Laks

 

Hittade en riktigt intressant video av Bite Size Vegan som handlade om hästar och ridning. Det här är någonting jag funderat över en del då jag har haft en del trav och ridning i min familj, så detta har varit ett återkommande problem. Kan man rida på hästar och samtidigt respektera dom som individer? Jag har blivit mer och mer tveksam genom åren, inte bara för dom fysiska påfrestningarna det skapar hos hästen utan främst dom psykiska. Vad vill vi ha för relation till våra vänner som är av en annan art? Vill vi bete oss som kärleksfulla föräldrar, arga härskare eller bara en neutral kompis?

 

Tyvärr innebär ridning och trav omedvetet att man utnyttjar hästen. Jag tror inte att många travtränare och kuskar har för avsikt att härska och utöva sin makt över hästen, men på något plan är det ju precis det dom gör. Jag är defintivt ingen hästexpert men jag har ändå sett trav på nära håll. Bättre än ridning på det sättet att djurets rygg inte skadas av vikten av en människa, men samtidigt lika mycket utrustning som är till för att manipulera och få hästen att göra som en vill. Är det verkligen kärlek? Att trä på alla dessa selar och sulkys och munbett och allt vad det är. Personligen skulle jag inte vara nöjd med alla de där obekväma sakerna på mig.

 

Det finns andra erfarenheter jag har som jag har lätt att dra paralleller till när jag lyssnar på denna intervju. Jag har haft marsvin nästa hela mitt liv (inte nu längre dock på några år). I början satt de i en liten bur precis som dom i djuraffären sagt att det skulle vara. Vi tog ner dom på golvet så dom fick springa och vi satt med dom i knäet och klappade dom. Kärlek? Kanske, det kändes så då i alla fall men nu i efterhand känns det bara fruktansvärt fel. När jag blev äldre och började intressera mig för djurskydd bestämde jag att marsvinen skulle få en större bur. Men en bur är fortfarande en bur... Och senare när djurrätten började slå rot i huvudet på mig byggde jag en helt ny, denna gång nere på golvet med en praktisk dörr på som kunde öppnas och stängas efter behag. Jag slutade att ta upp marsvinen i knät och klappa dom, bara dom som visade att dom ville blev klappade. Istället la jag tid på att gömma godsaker i rummet dom bodde i (och ibland utanför, dom kunde ju nu vandra vart dom ville i lägenheten) och öva agility med Noomi som var så fruktansvärt lik en pigg liten hund.

 

Allt detta är det jag tänker på när jag lyssnade på denna video. Acceptans av djuren som egna individer med egna personligheter och önskningar. Det är så fruktansvärt djupt rotat i våra uppfattningar om hur vi ska bete oss mot andra arter. Det är så himla svårt men samtidigt så himla lätt. För dom är ju bara precis som vi människor - olika.