Laks

För några år sen stod jag och demonstrerade i Gallerian i Stockholm med Djurrättsalliansen. Det var en lördag mitt på dagen, hela centret var proppfullt med människor. En av de andra djurrättaktivisterna säger plötsligt; "Jag kan inte förstå att alla dem här människorna åker hit för att handla på sin lediga dag. Det är som att de använder shopping som underhållning". 

 

Då var en av mina största intressen shopping. På riktigt. Jag åkte till Gallerian inne i Stockholm eller Kista Centrum i några timmar på helgen för att handla kläder. Och jag trodde på riktigt att det på något sätt gjorde mig lyckligare. Jag gillade känslan av att köpa nya saker för det fick mig att må bättre en stund. Men det där hon sagt satt kvar i mig. Det fick mig efter ett tag att inse vilken sjuk hobby det egentligen är - att konsumera. Inte bara är det en spark i ansiktet på alla fattiga i hela världen utan också så otroligt slösaktigt.

 

Nuförtiden handlar jag nästan aldrig kläder längre. Det enda jag köpt under 2015 är två tröjor och ett par byxor från Stadsmissionen. Jag har dessutom rensat och slängs ut säkert 40 % av alla kläder jag hade i garderoben, för att bara spara mina favoritplagg. Förut kände jag ett begär att köpa nya kläder, det var en kick. Nu känner jag inte av det där alls. Jag har insett hur sjukt det är att ha shopping som hobby.