Laks

Jag har nästan hela mitt liv haft social fobi i olika grader. Det har pendlat i perioder ända sedan jag var åtta år gammal, och nu har jag för andra gången i mitt liv haft en kort tid på några veckor då jag inte ens kunnat gå ut genom dörren för jag varit så fobisk. Jag kan tänka mig att folk som inte själv har någon allvarlig diagnos har svårt att förstå. Tänk att vara så jävla livrädd för andra människor blickar, bedömningar och åsikter att du känner att du inte ens kan gå till affären.

 

För mig har det gått utför med fobin senaste åtta månaderna. Jag har känt det i hela kroppen men inte riktigt trott att det kan vara så illa, att det där hemska kommer tillbaka som jag äntligen lyckats bli fri från. Men tillbaks kom den. Och efter en hel sommar av press (jag jobbade i kassan i en stressig affär, varför utsätter jag mig ens för sådant?), så gick det inte längre. 

 

Nu har jag precis börjat våga mig ut igen. Noggrann och långsam exponering har gjort att jag kan åka iväg med bilen och gå och handla några saker i taget. Jag är i alla fall påväg mot något bättre.