Laks

Idag var jag på min tredje vigil - alltså en demonstration, eller snarare likvaka, utanför ett slakteri. Det började den här sommaren, när en medaktivist i Uppsala Outreach frågade om någon ville följa med ut till Lövsta Kött. Jag hade aldrig varit vid ett slakteri förut. Först blev jag osäker, eftersom det verkade så skrämmande. Men ganska snabbt insåg jag att om jag ska vara en kunnig aktivist som förmedlar hur fel det här förtrycket är, så måste jag åka. Jag måste se slutstationen för all djurindustri. 

 

Så jag åkte. Jag var orolig att jag skulle bli så äcklad att jag skulle kräkas, eller gråta så mycket att jag fick panik. Men konstigt nog så hände ingenting av det. Ärligt talat var jag oförväntat lugn. Varje gång jag hörde skrik eller ett ansikte poppade upp genom ett fönster på transporten så kände jag massor - men på samma gång var jag så otroligt avtrubbad. Jag började varken gråta eller må illa, som mest gjorde jag sänkte blicken och tänkte om och om igen "det här är fel". 

 

Att bli avtrubbad är väl inte så konstigt med tanke på allt man ser som vegan. Speciellt inte senaste tiden då jag börjat följa så mycket aktivister att det enda jag ser när jag loggar in på instagram och facebook är djurförtrycket i sin grövsta form. På samma sätt blir nog de som jobbar där inne på slakteriet avtrubbade, för de måste, annars har dem inget jobb. 

 

Det tredje besöket utanför slakteriet var dock värre. Det lät mer. Många skrik, och oftare. Det var en arg lastbilschaufför som körde fort fram till oss och tvärnitade precis där vi stod vid grinden in till området. När han klev ut sa jag "hej" för att bryta barriären - jag vill inte DIG något illa. Jag vill ALLA gott (det är därför jag är vegan). Han mumlade ett "hej" tillbaka och insåg kanske att vi djurrättsaktivister också är människor.

 

Jag såg första gången kossor lastas av också. Det tog en jävla tid för dem dock, det måste ha blivit kö inne i dödsfabriken för dessa kossor fick stå och vänta i transporten i ungefär en halvtimme innan de fick gå av. Vid ett tillfälle hördes höga råm inifrån slakteriet och de som stod utanför i transporten svarade tillbaka med egna råm. Då högg det till ordentligt i bröstet.