Idioti och gymmande

Borde definitivt börja skriva lite igen här. Inte för att jag känner att jag måste utan för mitt eget förstånds skull. JAG MÅSTE SKRIVA AV MIG OM ALL DENNA IDIOTI SOM FINNS ÖVERALLT. 
 
Jag tar ett exempel bara; gym, what the fuck liksom? Jag har börjat gymma, sedan dess har jag börjat må sjukt dåligt över min kropp. I takt med att musklerna har blivit större och starkare så har jag mått sämre och sämre psykiskt. Att omge sig med människor som pratar om hur man ska maximera proteinupptag och hur man ska sova och allmänt hur man ska leva är inte bra. Gym är kul på ett sätt, men det ligger ett kroppsförakt bakom beslutet. Och om jag tänker efter, gör det inte det i all träning ändå?
 
Varför går jag ut och springer ibland? För att det är kul? Nej, för i helvete heller. Det är inte kul. Möjligtvis de första 100 meterna då jag fortfarande inte känner för att bara ge upp och spela Candy Crush istället. Och lättnaden, stoltheten, lyckan jag känner efteråt - är det sann lycka? Eller är det nöjdhet för att jag precis försökt förändra min kropp lite närmre idealet? 
 
Är så trött på det konstanta förändrandet av kroppen. Vi lägger ner så mycket tid och energi och pengar på att FÖRÄNDRA våra kroppar som egentligen det inte var något fel på från början. Dem funkar oftast; dem kan äta, bajsa, springa, simma, hoppa, somna. Men oj det är en valk där och det är fett där och mina muskler syns ju knappt och kommer jag duga, kommer jag bli älskad?
 
GAAAAAH jag orkar inte. Funderar seriöst på att sluta gymma bara p.g.a. av den här vidriga kroppsförakts-andan som ligger som en kletig hinna över gymlokalerna. 

Kommentarer
Chiaki säger:

Jag tänker också på det här. Jag utövar ingen motion alls just nu, och jag vet att det inte är bra. Jag borde ju göra det för hälsans skull (speciellt eftersom jag har en del sjukdomar och dåligt immunförsvar osv..), men det känns bara jobbigt. Det känns som att om man börjar så måste man gå all in, springa på gymmet konstant, hålla koll på vad man lyfter, äta proteinshakes, känna sig så lycklig och upplyft efter varje pass och lura sig själv att man visst tycker att grönsaksdipp är mycket godare än chips. Det blir en enda sekt och jag är inte alls intresserad av att joina. Men det känns som att det är det valet som gäller, träningsfreak eller soffpotatis.

Svar: Kunde inte hålla med mer.
Laks

2014-03-08 @ 16:49:20
Hemsida: http://xchiaki.blo.gg
ett ritstift i din rumpa säger:

jag gymmade en del för några år sedan, innan min hälsa gjorde att det inte funkade längre, och mådde mycket bättre både psykiskt och fysiskt av det. hoppas därför att jag snart ska kunna påbörja det igen. nu har jag dock många bekanta som tränar som besatta, helt för utseendets skull, och spammar sociala medier med bilder från gymmet, på sina gymkläder, på sin proteinrika mat och framför allt på "peppande" citat, vilket gör att jag emellanåt bara vill unfrienda del eftersom hela den här besattheten bara får mig att må dåligt. så ville bara säga att jag förstår vad du menar..

Svar: Det är precis där problematiken ligger, när man gör det för utseendet och inte för att man faktiskt vill träna kroppen så den klarar mer. Visst är jag nöjd att jag blivit starkare men precis som alla andra (även dem som inte vill medge det) så bryr jag mig om hur träningen kommer påverka min kropps utseende.
Laks

2014-03-10 @ 04:53:33
Hemsida: http://yllestrumpa.wordpress.com
Mo säger:

Tror att ni som är unga idag har större press på er att gå "all in". Inget kan vara mer fel!! Om jag kunde påverka er att förstå att motion ska vara roligt och kännas skönt. Tex att njuta av naturen, promenera i skog o mark - kanske leta cashar ;), eller vara med i nån idrottsgren utan att tävla - tex spela badminton,innebandy,tennis och ha kul! Man får träning automatiskt, och det är hälsosam träning som kroppen mår bra av, och psyket.

Svar: Indeed!
Laks

2014-03-10 @ 10:50:16


Vill du lämna en kommentar?



Namn:
Kom ihåg mig?

Mail: (publiceras ej)

Hemsida:

Vad vill du säga?

Trackback

<< TILLBAKA TILL STARTSIDAN