har ju acne och den blev ju inte direkt bättre av att jag varje dag ägnade minst en halvtimme åt att dra upp halvläkta sår, klämma pormaskar och bokstavligen talat få huden att brista bara för att jag INTE KUNDE SLUTA PILLA. 

 

Fast nu pratar jag som om jag på något sätt skulle vara frisk från eländet. Det är jag ju dock inte. Jag är lika sjuk som vanligt bara att nu ser jag typ aldrig mig själv (inte där det är bra ljus i alla fall). Så fort jag hamnar i ett hus med bra belysning och en stor spegel på toan så börjar jag ju igen.

 

Jag är i ett sådant stort behov utav terapi för alla möjliga konstiga saker, så det känns inte som att jag någonsin kommer bli en person som inte har en psykolog. Jag är sån bara. Är det inte panikångest, social fobi eller generell ångest då är det dermatillomani eller nåt annat smaskigt.

Smart!

Jag drar alltid av hud från läpparna. Inte så mysigt det heller, kan liksom inte sluta förrän det börjar blöda, knappt ens då. Huden i övrigt kan jag oftast lämna ifred dock, även om det stör mig. (Tror dock inte att jag har dermatillomani - wow, det ordet var svårstavat - bara liknande beteenden)

Jag för samma sak o stress oro samt ångest gör att pillandet spårar ur! Jag har även märkt att när jag är rastlös, uttråkad o ledsen så ger pillandet/klämmandet en sorts "tröst".
Detta började ganska nyligen för mej o det är nog för att oron är maxad då jag tar itu med både ångest/ptsd o allt på en gång.

Psykologen säger:
Sitt obekvämt i soffa o dyl. Händerna under låren.
Sänk ljuset i badrummet o som du göm spegeln.
Spegelförbud fick jag. Men det gjorde bara saken värre!

Aknen är hopplös, för när huden är slät o fin då pillar man inte.
Men aknen gör ju så att det alltid finns ojämnheter o pillandet gör att man ALDRIG blir fri från sår/akne!

Jag tror att det inte funkar att sätta förbud, försök att uppmuntra/lugna sej själv ist. Att så fort oron kommer göra något annat med händerna (ibland omöjligt att hinna) men jag tror att man måste "trappa ner" långsamt.
Tänka på va fin huden blir när man har slutat.

Men framförallt ta itu med dem egentliga problemen, att gräva i det som skapar oron!

Kram