Laks

Jag ser ner på tjejighet

När någon kallar mig för tjejig blir jag arg. Jag tar det som en förolämpning. För det var ju det patriarkatet lärde mig och alla andra - att tjejighet är någonting dåligt. Att vara kvinna är alltid lite sämre än att vara man.

 

Så ja, jag ser ner på tjejighet. Jag ser ner på folk med målade naglar, högklackade skor och spacklade ansikten som går runt och fnissar och försöker se förföriska ut så fort en kille är i närheten. Men varför gör jag det egentligen? Är en sådan person på något vis en sämre människa? Har hen gjort mig något illa? Nej - verkligen inte.

 

Det är väl det där djupt ingrodda föraktet jag byggt upp under många år, när jag under hela mitt liv känt att "fan, varför kan jag inte bara få vara som dem där andra tjejerna i klassen och bara få känna mig lite vanlig för en gångs skull? Varför kan inte jag också vilja vara så där?". För på många sätt kanske det hade varit lättare att vara så. Men det gick inte. Jag försökte ju faktiskt men gav upp ganska snabbt. 

 

Alltid finns det fördomar och konstiga tankar att jobba med. För mig är det här en av dem.

 

 

Under en period skulle jag prompt använda klänningar, kjolar och ha såna där riktigt obekväma BH:ar. Jag vantrivdes som fan men det kändes väl bra just då antar jag. Sen kom nästa period, helomvändningen:

 

Jag tror det är insidan som räknas. Det finns alltför många dåliga människor på jorden. Jag sminkar mig varje dag men det är för jag vill se fin ut men jag är för tjock o det gör jag inget åt. Unga tjejer kommer bli tanter och då förändras alla. Smink ej fel utan insidan...o den kan vara fin även med spackel och ful utan spackel.

Förstår precis vad du menar! Har gått igenom ungefär samma fas. Först försöka vara som de andra och sedan bara NÄE och göra precis tvärtom.
Jobbigt med fördomar man fått enda sen man var liten. Just det med att inte gilla tjejiga tjejer lär ju komma mycket från samhället, men jag har även fått tjockisfördomar hemifrån och jag hade faktiskt som nyårslöfte att varje gång jag börjar döma en överviktig person, tänka efter och faktiskt reflektera över VARFÖR jag ens bryr mig om att en annan människa är tjock.
Samma borde gå att göra med de flesta fördomar tycker man.

Jag tror att jag också ser ner på tjejighet på sätt och vis, även om jag antar att jag är rätt tjejig själv. Fast jag tror som att det är mest på grund av att jag vet att tjejighet vad gäller utseende är så jävla patriarkatstyrt. Jag har hävdat att jag vill exempelvis raka armarna och sminka mig för att JAG tycker det är snyggt. Och det kanske jag gör, men det är vidrigt att tänka på VARFÖR jag tror att jag tycker att det är snyggt. Det är inte som att det är ett mänskligt inneboende behov att sminka sig, och det är dessutom bara tjejer som förväntas "göra sig fina" på det viset... och därför har jag också en del tjejighetsförakt. Men det gäller sällan eller aldrig individen i fråga längre, utan mer varför det blivit så in the first place.

Jag slarvade bort mig i resonemanget, men... ha en fin dag!

Visst äre det patriarkala föraktet som du speglar (hatet gentemot tjejighet).
Men glöm inte att du har ett val. När du ser ned på "tjejighet" så bibehåller du detta förakt. Du har ett val, du kan aktivt kämpa mot detta kvinno-förakt genom att inte se ned på tjejighet.

Sedan är det skillnad på att se ned på "tjejighet" som begrepp. För vad fan är tjejighet? Det finns ingen gemensam tjejighet. Allt är beroende på ex socialekonomisk bakgrund, etnicitet och religion.

I ditt inlägg bekräftar du att tjejighet är "målade naglar, höga klackar och klänningar". Detta må vara en VISS "tjejighet" men inte en allmän