Laks

Fast nu när jag tänker efter så har jag visst varit jävligt påverkad av skönhetshetsen tidigare. Inte på det där traditionella sättet som en kanske föreställer sig att det ska se ut; en ung flicka som står framför spegeln och klämmer på magfettet. Så såg det inte ut. Så har det aldrig sett ut (förns nu då). Det var mer saker som att jag använde BH trots att det är det mest obehagliga och äckliga klädesplagg som går att fästa på kroppen. I flera år använde jag det trots att jag AVSKYDDE det. Tills den dagen jag kom på att det inte fanns någon lag att tjejer måste ha BH på sig. Då löste sig problemet oväntat fort (lösning: ta av den!).

 

Men jag hade en period där i slutet av högstadiet - i samma veva som min panikångest eskalerade och jag var tvungen att hoppa av skolan i förtid - när jag ifrågasatte ALLT. Det var ju då jag föddes. Asså jag, mitt riktiga jag. Det var då alla de där bra, underbara, men ändå jobbiga tankarna (för det är ju jobbigt som faan att förändras!), kom in i huvudet på mig. Måste jag äta kött? Varför tvättar jag håret med schampo? Kan jag inte gå utan BH? Måste jag börja gymnasiet? Varför ska alla tjejer sminka sig bara för att de är tjejer? Osv osv i alla oändlighet.

 

Efter det fortsatte jag. Och jag kommer aldrig sluta heller. Att ifrågasätta mig själv är fanimej det överlägset bästa projektet jag startat i hela mitt liv.