Laks

Ibland kan jag känna att jag äger världen. Eller inte äger, men att jag är så himla fri, att jag kan åka vart jag vill och göra vad jag vill. Stora delar av mitt liv har jag varit så fruktansvärt begränsad så nu när jag äntligen är frisk (eller friskare kanske, är inte helt kry än) så blir det som att en helt ny värld öppnar sig. Jag kan träffa kompisar, äta ute, resa bort, boka tider och allt detta UTAN ATT MÅ ILLA. Jag behöver inte skita tio gånger innan jag ska dra, må illa i två dygn innan det är dags och jag behöver inte kännan oron hänga över mig när jag är påväg. 

 

Ni som alltid har haft lyxen att klara av de mest vardagliga saker - ni fattar inte hur jävla bra ni har det. Det här har plågat mig hela mitt liv och jag inser nu hur otroligt mycket saker jag har missat under min uppväxt. Jag har aldrig känt mig fri att göra det jag vill. Och så är det fortfarande till viss del. Men idag kan jag äta mat innan jag ska iväg någonstans. Jag kan ta bussen i 40 minuter utan att känna att jag ska kräkas någon gång under färden och jag kan träffa människor jag vill träffa utan att rusa iväg efter några timmar och ursäkta mig med att jag har mycket att göra när jag egentligen bara vill stanna. 

 

Det känns så jävla bra att vara fri. Jag trodde faktiskt inte att mitt liv någonsin skulle kunna bli så här bra. Och bättre blir det.