Laks

Få saker är så frustrerande som att inte kunna äta. Jag blir utmattad och tom i kroppen men kan ändå inte fylla på med energi, för så fort jag värmer mat eller gör en macka  som jag sen ska tugga och svälja tar det bara stopp. Förut var det alltid illamåendet som hindrade mig från att kunna äta, men nu är det oftast inte det som är problemet. Jag har ingen ätstörning, aldrig haft. Det har knappt handlat om något kroppskomplex, jag tror helt enkelt att det är ett uttryck för mina känslor. Är någonting jobbigt i mitt liv just nu? Synd, nu kommer jag inte kunna äta på en vecka. 

 

Det är svårt att gå till jobbet, vetandes att när det är dags för lunch så kommer jag vara så hungrig att jag nästan svimmar men det kommer ändå inte gå att äta mer än kanske fyra tuggor. Det senaste året har jag fått hjälp av en dietist som förbättrat situationen markant (nu vet jag i alla fall vad jag ska göra åt problemet), men i perioder kommer jag tillbaka till den där "stopp-känslan" i halsen och magen.

 

Allt började med emetofobin som jag haft så länge jag kan minnas. Hunger ledde till illamående, vilket ledde till mindre ätande, vilket ledde till mer illamående, trötthet, ångest, hunger osv osv i 20 års tid. Kanske är det en ätstörning. Jag har faktiskt ingen aning. Det handlar i alla fall inte om att jag inte VILL äta av olika anledningar. Oj vad jag vill äta. Jag vill inget hellre, jag vill vara pigg och orka med saker. I perioder går det ju bättre men just nu går det sådär. Det går väl över.