Laks

En stor del av min tid har jag förut ägnat åt att längta framåt. Att tänka att snart, snart blir det bättre. Snart kommer livet att bli otroligt häftigt, spännande, kul - annorlunda. Men det jag inser är att livet kommer alltid att vara att borsta tänderna, diska, sova, åka bil och handla mat. Det är liksom sånt som aldrig kommer att förändras. När jag är 40 så kommer jag fortfarande gå runt och fundera på vad jag ska äta till middag eller när jag ska gå och lägga mig. Jag som alltid har trott att en dag så bara kommer allting bli annorlunda och allting kommer bli så där superroligt hela tiden. 

 

Jag svamlar men det ligger ändå någonting i det. Jag tror det handlar om en dröm om att allting - ALLTING - kommer att bli bra en dag. Inga problem liksom. Men så blir det aldrig. Livet kommer alltid att vara så där lagom melankoliskt och långsamt men DET GÖR INGENTING. Inte för mig i alla fall. Jag tycker att tandborstning och bilåkande är rätt gött faktiskt.